Stockholmsinitiativets blogg

Tyskland, liksom Storbritannien och EU i stort, har länge varit inne på en självdestruktiv marsch mot energifattigdom och av-industrialisering. (Om man vill ha belägg för att klimatalarmismen är ett mycket större hot för medborgarna än den beskedliga ökningen av den globala temperaturen så kan man med fördel studera det kuriösa fallet Europa.) Men nu verkar det äntligen hända saker i Tyska mainstream media, åtminstone i Bild och på bokmarknaden. Idag startar Bild en serie artiklar som de rubricerar ”CO2-lögnen” . Bild har en upplaga på 16 millioner ex. De pushar också starkt för boken Die Kallte Sonne  av författarna Fritz Vahrenholt och Sebastian Lüning, och som ligger etta på tyska Amazon-listan för miljö. Den är också omnämnd här. P. Gosselin har fler detaljer. Men räkna med att den här offensiven kommer att bli attackerad och utsatt för hån och ilska.

Med stor glädje såg jag av en händelse programmet ”Vad händer med den magnetiska nordpolen”  på Sveriges television i söndags eftermiddag, på båten från Visby till Nynäshamn. Dröm om min förvåning när Henrik Svensmark fick redogöra för sin teori om solens magnetsköld och kosmisk strålning och dess möjliga koppling till klimatet. Det följdes av en trailer om måndagens sista avsnitt av ”The frosen planet” där Attenborough skulle berätta om förändringarna på polerna och dess påverkan på hela planeten. Jag såg på det först idag och jag vet att många läsare av denna blogg följt programmen. De grundläggande programmen är fantastiska och jag njöt i fulla drag. Kanske mest berörd var jag av den varghona som kämpade mot en ung bisonoxe, en kamp som var nästan kuslig att se. Det sista avsnittet var som jag förväntade en systematisk genomgång av BBC officiella bild av allt som kommer att ske i framtiden. Vi har ju diskuterat flera av dessa frågor här på TCS, varför jag inte skall gå igenom alla de tveksamma budskap som levererades av en troskyldig något åldrande Attenborough. Vi får t.ex veta att ” Längre isfri tid är troligen det främsta skälet till att flera isbjörnspopulationer minskar” (på engelska many population). Det hedrar att many (många) översatts till flera, då flera ligger närmare en av nitton vilket är det korrekta antalet. En mer udda iakttagelser skall jag dock kommentera. En Inuit i Barrow, på Alaskas nordkust intervjuades och han relaterade till hur det såg ut i hans barndom. Det är absolut sant att havsisen brutit upp tidigare utanför Barrow och att det skett en förändring sedan han var ung. Kanske var han i 45 års åldern?, svårt att avgöra. När han var i tioårsåldern kanske det var tidigt 70-tal, kanske slutet av 60-talet. I grafen ovan kan vi se hur temperaturen ändrats i Barrow under 1900-talet. Från ca 1930 gick temperaturen ner sakta fram till ca 1975, sedan tog den en vändning kring 1975 och steg fram till nu. Kallast var det 1964 och varmast var det 1998, det året var det också minst is under perioden 1972 – 2007, dvs även året 2007 inkluderat (källa: Changes in the climate of the Alaskan North Slope and the ice concentration of the adjacent Beaufort Sea,  G. Wendler & M. Shulski & B. Moore 2010). Det vi ser är en 60-70 årscykel som vilar på en uppåtgående trend sedan lilla istiden.

I slutet av programmet låter Attenborough vår inneboende rädsla lägga pussel. Uppe i det centrala Antarktis kommer aldrig temperaturen kunna bli så hög att isarna smälter , men! Ute mot kusterna slits de stora isshelferna loss och lämnar utrymme för glaciärerna i det inre att flyta ut fortare, detta sker först ute på den denAntarktiska halvön, men det vandrar söderut mot den stora kontinenten. Ett medvetet sätt att låta oss skapa en bild av en katastrof utan att manusförfattarna behöver direkt påstå att det ska ske.

NASA Giss globala medeltemperatur för 2011 jämförd med 1951-1980

Som konstnär vet jag att fotografier och målningar ofta förmår kommunicera på ett djupare och mer känsloladdat plan än vad text ofta gör. Grafer på förändringar i den ena eller den andra riktningen visualiserar ofta på ett mer konkret sett ett faktainnehåll än t.ex tabeller eller ren text. Kanske är jag i egenskap av bildmänniska speciellt känslig för hur man ofta ljust använder detta när man vill förstärka effekten av ett statistiskt förhållande. Bilder kommunicerar ofta på ett sätt som vi har svårt att värja oss ifrån.

