Posts from — februari 2009

Här är länken. OBS. Rubriken är satt av Expressens redaktion.

Uppdatering kl 15.00:

Dagens  Nyheter om barn som tecknar klimathotet. Precis det jag skriver om.

Om ni av någon anledning vill veta hur olika livsmedel påverkar vårt koldioxidavtryck så rekommenderar jag ett besök hos Kostdoktorn. På denna blogg får man bl.a. lära sig att det är tomaten, inte biffen, som är den värsta koldioxidboven. I varje fall om man äter svenskt kött och importerad och/eller växthusodlad tomat. Dessutom får vi reda på att det är slut med ungarnas bananer. Bananerna är nämligen riktiga miljöbovar (Kostdoktorn blandar tyvärr på sedvanligt sätt ihop klimat och miljö). Matbutikernas ”vi bjuder barnen på en banan”-kampanj är alltså att direkt uppmuntra till brott mot mänskligheten.

Vill ni veta ännu mer så har Livsmedelsverket med hjälp av våra skattepengar tagit fram miljöanpassade kostråd, en rapport där vi bl.a. får reda på olika livsmedels klimatpåverkan.

Ni kan ladda ner den här.2008_miljoanpassade-kostrad-pdf-version3_081208

I dagens Svenska Dagbladet föreslår Margot Wallström m.fl. att det är dags att inrätta en ”FN-panel, en mellanstatlig kemikaliepanel i likhet med FN:s klimatpanel IPCC.”

”Panelen bör, precis som IPCC, bestå av oberoende forskare som kan arbeta med alla aspekter av kemikalier och deras betydelse för människa och miljö”, skriver författarna.

”Forskarna kan var och en bidra med sin expertis för att vidga basen för kloka beslut om kemikalier generellt, kemikalier i varor och produkter men också när det gäller de kemiska ämnen som bildas som restprodukter i processer, i miljön eller till och med i djur och människor.”

Om den nya panelen lyckas lika bra som IPCC gjort, så ligger vi kanske risigt till. Varför tror politiker förresten att FN är det organ som kan lösa världens alla problem?

Ursäkta uttrycket. Men NASA:s Orbiting Carbon Observatory, dvs. OCO, ser faktiskt ut så. Fyndigt namn har den också.

OCO skjuts upp nu på tisdag. Vi väntar med spänning på resultatet av mätningarna.

Lär gärna Christophers Bookers senaste artikel i brittiska Telegraph. Av utrymmesskäl kommer jag inte att återge dess innehåll här på bloggen. Booker gör dock flera intressanta iakttagelser.

Dagens Nyheter, högborgen för AGW-förespråkare, har idag låtit en klimatskeptiker komma till tals på opinionssidan. ”Stoppa den svenska miljöextremisten” är rubriken på artikeln, skriven av Robert Nilsson som anges vara professor i toxikologi och expert på miljögifter.

Några citat ur artikeln:

Ekologiskt, miljövänligt, klimatvänligt och liknande har blivit den nya tidens slagord som med närmast religiös hänförelse tycks genomsyra det mesta.

Tänk ekologiskt, ta hänsyn till klimatet när du shoppar! Ve den som i det likriktade och politiskt korrekta Sverige har mage att ifrågasätta ett och annat i den gröna våg som sveper över landet. Jag har personligen fått erfara att sådan kritik kan innebära hot om avsked från tjänst i statligt verk.

(…)

Till skillnad från bly i fiskesänken uppfyller växthuseffekten givetvis kriterierna när försiktighetsprincipen bör beaktas. Men i sin iver att visa handlingskraft har man överlag bortsett från EU:s krav att åtgärder mot ett dylikt hot skall ”vara föremål för granskning, mot bakgrund av ny vetenskaplig information”. Det är sedan länge känt att det inte finns något enkelt samband mellan de pågående klimatförändringarna och utsläpp av koldioxid. Det bör således erinras om att perioder av nedisning även förekom under tidigare geologiska epoker när koldioxidhalten var avsevärt mycket högre än i dag. Vidare är metan – där våtmarker och boskap står för över hälften av ett beräknat årligt utsläpp på 600 miljoner ton – en cirka 20 gånger effektivare växthusgas än koldioxid. Enligt erkända klimatforskare står sotpartiklarna globalt för närmare hälften av uppvärmningspotentialen från koldioxid, och till skillnad från åtgärder mot det senare skulle minskning av partikelnivån ge omedelbar effekt.

