Betänk, please, att Per S. är reklam- och PR-människa. En sådan ’yrkesman’, som inte längre ’knäcker fram’ ny idéer om färg, form, förpackning, ’meddelande’, trender, osv.. är helt enkelt död i ’branschen’. PS var, då [på ’Rikta’], PR-ansvarig för Göran Persson katastrofala statsbesök i Sydafrika, när Dr. Alban lockade inalles 16 (!) personer till åhörande i ett stadium för 78.000… Go figure.
(F.ö. begärde sig Rikta i konkurs då dåvarande regering ej ’ville’ betala för fiaskot, 56 mio tror jag.)
 
Symptomatiskt är ”de nya moderaterna” – ph**n de är ju så ’nya’ [enl. PS] att där finns snart inga kvar! Populism är heller aldrig långlivat – förutom inom reklam- och PR-världen [tvingande!] – men detsamma har inget, säger inget, med relevans och fundamental trovärdighet till/för politiskt agerande o/e handlande. Period!

Senaste utspel av Per Schyman.. ätsch! Schlingmann om kvoteringar till styrelser är en ’5-tummare’ i kistan för moderatpolitiskt inflytande i Sverige, nu och för lång tid framöver. Suveränt beklagligt – men hur ställa dessa idéers upphovsansvariga till ansvar är värt [minst] en egen tråd.
 
Mvh/TJ

IPCC och alarmistskarden är avklädda in på bara skinnet och det verkar t.o.m. som om Ställom.se och ”allas vår” klimatpsykolog har gett upp och lagt ner verksamheten (inget nytt på över en månad).

Reinfeldt har redan gjort detta. I den kyliga förvissningen om att dessa inte kan fly över till andra sidan. Och ja, det är ett farligt spel. Även nedmonteringen av integritet och rättrygghet är farligt. Liksom Lissabon-fördraget (men där var det inget motstånd i sikte någonstans, passerade i tysthet ..)

Jag ger inte allt för mycket för Schlingmans taktiserande. Men jag har från flera håll hört spekulationen att detta är en skenmanöver för att ta loven ur frågan från (s) för att samtidigt ge den interna oppositionen mot detta och småpartierna en möjlighet att vädra sitt missnöje (och samtidigt blidka den liberalare delen av väljarskaran)

Jag har ingen aning om det ligger något i detta. Men (s) har länge använt en liknande taktik för att dels kunna framföra alla ståndpunkter samtidigt, för att göra testballonger inför reformer, och dels för att framstå som i opposition även när de suttit i regeringsställning ett decennium.

 
Mvh/TJ

Jag kollade precis på George Monbiot’s blog. En av de mest högljudda journalisterna i frågan. Senast han skrev ngt alls om klimatet var den 21 december, och då mest i frustration över Köpenhamnsmötet gav så lite. Här är hans blogposter i ämnet:

http://www.monbiot.com/archives/category/climate-change/

Det är naturligtvis Graucho jag citerar.

Men jag har allt mer svårt att förstå vad han fortfarande kan tänkas hoppas uppnå med denna aktivism. I bästa fallet kan kan kanske senarelägga att tvivlet slår igenom hos någon tvehågsen. Att försöka övertyga fler om ‘det angelägna i klimathotet’ har jag inte sett många försöka sedan ClimateGate.

Och vad skulle dom  f.ö. kunna komma med. De har ju redan under flera år försökt toppa tidigare alarmistbudskap med ytterligare nya och värre …

Men jag tror faktiskt att du har fel angående politikerna. Och även journalisterna. De senare har märkt att det plötsligt blåser åt andra hållet. Och en hel del av dem har redan anpassat sina fokus till det (och långt färre skriver alarmist-artiklar). Och politikerna brukar ha de mediala rörelserna som främsta navigationsreferens. Och jag menar då att klimatet plötsligt har försvunnit långt ner på även den radarn

(Men du kanske hoppas på att någon politiker skall ställa sig upp och tydligt sätta ner foten och säga: ‘Det visade sig vara måttlösa spekulationer, överdrifter och tom en del rent fusk’ !? Det tror jag däremot inte du får se från några nya. Inte ännu, där finns ännu inga stora vinster att göra på att ta ut en ny riktning innan massan har uppfattat ändringen … )