I måndags morse visades på Aftonbladets hemsida en animation från NASA med den globala temperaturutvecklingen från 1884 till 2011. På webbens förstasida sågs en delad bild med temperaturen år 1916 respektive 2011 föreställande hela den gamla världen. Till vänster en blå värld som vi direkt förknippar med kyla, friskhet och kanske frihet och till höger en gul, orange och tegelröd värld, färger som betyder värme, de mörkare orangeröda kanske ses som eld och en brända ytor. När vi ser delar av Arktis i en tegelröd färg associerar vi till svedda ytor, smältande materia och antagligen känner vi olust över att i klartext se Arktis försmäkta i ”hettan”. Nedan temperaturen under perioden 1900-1904 med de övervägande blå ytorna.

NASA Giss globala medeltemperatur för 1900-1904  jämförd med 1951-1980

Vad vi ser på animationen publicerad i Aftonbaldet är en temperaturutveckling under hundra år som varierar kring ett basvärde som i GISS fall är medelvärdet under åren 1951-1980, dvs 30 år under 1900-talets mitt då vi genomgick en viss avkylning. Temperaturskillnaden globalt från denna period var 0,51°C, dvs en halv grad. Det är naturligtvis en rimlig färgsättning att gå från kallt till varmt över skalan blått till rött, men vad skulle hända om vi istället för gult (gult är fult) gav intervallet 0 till +1°C en grön ton (grönt är skönt). Nedan är samma karta som överst fast med en förändring i färgskalan i enlighet med temperaturskalan under. Grönt kommunicerar liv, växtlighet och friskhet, och allt som hänt globalt sedan 1800-talet är under 1° skillnad. Detta upplever vi generellt som positivt för jorden som helhet. Och Antarktis är ju ännu kallare än perioden för femtio år sedan. Att Alaska, Himalya, Sibirien och Kina blivit lite varmare är ju rätt OK, haven har ju inte värmts upp så mycket, och det stora Stilla havet har ju kylts en aning.

NASA Giss globala medeltemperatur för 2011 jämförd med 1951-1980. Samma bild som överst men med en förskjutning i färgskalan, gult har blivit grönt.

Är det inte så att vi plötsligt ser temperaturförändringen i en annan dager.

När jag var inne på Nasa Giss hemsida för att hitta bilder såg jag att man kunde tanka ner James Hansens första artikel i ämnet, avseende CO2 och den allvarliga utvecklingen av jordens medeltemperatur. Redan 1981 varnade Hansen för att CO2 skulle öka den globala temperaturen, med andra ord har han fokuserat på detta ämne i minst trettio år. Betrakta grafen nedan från artikeln och fundera på vad den visar.

Efter ett tag slogs jag av hur konstigt det var att temperaturutvecklingen globalt verkade vara större än kombinationen av de tre latitud-avgränsiningarna överst. Här måste något vara fel. Det tog mig faktiskt någon halvminut innan jag kollade skalan till höger, och mycket riktigt, skalan i °C är utsträckt så att en grad motsvarar en halv grad för de övriga. Först efter att ha sett detta såg jag noteringen inom parentes (note scale change). Den anteckningen ligger inbäddad i samma parenteser och läge där de olika latituderna ligger i de tre översta graferna. När man når den fjärde grafen är det mycket lätt att missa den informationen. Här finns egentligen inget formellt att anklaga Hansen för, han har ju tydligt markerat att skalorna är olika. Men varför i gösses namn ändra skalan på ett antal grafer som är lagda på varandra för att just vara jämförbara? Skulle han t.ex kunnat tänka sig att göra tvärtom, att minska skalan för den globala temperaturkurvan, inte troligt. Jag tolkar det som en medveten handling i syfte att skärpa budskapet. Kanske försvarligt för den som sysslar med politik, men knappast med den som förmedlar vetenskap. Detta sätt att använda grafer går igenom under de trettio år som följt efter Hansens första larm. Hockeyklubban är kanske det mest flagranta exempel på detta. James Hansen och GISS har i alla fall inte givit upp sina ambitioner att påverka folk i alarmistisk riktning.Hur ser det ut idag?

