Posts from — februari 2010

Erbjudande till aktieteckning i ett etablerat företag inom den gröna jobbsektorns klimatsegment

Företaget etablerades 1989 och har idag ca 160 medarbetare i ett komplext nätverk av  sju enheter i sex länder. Omsättningen 2008 var 167 miljoner SEK med en vinst på 1.5 miljoner. Affärsmodellen är en kopia av den redan 1974 etablerade indiska forsknings- och teknikutbytesstiftelsen TERI som nu har ca 800 medarbetare vid 13 enheter i sex länder. TERI leds sedan 1982 av IPCC-ordföranden Dr. R.K. Pachauri. Andra liknande institut är IGES Japan; IISD Canada; IDDRI Frankrike; IIED i England. Forskningsproduktionen fokuseras på IPCC’s  ”mjuka” segment WGII och WGIII.

Svenska konkurrenter är bl.a. IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Statens väg-och transportforskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik och Nordiska Afrikainstitutet.

Företaget leds sedan 2003 av en halvtidsanställd VD – agronom med en PhD i systemekologi. Styrelsen  på 12 personer -  varav fyra svenskar -   erhåller skriftliga kvartalsrapporter och man möts en gång om året. Bristande intern styrning och kontroll har konstaterats. Styrelsesammansättningen kan eventuellt försvåra ansvarsutkrävande enligt svensk lag i ett skarpt läge.

Tillgångar:

Eget ackumulerat kapital är  8,3 miljoner. Bland andra finansiella tillgångar finns en förtidsfakturering till kunderna – s.k årsbudgetmaximering – av 42 miljoner kronor.

Fasta tillgångar: 1 miljon.

Immateriella tillgångar: Ett varumärke som är välkänt i Sverige och i den direkta kundkretsen men så gott som okänt utomlands. Man har t.ex. inget omnämnande i de s.k. CRU-mejlen vilket är ett mått på den betydligheten inom det internationella AGW-nätverket.

Inga patent sökes. All forskning publiceras. Bl.a. ett 30-tal  peer-reviewed artiklar per år.

Kundnytta anses av de direkta avnämarna hos huvudfinansiären motsvara en tiondel av det årliga garanterade inköpsbeloppet. De närmaste kunderna uppskattar företagets snabba service, one-stop-shop  samt  friheten av att slippa följa upphandlingskraven i Svensk Förvaltning och EU’s regler,

Kundspridning:  Den svenska staten står för över 75 % av intäkterna.

Verksamheten drivs i nuläget i stiftelseform med projektkostnadstäckning som mål.

Företaget söker  att placera minst 75 miljoner aktier à en krona på marknaden för en ombildning till en kommersiell verksamhet oberoende av politiskt betingade statsanslag. Med detta kapital vill man säkerställa fortsatt anställning av nyckelpersoner samt investera i en stark lednings- och ekonomistyrningsfunktion.

Köpare av 10.000 aktier får som bonus en VIP-plats i kön för medlemsskap i TERI’s gröna golfklubb. Det innebär också ett personligt delansvar för klubbens vattenkonsumtion som sommartid ligger på 1200 kubikmeter per dygn.

Teckningstid fram till 1 maj. En utvärdering av forskningsproduktionen väntas publiceras den 31 mars vilket kan påverka värderingen av företaget. Värderingen utförs av Formas – Forskningsrådet för Miljö, Areella näringar och Samhällsbyggande.

Bank: Ebberöds Klimatbank

Företagets namn: Stockholm Environment Institute (SEI)

Disclaimer: Ovanstående är byggt på fakta från företagets egna rapporter och Statskontorets studie. Tanken om en privatfinansiell räddning av företaget är min egen spekulation. Alla svenskar är ju redan delägare men denna typ av dubbelbetalning förekommer ju vid samtliga utförsäljningar av statliga bolag.

…………………….

