Posts from — maj 2008

Med anledning av mitt förra inlägg blev jag nyfiken på hur det står till med Sveriges koldioxidutsläpp kontra dem i andra länder och hur detta relateras till bensinpriset.

Globalt sett har utsläppen av koldioxid ökat för varje år. I Sverige skedde dock ett trendbrott i början på 1970-talet (se www.ekonomifakta.se). I stället för att följa den globala trenden med ökande utsläpp, började Sveriges CO2-utsläpp då att minska. Det skedde dels tack vare vattenkraften och utbyggnaden av kärnkraften och dels på grund av att den svenska industrin kraftigt minskade sina utsläpp. I slutet av 1960-talet släppte industrin ut fem gånger så mycket koldioxid som den gjorde år 1913. Vid millennieskiftet var utsläppen inte ens dubbelt så stora som de var år 1913. Samtidigt hade produktionen nästan tolvdubblats.

Sverige låg 2004 på en 56:e plats i världen vad gäller utsläpp av koldioxid per år. Vår andel var då hela 0,2 procent av det totala årsvärdet.

Tar man det per capita så hamnar Sverige på 66:e plats. Våra CO2-utsläpp per capita har enligt Wikipedia inte ökat sen 1990 (diagrammet börjar 1990).

Med ovanstående i åtanke betalar svensken ett oförtjänt högt pris för bensinen. I en internationell jämförelse är bensinen i Sverige dyrare än i de flesta andra länder som ligger före oss på utsläppslistorna.

Några exempel (från Wikipedia)

Sverige USD 2,30 (2008-05-22)
USA USD 1,04 (2008-05-25)
Ryssland USD 1 (2008-05-07)
Japan USD 1,54 (2008-05-12)
Tyskland USD 2,36 (2008-05-22)
Canada USD 1,37 (2008-05-24)
Storbritannien USD 2,26 (2008-05-25)
Indonesien USD 0,65 (2008-05-24)
Australien USD 1,37 (2008-04-23)

Solidaritet med övriga världen i all ära, men någon måtta får det väl ändå vara? Ska vi nu behöva betala ännu mer? 1990 betalade vi 298 öre/liter i bensinskatt. 2008 är bensinskatten uppe i 529 öre/liter (data från Skatteverkets tabeller). Hur har detta kunnat hända?

Fotnot: 1990 bestod bensinskatten av en bensinskatt (292 öre/l) och en särskild skatt (8 öre/l). 2008 betalar vi 295 öre/l i energiskatt och 234 öre/l i koldioxidskatt.

I en ledarartikel i dagens HD skriver Jan-Olof Asp om det orimliga i dagens beskattning av bilbränsle.

”Bensinpriset har nu höjts åtta gånger i år. I veckan kostade 95-oktanig bensin 13,59 kronor litern. Mycket talar för att den nya rekordnivån inte blir långvarig. Det kan bli ännu dyrare att tanka.”

En hög bensinskatt sägs vara en nödvändighet för att vi ska välja bort bilen och i stället utnyttja kollektivtrafiken. Men som Jan-Olof Asp så riktigt säger är det i dag orimligt att alla ska använda bussar och tåg. Kapaciteten räcker helt enkelt inte till. Redan idag är tågvagnarna och bussarna överfulla vid rusningstrafik. Dessutom är det långt ifrån alla som kan ta sig runt med hjälp av kollektivtrafik.

”Sverige är inte bara Stockholm, Göteborg och Malmö där det finns infrastruktur och kollektivtrafik. I andra delar av landet måste man ta sig till jobbet och är i många fall beroende av bilen”, säger Bertil Moldén, VD för Bil Sweden i E24.

Vilka drabbas främst av ett allt högre bensinpris? Ja, inte är det de högavlönade i varje fall. För dem går smärtgränsen betydligt högre. Det är naturligtvis de som redan idag har det ekonomiskt svårt som missgynnas. Det är de som inte kommer att ha råd att pendla till jobbet och skjutsa barnen till fotbollsträningen. Bensinskatten slår dessutom igenom på alla transporter med följden att de flesta varor och tjänster blir dyrare.

Ett effektivt samhälle kräver effektiva kommunikationer. Därför borde kommunikation stimuleras, inte straffas. Vill politikerna få oss att använda mindre bensin så borde de kanske subventionera alternativen. Å andra sidan finns det idag knappt några rimliga alternativ till bensin. Biobränslen sågas gång på gång. Biogasen, det mest vettiga alternativet, är ingenting som gemene man kan utnyttja.