Om vi jämför HadCrut´s temperaturgraf med GISS ovan så ger de för mitt öga helt olika intryck. Hos Hadcrut kan man tydligt se att det skedde en temperatursänkning efter toppen 1940 och att att kurvan åter böjt av efter 2000 syns tydligt, även att 1998 är varmast. GISS-kurvan visar inte på denna utveckling för de senaste 10 åren. Hansen är ju helt ensam om att lyckats mäta in år 2005 som varmare än 1998 och dessutom är 2010 det absolut varmaste. James Hansen har lyckats att pusha upp  två år på 2000-talet som varmare än 1998 trots att vi idag har relativt säkra mätningar från satellit. För honom är statistik inte ett sätt att förmedla kunskap utan ett medel att visa på att hans teser för trettio år sedan håller.

På eftermiddagen hade Aftonbladet ändrat innehåll, då visades satellitbilder av Rysskylan. På Gotland hade vi den kallaste natten sedan mätningarna började någon gång på 1880-talet, -28°C  på flera platser. Just nu går vi inte och oroar oss för den antropogena globala katastrofala uppvärmningen. Jag längtade faktiskt efter lite ”klimaträttvisa” när min syrra retas med att rapportera + 30 i Thailand på facebook. Just i natt var skillnaden mellan de platser som vi befann oss på 58°C, att jämföra med 0,51° som är den globala skillnaden mellan 2011 och perioden 1951-1981.

Som vi tidigare rapporterat om här på TCS så riskerar EU att driva oss in i ett regelrätt handelskrig med bland andra Kina, Indien, Ryssland och USA genom att ensidigt kräva att dessa länders flygbolag måste betala CO2-skatt till EU och handla med utsläppsrättigheter. Allt för klimatets skull. Idag skriver bl.a. SvD om att Kina förbjuder sina flygbolag att handla med utsläppsrättigheter. Redan tidigare har de ställt in en mångmiljardbeställning på tio Airbusflygplan. Bloomberg skriver mer här.

Sista avsnittet av serien ”Frozen Planet” sänds redan ikväll klockan 18.00 på SVT 2. Det är det här sista avsnittet som vissa anser är alarmistiskt i överkant. De övriga tycker jag har varit en ren fröjd att titta på med fantastiska bildsekvenser och filmavsnitt.

Se och döm själva!

Vilken fantastisk tid vi lever i. För 100 år sedan så levde det ungefär en miljard människor på jorden och det var svårt att få maten att räcka till alla. Idag är vi 7 miljarder och det produceras mat så att det skulle räcka till alla. Visserligen är den inte rättvist fördelad, så att på en del håll är det många som svälter medan på andra är det alltför många som blir överviktiga, men det viktiga är att idag produceras det mat som skulle räcka till de 7 miljarder som lever nu.

Vi är inte bara fler, vi mår också bättre. Sedan mer än 20 år så har barnafödandet planat ut, så att den enda anledningen till att jordens befolkning fortfarande ökar är att medellivslängden ökar – och eftersom medellivslängden brukar anses vara ett av de bästa måtten på levnadsstandard, så kan vi alltså konstatera att människorna mår bättre och bättre. Att det är fler som svälter idag än för hundra år sedan är visserligen sant, men det är också sant att andelen fattiga minskar.

Naturligtvis är en sådan utveckling på gott och ont. Utfiskningen av haven är ett stort bekymmer och även på land har utrymmet för andra levande varelser minskat. Det är dock värt att nämna att eftersom fler och fler lever i städer så har utrymmet för andra varelser inte minskat fullt så mycket som man skulle ha befarat.

Viktiga mått för levnadsstandard är läskunnighet och barnadödlighet. Och då är det bara att notera läskunnigheten har aldrig varit högre och barnadödligheten har aldrig varit lägre. Kort sagt, vi är inte bara fler än någonsin, utan vi mår också bättre än någonsin.

Vi lever uppenbarligen i människans tidsålder – en tid som av bland annat klimatforskare börjat kallas får den ”antropocena eran”. Så, vad är det som möjliggjort denna fantastiska utveckling? Det är naturligtvis en kombination av ett antal faktorer, men några av da viktigaste är den tekniska utvecklingen och tillgången på billig energi. Den tekniska utvecklingen har givit traktorer och skördemaskiner som spelat en avgörande roll för jordbrukets utveckling och tillgången på billig energi har gjort det möjligt att tillverka kvävegödning som ökat skördarna till nivåer som för inte så länge sedan hade förefallit otänkbara. Att det sedan industrialiseringen började också blivit c:a 0,8 grader varmare har åtminstone i  vår del av världen. givit längre odlingssäsonger och detta tillsamansmed en höjd koldioxidhalt har ytterligare hjälpt till att öka skördarna.