Detta, mina vänliga bloggläsare, är en liten annorlunda summering av Statskontorets 138-sidiga rapport av den 11 februari. I mitt förra inlägg spekulerade jag i att detta projekt var ett politiskt genidrag. Det tror jag fortfarande. Studien beställdes av miljöminister Carlgren den 27 augusti f.å och diariefördes – efter en uppenbar snigelposttransport – den 9 september på Statskontoret. Sedan årsskiftet har jag upplevt att Andreas Carlgren varit ovanligt återhållssam i sina klimatuttalanden.

SIDA är en frikostig finansiär av SEI. Perioden 2006-08 överförde man 200 miljoner kronor varav 48 miljoner är s.k. IPS-pengar. IPS= Institutionellt ProgramStöd ”med syftet att stödja utveckling av institutets administration”. IPS-stödet 2010 är på 22 miljoner.

Vi svenskar är ju nästan världsmästare i u-landsstöd med 1% av BNP. Dr. Pachauri föreslog före COP15 att  industriländerna skulle bidraga med minst 1% och helst 3% av BNP. Detta stöddes aktivt av NGO-etablissemanget fram till den dag då det uppdagades att många länder planerade att dra klimatstödet från u-landsbudgeten.

Procenträkning är förrädisk. I dagarna publicerades en rapport om de fattiga hushållen i Sverige där 40% inte hade någon nettoförmögenhet och där medelnettoförmögenheten är 40.000 kronor. Låt oss göra tankekrumeluren att staten tvångssparade 1% av  BNP i ett konto som utbetalades till arvingarna. Medelsvensken lever nu 80 år. En nyfödd svensk idag börjar då att ”spara” 3500 kronor första året. Med en BNP-snittökning på 2% /år och en ränta på snitt 3% så får vi följande: det totala ”tvångssparandet” blir 677.936 kronor : Det sista året ”sparar” man 16.722. Med ränta på ränta utbetalas 2.078.079 till arvingarna. Detta är ingen skitsumma även i framtidens penningvärde. Multiplicera med antalet innevånare och den svenska statsskulden och den norska oljefonden blir småpengar. Om Dr. Pachauris förslag skulle genomföras via en folkomröstning så garanterar jag inte utfallet.

En rättelse. I förra inlägget skrev jag att den svenska u-landsbudgeten – ”biståndsramen” – var 38 miljarder. Den är 2010  31,4 miljarder. Man skall inte lita på sitt minne. Ursäkta!

Den största nyheten i veckan var UNEP/WMO-beslutet att beställa en genomgång av IPCC  och Dr.P’s ledarskap. Hur detta skall gå till har utlovats nästa vecka och utvärderingen skall vara klar till IPCC’s årliga ”stämma” i början av oktober. Man vill bl.a. analysera Dr P’s agerande och ”språkbruk”. AGW-teorin står fast. Intressant var att UNEP-chefen Achim Steiner i sitt anförande på UNEP-mötet i Bali inte nämnde IPCC med ett enda ord. Det är ju en kovändning mot hans hyllning av IPCC i UNEP’s broschyr som publicerades inför FN’s klimatmöte i september f.å. Se sidan 3.

UNEP lanserade också en ny “Low Carbon World”webbsajt.

Slutrapporten från UNEP-mötet har ni här.

Indiska media har tappat sin ”tunghäfta” och man följer nu alla turerna kring IPCC och Dr.P. En intressant artikel om bakgrunden till Himalaya-Gate finns här.

I USA har MSM ökat takten i rapporteringen drivet av den politiska agendan och Al Gore har dykt upp på Apples årsmöte – han sitter i styrelsen – där han fick både burop och applåder.

En mycket intressant bloggdebatt mellan en AGW-vetenskapare och en tvivlare kring frågan om förtroendet för klimatvetenskapen finns här och här.

I Australien börjar vetenskaparna känna olust inför klimatspektaklet. Och i England har man satt ljuset på den negligerade energiförsörjningspolitiken.

I Danmark har en ny skeptikerblogg på engelska öppnat upp med bl.a. Scandinavia-Gate som visar att Skandinaviens temp.data inte stämmer med IPCC:s.

I Finland delade man ut en medalj till Dr.P. Norrmännen ville att Sverige skall starta upp sina kärnkraftverk och i Sverige vill fru Olofsson debitera elen med timpriser. Varför inte!

