Kommentarer till Demokrati och vetenskap

Av: Halina

Halina — Mon, 15 Mar 2010 17:35:35 +0000

Det sorgliga och tragiska ar att medan vi humans diskuterar vilket styre som ar lampligast for att radda Jorden sa gar vi mot var egen undergang…det finns inte langre tid for detta… Gaia Jorden klarar sig bra…men vi ?…
Om vi, humans, skall raddas da maste det till overstatliga beslut…det ar sa sjalvklart egentligen, Kina t. ex. skulle nu ca 2 mlrd. invanare utan 1 barns policy fran 1977…
Auktoritart styre har chans att radda oss…
James Lovelock vet vad han talar om.

Av: Klimatpsykologen 2.0 - Opportunisten

Klimatpsykologen 2.0 - Opportunisten — Wed, 17 Feb 2010 23:36:59 +0000

[...] motiv kan som sagt variera – ibland är det politisk ideologi som ligger bakom, som att avskaffa demokratin, ibland är det ren girighet och profithunger, men den senare är så speciell att den förtjänar [...]

Av: Global uppvärmning eller helt enkelt en bluff? « Två steg framåt…

Global uppvärmning eller helt enkelt en bluff? « Två steg framåt… — Sat, 23 Jan 2010 10:01:41 +0000

[...] Kan vara bra att först läsa Ingemar Nordins inlägg: http://www.theclimatescam.se/2010/01/10/demokrati-och-vetenskap/ [...]

Av: Gunnar Littmarck

Gunnar Littmarck — Mon, 11 Jan 2010 16:07:13 +0000

#61 den minns jag inte tackar
Han var ingenjör och det är vad som saknas av dagens politiska ledare.
Jag minns i från boken om C då han var mellan ministerposter och engagerade släkten i anläggande av ett vattensystem i trädgården.
Frun var jänkare från rik familj om jag mins rätt.
I fredstid fungerar kanske inte sådana statsmän?
Har Europa haft en riktigt stor statsman efter Maggie?
I princip anser jag att poltax som blev hennes tipping point, är rätt, dock synnerligen svårt att driva igenom politiskt.
Tanken att det inte ska vara progressivitet i olika system.
Bara i ett, existensbidraget.
Sverige har så många omlappande system, så de listiga kan få den dubbla konsumtionskraften mot de mindre förslagna.
I Sverige beskattas moral och oförmåga att lära sig alla regler och system.
Planera livet för att snabbast möjligt kvalificera till högsta möjliga arbetsfria ersättning, gynnas enormt, flytta sedan till ett lågkostandsland och få ersättningen i svensk nivå, kom hem vid svår sjukdom och ålderdom.

Av: Erik

Erik — Mon, 11 Jan 2010 15:19:45 +0000

När jag plöjde igenom hans memoarer för ett par år sedan blev jag otroligt förvånad. När Frankrike krossades under några veckor 1940 ville man skapa en så tät union mellan Frankrike och Storbritannien att de nästan skulle upphöra som enskilda länder, ett brittiskt eller franskt pass skulle ge samma rättigheter osv. Det tror man inte om någon som alltid beskrivs som imperialistisk britt. Han hade iof många lustiga idéer, t.ex. ville han använda ”eldskepp” mot invasionsflottan tyskarna samlade samman längs kanalkusten och hänvisade till Admiral Drake (?) som använde den taktiken mot den spanska armadan 1588. En annan kul episod är att han blev handgripligen ansvarig för arbetet med att störa ut tyskarnas radiopejlningssystem de använde när de gick över till nattbombningar efter slaget om Storbritannien. Han skrev att jag begrep egentligen ingenting av det, men som premiärminister hade jag stor vana att sköta sådant jag inte visste något om.

Av: Ingvar Engelbrecht

Ingvar Engelbrecht — Mon, 11 Jan 2010 15:19:00 +0000

För varje dag som går får jag en allt otäckare känsla i maggropen. Det är många oroande indicier som hopar sig och som jag för ett halvår sedan av färdade som överdrivna konspirationsreorier. Nu ser jag det iofs inte som konspirationsteorier längre, mera som en ohelig allians mellan disparata kontrahenter där målet för de inblandade är någon eller flera av följande kategorier:
Power, Control, Money
http://www.prisonplanet.com/articles/march2008/031108_big_money.htm

http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/10/politikerna-i-lobbyisternas-v-ld