Dessutom har datorer och mobiltelefoner dels möjliggjort ett utbyte av information och idéer som skulle ha varit otänkbart för bara 30 år sedan, dels bidragit till en kunskapsutveckling som också skulle ha betraktats som en framtida utopi.

(Jag brukar säga att tankeöverföringens problem nu är löst – eftersom det inte finns något bättre sätt att överföra sina tankar till andra än att berätta om dem, så är det ju bara att ringa till den som man vill överföra sina tankar till. Däremot kommer vi förmodligen aldrig att kunna läsa andras tankar.)

På en global skala talar det mesta för att denna utveckling kommer att fortsätta under överskådlig framtid. Det är visserligen mycket möjligt att oljepriset kommer att fortsätta att stiga men eftersom oljan förmodligen kommer att till stor del ersättas av naturgas, så kommer dnna ökning kanske att spela mindre roll än vad de flesta tror.

Det som kan påverka oss i den rika världen är att vi kan komma att utsättas för en ökad konkurrens som kan göra en del av det vi behöver något dyrare, men med fortsatt  produktivitetsökning kommer även vår levnadsstandard att fortsätta att stiga. jag vill påpeka att detta är en möjlig beskrivning om hur utvecklingen kommer att bli för mänskligheten, som även om den är riktig inte säger något om hur  det kommer att gå för individer eller ens för enskilda länder. Det kommer att komma bakslag som gör att många under kortare eller längre perioder får uppleva en sänkt levnadsstandard.

Men vid en tid när det mesta talar för att våra barn och barnbarn kommer att få ett ännu bättre liv än vad vi haft (det är ju därför det förutspås att hälften av de barn som föds i Sverige idag kommer att få uppleva sin hundraårsdag), så vädrar olyckskorparna morgonluft. Det egendomliga är nämligen att just det som givit oss möjlighet att producera mat så att att det kan räcka till alla, nämligen en varmare jord och en ökad koldioxidhalt utmålas som ett hot.

Varför?

Jag vill avsluta med en förutsägelse som för att åtminstone några av dem som läser den ska ha en möjlighet att se om den slagit in jag nöjer mig med att gå 50 år framåt i tiden. Man kommer då dels att skratta åt den klimathysteri som under några årtionden runt millennieskiftet rådde i den rika världen, dels kommer man att ha insett att det viktigaste som skett under det första  halvseklet av 2000-talet var att kvinnorna kunde skaka av sig ett mansförtryck som de måst leva under i tusentals är.

Figuren ovan visar hur man på en viss pro-AGW-blogg vill få det att se ut som att skeptiskt tänkande om klimatet bygger på dumheter (läs mer om denna blogg). Men figuren är egentligen bara trams eftersom man bygger sitt resonemang på alltför korta perioder för temperaturtrenderna.

I bloggartikeln Hur vanliga är platta och negativa globala temperaturtrender? har vi presenterat saklig information om temperaturtrender som bygger på en vetenskaplig artikel i ämnet. Figur 2 nedan kommer från denna artikel och avslöjar hur tricket som använts i bilden ovan fungerar.

Där världen kallas is

Dina varma bruna
har fått bekymrans ramverk
där de blickar ut över
de vidder som blev

Numera är den vita vanligare än den bruna
även här

De varnade om regn, inte om snö
isen nämnde de inte alls
men den besvärar oss mest

Numera är det lättare att dö
än att leva

Dig skall jag älska så länge jag lever
men när livet går på svag skorpa
blir kärleken skörare än så
och banden fryser innan de hinner fästa

Numera är ytan så hård
att inget kommer under

Det är inte många av oss kvar nu
här, där världen kallas is
och jag vill att du berättar det
för dem som kommer men inte vet

Här, där världen kallas is
är du väldigt sällsynt

(Grafen är hämtad från DMI)

Utbredningen av havsisen är just nu rekordlåg för årstiden men denna gång handlar det inte främst om global uppvärmning skriver DMI i sin analys över läget i Arktis.

Isen har pressats mot norr i Grönlandshavet, Barentshav och Karahavet. Det är alltså inte den globala uppvärmningen som är skyldig till den extra låga utbredningen. Istället handlar det om att isen har pressats ihop på en lägre areal.