Kommentera gärna och följ med på TCS och här hos Dr. North.

”Några få fel betyder ingenting för huvudinnehållet i klimatpanelens rapport”, hävdas det från AGW-håll. Men är det i själva verket inte så att de s.k. felen handlar om fundamentala saker, sådana som den globala uppvärmningens eventuellt negativa konsekvenser? Som ju en av er så riktigt påpekade är sannolikhet och risk två skilda saker. Risk är sannolikhet gånger konsekvens. Om konsekvenserna av den globala uppvärmningen inte är farliga då är även risken noll.

Nu har det visat sig att glaciärerna i Himalaya INTE smälter oroväckande snabbt, att havsnivån INTE stiger alarmerande fort, att uppvärmningen INTE kommer att förstöra 40% av Amazonas och att den INTE kommer att minska skördarna i Afrika.

Nyligen gick WMO med en rapport om att man inte kan påvisa att antalet stormar har ökat mellan 1970 och 2004.

”Thus, considering available observational studies, and after accounting for potential errors arising from past changes in observing capabilities, it remains uncertain whether past changes in tropical cyclone frequency have exceeded the variability expected through natural causes.”

Och kraftigare nederbörd då, hur är det med den saken?

”…a detectable change in tropical-cyclone-related rainfall has not been established by existing studies.”

Kontentan är alltså:

”…we cannot at this time conclusively identify anthropogenic signals in past tropical cyclone data.”

Nu är det alltså dags att ställa sig frågan: är då en eventuell fortsatt global uppvärmning en risk? Om inte, varför ska vi bry oss om den?

Det verkar som om de verkliga ”förnekarna” nu finns på AGW-sidan. Al Gore vidhåller fortfarande att antalet stormar kommer att öka, att nederbörden har ökat och att isarna smälter oroväckande fort. ”Vi kan inte önska bort den globala uppvärmningen”, säger Al Gore och jag börjar återigen undra över hans mentala tillstånd.

Sedan Climategate med breven från Climate Research Unit (CRU) vid East Anglia kom ut har stormedia så sakta börjat fatta att det är något lurt med IPCC. Den vetenskapliga kritiken från tidigare år var uppenbarligen lite för invecklad för media, men de avslöjande breven tillsammans med Pachauris affärer och turerna kring Himalayas glaciärer blev något som gick hem. Detta kunde man rapportera om, åtminstone till en del.

Men svenska media har inte på långa vägar redogjort för vad breven egentligen innehåller (se t.ex här , här och här för olika sökningar och sammanställningar). Kanske har man inte läst själva breven, vad vet jag. Här är i alla fall ett mysterium som diskuterats av skeptiker under lång tid, och där breven nu ger nya inblickar.

Som de flesta läsare på TCS vet har McIntyre på Climate Audit och många andra (exempelvis den svenske forskaren Wibjörn Karlén) förgäves försökt få Phil Jones, chefen för CRU, att visa vilka mätningar man bygger på. Man har bett att få se de rådata och de beräkningar som man använt för att rekonstruera jordens temperaturkurva från mitten av 1800-talet till slutet av 1900-talet. Och det är i huvudsak i dessa data som IPCC tycker sig ha sett bevis för att koldioxiden är den viktigaste drivkraften för den globala uppvärmningen. Det finns även andra databaser, men det är framförallt CRU:s data som varit basen för centrala vetenskapliga artiklar som IPCC i sin tur baserat sin ståndpunkt på. Att få fram dessa data för en oberoende granskning har emellertid visat sig omöjligt. De har hållits hemliga.

Vi som tidigare följt kritikernas försök att få tillgång till beräkningsmetoder och mätdata har genom breven fått möjlighet att följa precis samma förlopp från ”insidan”. Och det är en spännande läsning.

I breven kan man läsa hur Phil Jones och de andra som manövrerat IPCC är helt fixerade vid att till varje pris inte släppa ifrån sig sina mätdata till ”contrarians”. Man gömmer sig bakom allehanda lagparagrafer och man skyller på än den ena än den andra omständigheten.