Av: ThomasJ

ThomasJ — Mon, 11 Jan 2010 15:15:01 +0000

Jag håller Churchill för en av de ytterst lätt räknade statsmännen under de senaste 100 åren. Han var en otroligt envis person men det behövdes i sanning oxo under de mörka WW II åren. Han var ju oxo en mästare i att uttala sig såväl dräpande som berömmande när situationen så gavs. En dräpande replik under hetsig debatt i parlamentet var den till lady Ashton [som var svuren fiende till C.], när hon, mer än mindre överkörd av C, sade: ”If I were married to you, Winston Churchill, I would poison your tea!” Varpå Churchill svarade: ”And if I were married to you, lady Ashton, I would drink that tea.”
Häpp så de kan gå till…

Mvh/TJ

Av: Ahrvid Engholm

Ahrvid Engholm — Mon, 11 Jan 2010 15:00:30 +0000

Churchill började dagen med en mycket utspädd whisky. sedan blev det vin till måltiderna och kanske ytterligare ett par drinkar på kvällen. Ett litet men jämnt utspritt alkoholintag, med andra ord. Hans sågs ytterst sällan berusad offentligt. (Vid något tillfälle då han må ha varit det, och hans bordsdam anmärke, ”Ni är full!” , skall Churchill ha svarat, ”Ja, men i morgon är jag nykter…” Underförstått, bordsdamens brister skulle inte försvinna lika lät.)
Det anses av militärexperter, att Churchills misslyckande vid Gallipoli (WWI) berodde på att den brittiska flottan fegade ur och drog sig tillbaka innan de bekämpat de turkiska kustbatterierna, varför landstigningen försenades och turkarna hann bygga upp motståndet. När han kom tillbaka som marinminister 1939 skall flottan ha spritt meddelandet ”Winnie is back!” vilket skall ha bemötts med glädje. Churchill var en komplicerad person, men intelligent och handlingskraftig – och absolut demokrat. Det är sant att han ogärna såg en nedmontering av det brittiska imperiet, men inte av ondo utan för att han ansåg att britterna bidrog till utveckling och något gott i kolonierna. (Delvis kan man säga att han hade rätt. I vissa kolonier gick det ganska illa efter självständigheten, framför allt i Afrika. Nu var det labour som skötte det mesta av det, och de hade nog litet för bråttom.) Politiskt var han ”vänster-Tory” (och även liberal MP en tid) och han anses av britterna själva vara den störste premiärministern, i alla fall i modern tid. Dessutom var han ivrig förespråkare av europeisk enighet och höll flera tal om en vision om ett Europas förenta stater.

–Ahrvid

Av: Erik

Erik — Mon, 11 Jan 2010 14:11:13 +0000

Churchill sade nån gång till Stalin att en fråga skulle få vänta till efter valen i Storbritannien. För vi har val förstår ni..Stalin svarade något i stil med att han tyckte att det var bättre med bara ett parti.

Av: Mattias

Mattias — Mon, 11 Jan 2010 14:03:42 +0000

När man läser en tråd som denna blir det tydligt hur vetenskap har blivit den nya guden som alla ser upp till. Båda sidor (i vårt fall då AGW:are och skeptiker) debatterar med det underförstådda gemensamma synsättet att OM vetenskapen kan visa något DÅ ska man agera i enlighet med vad vetenskapen säger. Detta leder till att bägge sidor hänvisar till vetenskapliga studier som stöd för sina argument. Problemet är ju att det alltid går att hitta studier som stöder den egna synpunkten (givet att den är någorlunda rimlig förstås) så någon vidare enighet uppstår ju inte.

Vid en första anblick kan det verka som att det då förs en vetenskaplig debatt, men jag är inte så säker på att det är så mycket till vetenskaplig diskussion som pågår egentligen. Det är mer av en tennismatch som aldrig tar slut. Intressant att notera är t.ex. att debattörer inom ”mjuka” områden som klimat, ekonomi och sociologi ytterst sällan tycks byta inställning. Det är svårt att överbevisa någon i när det inte går att experimentera som det går i ”hårda” vetenskaper som fysik och kemi. Blir motståndarsidans forskningsarsenal alltför kraftfull får man backa tillbaka, men det är oftast bara tillfälligt.

Det som ofta glöms bort att är ju att det inte alls finns någon självklar anledning att vetenskapen ska styra politiken. Politikerna kan mycket väl agera utan att det finns vetenskapligt stöd för någon särskild hypotes och det är inget konstigt med det. Om inte politikerna fick agera utan fullgoda kunskaper – vad skulle de då göra hela dagarna? Och hur mycket av politiken är egentligen grundat i vetenskap? Politikerna hänvisar till den forskning som finns för att genomföra det som de redan från början hade bestämt sig för – det är ytterst sällan tvärtom.