Det mest skrattretande är förstås att bensinskatten, hög eller låg, knappast har någon signifikant inverkan på vårt klimat. Dels är det inte bilarnas koldioxidutsläpp som bär skulden till temperaturförändringar, dels används inte bensinskattepengarna till att förbättra miljön. Miljöskatterna är inte specialdestinerade utan går bara rakt in i den totala budgeten. Vad är det då för mening med att betala mer?

I en ny studie som just publicerats i Nature Geoscience använder man sig av vindtrender för att studera temperaturförändringar i troposfären. De ansvariga forskarna – Robert Allen och Steven Sherwood, båda från Yale University – menar att man genom att studera vindförändringar i troposfären får resultat som överensstämmer med klimatmodellernas förutsägelser, dvs. en kontinuerlig temperaturökning.

Vanliga temperaturmätningar som utförts av satelliter eller luftballonger visar praktiskt taget ingen ökning av temperaturen under de två senaste decennierna, vilket naturligtvis känns jobbigt för företrädarna av AGW-teorin.

”The new study provides … long-awaited experimental verification of model predictions,” säger Peter Thorne vid brittiska Hadley Centre.

För en lekman som jag förefaller det hyfsat underligt att man får en bättre uppfattning om temperaturen genom att studera vinden än genom temperaturmätningarna i sig.

Som en reaktion på Eskil Fagerströms artikel i Sydsvenskan har Erik Svensson på bloggen Biology & Politics gjort grova påhopp på såväl mig som Per Welander, även han omnämnd i SDS artikeln.

”Samtliga dessa argument, som ofta framförs av av mer eller mindre okunnga klimatförnekare som Maggie Thauersköld på ”The Climate Scam” och den ljugande civilingengiören Per Welander på ”Moderna Myter” är vilseledande, för att inte säga grova lögner. (…) t. ex. får Per Welander på ”Moderna Myter” betraktas som en statistisk analfabet som är fullkomligt okunnig om vad han pratar om.”

Erik Svensson har definitivt ingen rätt att kalla människor för lögnare.

Jag är knappast rasande för artikeln i SDS (jag hade mer eller mindre väntat mig sådant innehåll). Däremot är jag mycket förargad över Erik Svenssons sätt att kommentera andra människor på sin blogg. I min naivitet trodde jag att en akademisk titel var förenlig med åtminstone en grundläggande respekt för sin omgivning.

Klimathotet är bra business. Det har även Världsnaturfonden insett. Genom personliga utskick vill man skapa engagemang för den av klimatförändringarna hotade isbjörnen. Nedan ser ni ett sådant utskick som vidarebefordrats till mig av en läsare.

Låt isbjörnen få en framtid? Den stortrivs ju redan. Svenska WWF rider bara på den amerikanska vågen. ”På flera platser i Arktis minskar isbjörnarna i antal”, står det i utskicket. Att björnstammarna ökar på ännu fler ställen säger man ingenting om.

”WWF arbetar aktivt för att stoppa klimatförändringen.”

Lycka till, säger jag och Magnus. Stoppa klimatförändringen – tala om hybris. Och vad händer med de här 100 kronorna som efterfrågas ovan? Hur kommer de isbjörnen till nytta? Får inuiterna betalt för att sluta jaga björn?

Alla cineaster kan jubla åt en ny genre som skapats inom filmvärlden – klimatrysaren. Katastrofer har lockat filmmakare ända sedan filmen Airport 1970. Efter det fick vi Armageddon, Dante’s Peak, Twister, Deep Impact och många fler. The Day After Tomorrow var den första riktiga klimatkatastroffilmen. Nu tävlar producenterna om vem som kan ta fram värsta scenariot.

Fredagen den 13 juni är det världspremiär för The Happening av M. Night Shyamalan, som även ligger bakom Sjätte Sinnet och Signs.

På Internet Movie Database kan man läsa att den handlar om en familj på flykt undan en katastrof som utgör ett storskaligt hot mot mänskligheten. Filmaffischen är av standard domedagstyp – en öde motorväg med övergivna bilar som skuggas av illavarslande tunga moln. Någonting otäckt händer med alla människor. De tappar talförmågan, blir desorienterade, begår självmord. Är det värmeslag som ligger bakom?

På filmens egen webbsida säger Shyamalan:

”I hope the movie leaves you with the sense that we may not get that chance [to move forward] if we don’t start changing things.”

Vad jag hoppas på är dock att Shyamalan genom sin nya film lyckas bevisa att AGW är lika verklig som Freddy Kruger, Jaon Voorhees och den där videofilmen som dödade alla som såg den. Och att de domedagsscenarion som idag utmålas framför oss är ”zero science, pure fiction”.