Ovilligheten från vissa IPCC-forskare att lämna ifrån sig data gäller även annat än 1900-talets temperaturkurva. Se t.ex. ett tillfälle då McIntyre som utsedd granskare för IPCC ber att få se de dataserier som ett bidrag till deras rapport bygger på. Det handlar alltså om en fullt legitim granskning av litteratur, men som inte går att genomföra p.g.a. obstruktion av den inre kretsen av forskare – och från IPCC!

Från CRU-gänget har utomstående granskare bemötts med tystnad, uppmaningar till alla andra att ignorera dem, ohövliga och överlägsna avsnäsningar, upprördhet över att bli ifrågasatt, hänvisning till att data är konfidentiella eftersom man lovat vissa länder att skydda dem, till att man slutligen rakt av blankt vägrar.

Detta är ett mycket graverande beteende som vittnar om arrogans och ovetenskaplighet. Det är helt klart att fenomenet utgör en av de värsta vetenskapliga skandalerna i historien, särskilt när man beaktar att detta rör själva kärnan i det budskap som IPCC försöker övertyga politiker och allmänhet om.

Pressad av efterfrågan på data så lägger CRU ut ett dokument tidigt i augusti 2009 angående tillgängligheten av deras material. Undanstoppat i ett av styckena så står det plötsligt: ”Möjligheten att arkivera data på 1980-talet innebar att vi inte kunnat spara alla källor för en del plaster, utan enbart sådana serier som justerats och homogeniserats. Vi innehar således inte de ursprungliga rådata utan enbart value-added (dvs, kvalitetskontrollerade och homogeniserade) data.”  McIntyre skriver om det här.

Lite senare (11/10 2009) skriver Phil Jones till Rick Piltz (en företrädare för Climate Science Watch) och Ben Santer (klimatforskare): ”Ursprungsdata är inte heller borta. Jag skulle kunna rekonstruera dem från några rapporter vi publicerade för Department of Energy vid mitten av 1980-talet.” Men ”rekonstruerade” data är ju inte riktigt detsamma som ursprungsdata, särskilt när det är Phil Jones själv som gör rekonstruktionen.

En av de värsta pinsamheterna i klimatvetenskapens och IPCC:s historia tycks alltså vara ett faktum. Dessa data, som 100-tals andra forskare samt världens politiker tagit för givna och litar på, är helt enkelt borta! Oavsett Phil Jones optimistiska ton.

Eller är de det? Ju mer man funderar på det, desto mer mystiskt blir det.

Betänk att CRU först slingrar sig på alla upptänkliga sätt för att inte behöva lämna ut data. Om de var borta så kunde de ju säga det direkt, kan man tycka. Betänk också att Phil Jones i ett av sina brev säger att han hellre förstör sin databas än lämnar ut den till de förhatliga kritikerna. I ett brev 2/2 2005 skriver Phil Jones till Michael Mann: ”McIntyre och McKitrick har varit ute efter CRU … data i åratal. Om de någonsin får höra talas om att det nu finns en Freedom of Information Act i UK, så tror jag att jag hellre raderar filen än att jag sänder ut den till någon.”

Och betänk slutligen att Phil Jones ägnat hela sin långa forskargärning i 25 år åt att samla in alla dessa data från världens alla hörn. Är det särskilt troligt att han för ens en sekund skulle överväga att kasta bort ursprungsdata p.g.a. att något arkivskåp eller hårddisk blivit full? Eller att han verkligen skulle radera filerna när så småningom granskarna började utnyttja de lagrum som gavs? Jag tvivlar.

Ingemar Nordin

Efter den senaste tidens kritik mot FN:s klimatpanel, IPCC, meddelade Nick Nuttall, talesman för FN:s miljöprogram UNEP, i fredags att en oberoende reformkommission ska se över IPCC. Vilka som kommer att ingå i kommissionen är inte känt, mer än att det rör sig om ”högt uppsatta forskare”. Förhoppningsvis forskare som inte är partiska, dvs. spelar en nyckelroll i nuvarande klimatpanelen.