”Sammenpresningen af is i hele den atlantiske sektor bevirker, at isudbredelsen for hele Arktis netop nu er rekordlav for årstiden”, berättar forskaren Rasmus Tonboe från DMI’s Center för Ocean och Is.

På vintern driver havsisen normalt från havsområden norr om östliga Sibirien till Nordpolen och Grönlands östkust. Väderförhållanden den senaste månaden gör nu att isen istället driver mot den nordamerikanska kontinenten.

Däremot poängterar Rasmus Tonboe att tunnare is driver fortare än tjockare is eftersom den lättare bildar åsar och sprickzoner. ”Den generelle udtynding af isen i Arktis, på grund af global opvarmning, betyder faktisk, at isen nu driver hurtigere selv om vindforholdene ikke har ændret sig”, förklarar forskaren.

———————————

Uppdatering lite senare

En del av er förstod inte vad jag tyckte var så roligt med artikeln i Aftonbladet, som  Tage Andersson länkade till i första kommentaren till det här inlägget, men från början hade Josefin skrivit Antarktis både i underrubriken och i texten. Ett tag stod de Antarktis i underrubriken men Arktis i texten. Nu är det rättat på bägge ställen men Michael heter i skrivandets stund Thernström på ett ställe i texten och Tjernström på ett annat.

Inte lätt att få det rätt!

Just nu diskuteras den ”kalla” solen mycket både i tidningsartiklar och bland forskare internationellt.  Ett ovanligt långt minimum efter den 23:e tillsammans med en hittills lågintensiv 24:e solcykel gör att många spekulerar i vad som väntar om denna trend fortsätter.

En del menar att otäcka saker är att vänta. Är vi kanske på väg mot ett nytt Dalton Minimum, som var en kylig period i början av 1800-talet, frågar sig Mail on Line? Då slog skördarna fel och Londonborna fick åka skridskor på Thamsen för att hålla värmen.

Om solcykel nr 25 (någon gång kring 2022) blir så liten som förutspås här (och här) så blir det kris. Artikeln kommenteras bl.a. på WUWT här.

En rysk astrofysiker, H. I. Abdussamatov, menar emellertid att det kan bli ännu värre. Vi kan dyka ner i en riktig köldperiod, ett nytt Maunder Minimum, omkring 2055.

Huva, då blir det riktigt kallt! Mycket värre än den lilla köldknäpp vi just nu upplever.

Det finns också en ny storsäljande bok på gång i Tyskland, Die kallte Sonne. Den är skriven av en f.d. AGW:are (som tröttnat på överdrifterna från IPCC-teamet) Prof. Dr. Fritz Vahrenholt och geologen och paleontologen Dr. Sebastian Lüning. Mer här och här. Boken är ännu inte publicerad, men budskapet är, om jag förstått det rätt, att det knappast kommer att bli någon värmekatastrof under detta århundrade.

Jag håller mig som vanligt lite skeptisk. Inte för att det inte kan bli en ny liten istid igen – för det tror jag nog att det kan – utan snarare därför att vår prognosförmåga rörande solens aktiviteter om möjligt är ännu sämre än vad den är beträffande klimatet här på jorden. Och den senare är närmast obefintlig.

Men även om man inte tror på att vi är på väg in i stora eller små istider just nu, så är den kalla solen en ofta förekommande förklaring till varför den globala temperaturen planat ut under de senaste 10-15 åren. Ja, en del tar faktiskt detta som ett bevis för att IPCC har rätt! Ty, menar man, bara det faktum att temperaturen inte har sjunkit under 2000-talet, trots den kalla solen, visar ju att utan den effekten så skulle kurvorna fortsätta att peka uppåt – precis som klimatmodellerna förutspått.

Ett sådant argument spetsas dock på det ena hornet i det dilemma som Shaviv pekar på: Om solens relativa inaktivitet enligt AGW:arna kan ha en så stor betydelse för att hålla nere temperaturen under 2000-talet, så bör rimligen solens aktivitet under slutet av 1900-talet ha påverkat temperaturen uppåt – mer än vad man tidigare trott. Och om det senare vore fallet så måste ju det bidrag som koldioxiden gett till uppvärmningen under 1950-2000 räknas ned i motsvarande grad. Dvs, klimatkänsligheten för CO₂ måste vara betydligt lägre än vad IPCC räknat med.

Ingemar Nordin