Det framstår som groteskt att ett Sverige, som i jämförelse med länder som USA, Kina och Indien endast står för en bråkdel av alla koldioxidutsläpp, i ett anfall av populistisk hybris vill peka finger och ”visa vägen”. Att kärnkraftens betydelse getts en framträdande roll är givetvis ett plus ur flera perspektiv, men däremot inte satsningen på etanol, vars ökande produktion är en bidragande orsak till prisökningen på viktiga baslivsmedel som kan leda till ökad svält i fattiga länder. Sistnämnda förhållande är exempel på att försiktighetsprincipen är ett tveeggat svärd, där samma ”försiktighet” som gäller växthuseffekten givetvis även måste tillämpas avseende konsekvenserna av de åtgärder som regeringen Reinfeldt ämnar vidta för att förhindra densamma.

På Klimatbluffens sida hittade jag nyheten om ett nytt AGW-skeptiskt parti i Australien. För enkelhetens skull kallar de sig ”The Climate Sceptics” och har bl.a. som mål att avslöja vad som är fel med AGW-hypotesen.

Så här skriver partiledaren Leon Ashby på hemsidan:

Dear Fellow Australians

”Scepticism is the highest of duties, and blind faith the one unpardonable sin.”

So wrote Thomas Huxley, one of the great minds of the scientific age.

Anthropogenic or man-made Global Warming (AGW) alarmism is the biggest con, fraud, hoax, swindle, deception and mass hysteria in the history of modern civilization, because climate changes naturally.

The Climate Sceptics support all practical measures to prevent environmental degradation. We support the development of cleaner and more efficient sources of energy. Unfortunately governmental taxes to stop climate change are a colossal diversion of funds from core obligations, and Emission Trading Schemes (ETS) will do absolutely nothing for the Murray-Darling basin, the Great Barrier Reef, or land degradation – just as it will do absolutely nothing to stop climate change.

The Climate Sceptics are here to demand rational debate and responsible leadership. We reject the extremist views that now threaten what Australians have sacrificed to achieve in living standards, rights and freedoms.

Jag har kontaktat Leon Ashby och hoppas snart få veta mer om hans initiativ.

”Dags nyktra till – festen är över”. Det är rubriken på en insändare i Blekinge Läns Tidning. Skribenten menar att fossilpartyt nu är till ända.

”Just nu försöker vi bota baksmällan genom att supa mera. Ingen bra metod, som de flesta förstår. Utan det är bättre att svälja den beska medicinen. Ju förr dess bättre. Men för att bota ett missbruk, måste man först förstå att det är ett missbruk, och att erkänna det inför sig själv.”

Det är inte uppvärmningen hittills som är det stora problemet, skriver Carl-Olof Persson från Kastanjelund.

”Problemet är bara att temperaturhöjningen inte kommer att stanna på dagens nivå, utan kommer att accelerera in i framtiden. Den mängd koldioxid vi redan har släppt ut, gör att en ytterligare höjning på cirka en grad C är intecknad. Detta även om vi människor på jorden i dag inte skulle släppa ut en enda koldioxidmolekyl till i framtiden. ”

”Vi står bokstavligt talat i dag vid stupet. Den globala temperaturhöjningen får inte överskrida två grader C. Överskrider vi dessa gränsvärden sätter vi igång positiva återkopplingsprocesser som är okontrollerbara.
Klimatet i framtiden kommer då att löpa amok med vår planet. Globala stegringar på både fem och sex grader eller mer, kommer då att vara möjliga.”

”Vi har fem år på oss att vända utvecklingen. Sedan är loppet kört, som det heter.”

”Växthuseffekten förorsakas av vårt sätt att leva, framför allt vi i den rika delen av världen. Om detta är 97 procent av alla världens klimatforskare i dag överens.”

Carl-Olof Persson har uppenbarligen fäst sig vid samma undersökning som Veckans Affärers Pontus Schultz. Ni minns kanske, den där med 70 procents bortfall.