Se filmtrailern nedanför.

En av bloggens läsare, Tobias, uppmärksammade mig igår på en för mig ny och spännande nyhetskälla – Stockholm City, ”Stockholmarnas egen tidning”.

”Vi är tidningen med koll på Stockholm”, skriver man om sig själv. ”Det viktigaste för oss på City är att göra en tidning som berör. Vi tar mer än gärna upp laddade ämnen och är inte rädda för att säga att Stockholm är världens bästa stad. Genom personliga och modiga krönikor och artikelserier vill vi att våra läsare ska bli insatta och informerade så de kan ta del av debatten och ta ställning. Vi vill få våra läsare att reagera.”

En stående avdelning är Vår Miljö. Där svarar bl.a. Martin Saar, Citys egna miljö- och klimatcoach, på läsarnas frågor. Han lär oss till exempel att vara klimatsmart vid val av middagens köttbit.

Visst går det att rangordna olika sorters kött ur klimatsynpunkt.
1. Rådjur- och hjortkött
2. Får- och lammkött (höstslaktat)
3. Älg- och kycklingkött
4. Griskött
5. Får- och lammkött (vårslaktat)
6. Nötkött

Om du ska välja det bästa med tanke på utsläpp av växthusgaser, så ska du välja vilt och betande djur som inte är idisslare. M a o rådjurs- eller hjortkött. Dessa släpper ut 1 kg CO2 per kilo kött. Får och lamm är också ett bra alternativ, men under förutsättning att de är utegående under växtsäsongen juni-sept och slaktas under hösten. Viltkött från idisslare t ex älg släpper ut 2,5 kg CO2 per kilo, liksom kyckling.
Svenska får och lamm som säljs till påsk är oftast djur som fötts upp inomhus och industriellt. Dessa släpper ut 6,15 kg CO2 per kilo. De går inomhus med kraftfoder som soja, som odlats i Brasilien. Utsläppen sker i själva odlingen av soja, där man använder handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Gris släpper ut 4,8 kg CO2 per kilokött. Värstingen är svenskt nötkött, där djuren står inomhus och får kraftfoder året runt, tills de slaktas.

Dessutom hittar jag information om att katten kan vara familjens största miljöbov. Utsläppen för kattmat sägs vara hårresande. Det får mig givetvis att förundras över hur klimatsmart min egen katt är – han som ofta fångar ofta sina egna ”närodlade” icke-idisslande möss.

För er som undrar hur man blir en ”klimatcoach” kan jag berätta att i princip vem som helst kan bli det. Martin Saar själv har ”arbetat med konsumtion, livsstilsfrågor och praktiskt miljöarbete i över 20 år. Som marknadsföringskonsult, utbildare och författare.” Visst är det skönt att veta att vem som helst med lite intresse kan idag bli klimatkonsult i media?

Ovanstående får mig att fundera över en närliggande sak: hur bär man sig åt för att bli klimatforskare? Denna epitet är ju klart eftersträvansvärd i debatten över människans skuld till klimatförändringarna. AGW-företrädare avskriver ivrigt teorier från varje forskare som inte är KLIMATforskare.

En geograf som arbetar med någon klimataspekt och identifierar sig själv som klimatolog blir alltså lätt ”expert” inom hela klimatområdet. Och hans åsikt vad gäller koldioxidens fysikaliska egenskaper kan därmed väga tyngre än en atmosfärsfysikers dito. Det är en intressant värld vi lever i.

Nu kan man uppenbarligen addera klimatdebatten till de två ovanstående.

Förra veckan blev jag kontaktad av en journalist på Sydsvenskan – Eskil Fagerström.

Hej!
Jag heter Eskil Fagerström och arbetar som reporter på Sydsvenskans redaktion i Lund. Jag skriver eftersom jag håller på med en text om så kallade ”klimatförnekare” eller ”klimatskeptiker” – eller vad man nu ska kalla er.
Har läst en del på the climate scam och ville gärna prata lite med dig om du hur ser på bloggandet, hur det står till med klimatskepticismen och varför du startade bloggen.
du får gärna slå en signal vid tillfälle, så hoppas jag vi kan prata lite mer om detta!

mvh/
Eskil F

Med viss tveksamhet tog jag kontakt med undertecknad. Han påstod sig vilja skriva om skepticism i klimatdebatten och ville gärna veta hur det kom sig att jag blev intresserad av ämnet, varför jag ansåg att skepticism var viktigt och hur jag såg på dagens klimatdebatt.