”Det lömska med koldioxid är att gasen varken syns eller luktar”, fortsätter Carl-Olof Persson. ”Dess effekter kommer inte som en blixt från klar himmel, utan smyger på oss långsamt och nästan omärkbart.”

Lösningen då?

”Varje gång du tänder en lampa, startar en bil, köper en pryl, sätter dig i ett flygplan, äter en köttbit etcetera skall du fråga dig, om detta verkligen är nödvändigt. (…) Vi kan inte bara sitta och vänta tills New York står under vatten, halva Australien brunnit upp och resten står under vatten. Då är det redan för sent.”

En läsare tipsar om en artikel i Lärarnas Tidning nr 4 2008 (sök på ordet ”klimatångest”).

Ungdomar mår bra trots oro för miljön

[2008-02-29]

Klimatångest kan vara en positiv drivkraft för unga. Det säger forskaren Maria Ojala.
Klimatångest behöver inte vara något negativt. Det kan också få unga att göra mer för miljön, säger Maria Ojala, forskare vid Örebro universitet. Hennes avhandling i psykologi som kom förra våren visar att många unga som oroar sig för miljön ändå mår bra och tror att utvecklingen går att vända.
— En del unga lyckas bära och hantera oron. Särskilt de som engagerar sig i miljörörelser känner mer hopp och starkare livskänsla, säger Maria Ojala.

Hennes djupintervjuer med unga miljöaktivister visar att de lyckas vända på perspektiven och se det positiva. Till exempel tänker de att mänskligheten har ställts inför stora utmaningar tidigare i historien och lyckats klara av dem. De litar också till att den tekniska utvecklingen och de globala rättviserörelserna ska lösa problemen. De tror mer på att de själva kan påverka utvecklingen genom vardagliga handlingar, till exempel genom att sortera sopor.

De unga som Maria Ojala har intervjuat för sin avhandling är mellan 16 och 29 år. Nu ska hon gå vidare och bland annat intervjua yngre barn, 11—12-åringar, om hur de känner och tänker om miljöproblemen. För det har hon fått ett anslag på 1,3 miljoner kronor från forskningsrådet Formas.
Hon tycker att frågan om klimatångest och vad enskilda individer kan göra borde tas upp ännu mer i skolorna.
— Jag tror att skolan måste visa unga att allt inte är hopplöst, att det finns andra sätt att se på problemen. Annars är det lätt att tänka: »det jag gör spelar ingen roll.«

Lärare borde över huvud taget ta upp elevers oro för klimatet mer, anser Maria Ojala.
— Klimatförändringarna väcker starka känslor hos elever, men det diskuteras inte så mycket. Skolan är ofta mer inriktad på fakta när det gäller miljöförstöring, säger hon.

Så hjälper du eleverna
Bli inte överdrivet oroad  för att dina elever oroar sig. Det är en del av livet och inte alltid liktydigt med att de mår psykiskt dåligt.
Fokusera inte bara på  fakta, klimatfrågan öppnar för diskussioner kring både existentiella och etiska/moraliska frågeställningar.
Var villig att diskutera olika  aspekter av klimatfrågan, till exempel debatter bland forskare om nyttan av att göra en viss sak. Dessa debatter känner unga ofta till.
Oro leder ofta fram till ett behov av att lära sig mer, så ta till vara tillfället att lära både dig själv och dina elever mer om globala problem.

**

Några spontana kommentarer. Maria Ojala säger sig ha intervjuat unga miljöaktivister. Jag undrar förstås vad som menas med sådana och varför hon inte intervjuat helt vanliga gymnasie- och högskoleelever. Det vore även intressant att veta hur urvalet av 11-12-åringar kommer att gå till.

”Bli inte överdrivet oroad för att dina elever oroar sig. Det är en del av livet och inte alltid liktydigt med att de mår psykiskt dåligt”. OK, så om en tonårstjej ringer hem efter NO-lektionen och gråter så är det bara en del av livet. Om en sjuåring har svårt att sova därför att han är rädd att världen kommer att gå under, så är det en del av livet. Om barn ritar bilder på brinnande jordklot, så är det bara en del av livet. I så fall måste jag fråga, vad är det för liv vi vill att våra barn ska leva?