Jag bad om att inte bli publicerad med mitt efternamn av hänsyn till min arbetsgivare. Personligen har jag naturligtvis inget emot att skylta med mitt namn, men då ”klimatskepticismen” av många anses vara graverande ville jag undvika att skapa problem för andra.

Min önskan blev nästan tillgodosedd. Mitt efternamn kom inte med i tidningen (se artikeln i dagens Sydsvenskan). Å andra sidan lämnar artikeltexten lite tvekan om vem den intervjuade är:

I norra Skåne bor Maggie. Till vardags arbetar hon på reklambyrå, vilket är anledningen till att hon inte vill ha sitt ovanliga efternamn i tidningen – ”det kan ställa till problem i kontakten med kunderna”.

Eskil skriver vidare:

En stor del av sin fritid lägger hon på bloggen The Climate Scam (”Klimatbluffen”), som enligt henne själv har 1500-2000 läsare per dag. Korkade journalister, Al Gore och IPCC är favoritämnen.

– På 70-talet var det överbefolkning som var hotet, sedan var det försurningen, skogsdöden och fågelinfluensan. Var är de frågorna idag? Det visar att det är viktigt att vara skeptisk och inte ägna sig åt alarmism, säger Maggie.

Tjugo minuters intervju i vilken jag betonade vikten av att debatten förs på ett balanserat sätt utan att vilseleda allmänheten och resultatet blir detta.

Det är inte svårt att se var Eskil Fagerströms sympatier ligger:

Idag råder det en stor samsyn i klimatfrågan bland forskare, politiker och journalister. De slutsatser som dragits av forskarna i FN:s klimatpanel IPCC har kommit att utgöra rättesnöre: temperaturen på jorden stiger, koldioxiden är boven.

Hela Gallien är med andra ord ockuperat av romarna. Utom då en liten, liten by. I den bor en skara ettriga bloggare, insändarskribenter och aparta akademiker – gänget som hävdar att koldioxiden betyder noll för klimatet och att temperaturen på jorden sjunker. Och som blixtsnabbt slår ner på varenda tveksamhet i den komplexa klimatfrågan.

I egenskap av den ettriga bloggaren tillika insändarskribenten borde jag väl leva upp till mitt rykte och sätta en ”korkad” etikett på Sydsvenskans Eskil Fagerström. Eskil är dock allt annat än korkad. Han lyckades faktiskt nästan övertyga mig om att hans syfte var att på ett realistiskt sätt skildra de olika ståndpunkterna i klimatdebatten. Som sagt, i ”klimatkriget” är uppenbarligen allt tillåtet.

Lägg till ytterligare en konsekvens av det hemska klimathotet. Enligt Expressen leder nämligen klimatförändringarna till ärftligt håravfall. Mycket dumt har man hört, men detta tar nog priset. Kan ni fatta att man numera får betalt för att forska om klimatets inverkan på kroppsbehåringen?

Läs gärna kommentarerna till artikeln. Härligt när så många ifrågasätter alla klimatdumheter.

Projektet Good 50×70 syftar till att använda reklam för att ”göra världen lite bättre”. Sju stora organisationer, bl.a. Amnesty och WWF har skrivit sju sammanfattningar av lika många stora problem i världen. Kreatörer har sedan skickat in sina bidrag och 30 posters i varje kategori har valts ut och kommer att ställas ut i Milano och tryckas upp i en katalog.

En av kategorierna är förstås Global Warming. Stereotyperna haglar. Som reklammänniska kan jag inte annat än skämmas för mina kollegor.

”It’s time for our industry to give us something back”, står det på Good 50×70 webbplats. Synd att detta något ska vara rena skiten.

Nedan ser du några exampel på klimatsmart reklam. För att se fler – besök Good 50×70 webbplats.

1. Protect the earth, turn off the light. Miguel Peixoto. Portugal.

(Ett lysande exempel på okunnigheten bland gemene man. För övrigt är det en bra idé att gå tillbaka till medeltidens mörker.)

2. Awareness can save the earth. Fulvio G.m. Vignapiano. Italien.

(Yep, som vi alla vet så håller pingvinernas Antarktis på att smälta.)

3. Prepare to migrate. Handoko Tjung. Indonesien.

(Äntligen någon som fattat att djurlivet kan anpassa sig till klimatförändringarna.)

4. Simple math. Juliana Estrella, Leandro Oliveira. Brasilien.

(Antikapitalismen på enklast möjliga sätt?)

5. Your indifference. Giulia Cavazza. Italien.

(Vänta lite nu, om det är sälarna vi bryr oss om, varför då skydda isbjörnarna?)