Samtidigt säger Indonesiens utrikesminister Marty Natalegawa att ”det första intrycket efter Köpenhamn var dystert” men att ”två månader senare är läget inte så dystert som det ser ut”. Vad han menar med det framgår inte.

EU:s nytillträdda klimatkommissionär Connie Hedegaard har nämligen  uttalat tvivel på att ett globalt bindande klimatavtal kommer att kunna presenteras före 2012 eftersom det råder mycket stor oenighet kring vad ett sådant avtal skulle innefatta.

Kanske menar Natalegawa att vi inte längre tycks stå inför en klimatkatastrof?

Häromdagen hade vi här ett för de flesta roande inlägg om ”IPCC’s pedagogiska problem i ett nötskal”. I morse tog jag del av en verklig händelse  på samma tema i en av våra gymnasieskolor. Men det som följer är  knappast roande. En elev (vi kan kalla honom Otto) skriver:

Just nu läser jag på gymnasiet och nyligen lämnade jag in ett arbete i Naturkunskap som pga ett fåtal rader sänkte hela mitt betyg på uppgiften. Min lärare menade att det jag skrivit var helt felaktigt och att jag inte hade någon grund att stå på gällande min ståndpunkt.

Finns det någon plats på jorden där människan inte påverkar miljön?

Denna fråga är till sin karaktär väldigt komplex. Runt om på jorden återfinns många olika typer av miljöer, alltifrån storstadsmiljöer till ödsliga arktiska miljöer. Minsta uppförande eller byggnation påverkar alltid den kringliggande miljön. Därmed inte sagt att miljöpåverkan alltid per se innebär något negativt. På de platser där människor lever och vistas säger det sig självt att miljön påverkas i olika stor omfattning. Även på vissa platser där ingen mänsklig aktivitet någonsin funnits kan människan ändå ha påverkat miljön. Ett exempel på detta är då en flod förorenas och det förorenade vattnet sprids genom vattendraget och mynnar ut i en sjö långt borta. Dock finns fortfarande många avlägsna platser där människan inte lämnat något avtryck på miljön. Att människan skulle ha påverkat hela jordens miljö via klimatförändringar pga växthushypotesen är ett argument som ibland hörs. Man får inte glömma att de som företräder denna hypotes kan ha en personlig agenda, antingen ekonomisk eller politisk, till grund för sina ställningstaganden . Det finns dock inga vetenskapliga studier som bevisar att de ringa förändringarna av koldioxid i atmosfären skulle ligga till grund för de små temperaturstegringar som observerats.

De raderna i fetstil drog således ner betyget på ett arbete som även omfattade många övriga frågor som inte rörde just detta område. Läraren påpekade att det endast var pga dessa rader betyget sänktes.

Ja, vad ska man säga? Man får nog tänka sig tillbaka till 1800-talet för att få liknande dogmatism serverad i svenska skolan.

Kom också att tänka på min intervju för Aktuellt häromveckan – reportern sade minst 2 ggr (ej sända delar av 45 min) – ”ja – men om Du skulle ha rätt måste man ju skriva om alla böcker för mellanstadiet”.

Nok är det såå alltid, som man brukar säga på svensk-finska.

Aftonbladet verkar ha bestämt sig. Först ledarartikeln från Eva Franchell och sedan en uppgörelse med ”klimattvivlet”.

”Hela Europa fryser. Och nu har rekordvintern fått svenskarna att tvivla på klimathotet. Men forskarna är övertygade – jorden blir varmare.”

Däremot verkar allmänheten inte lika övertygad. Tidigare framhölls det att skeptiker utgör en minoritet i samhället. Men i Aftonbladets undersökning svarar nästan hälften att de inte tror att koldioxidutsläppen påverkar klimatet. Och då är ändå frågan felaktigt ställt, eftersom många skeptiker, inkl. mig själv, anser att CO2 i viss mån bidragit till uppvärmningen. Hur hade resultatet blivit om AB frågat: Tror du att människans utsläpp styr klimatet?

Och ja, naturligtvis är inte undersökningen representativ. Men ändå en liten tankeställare.

Jag har idag talat med Aftonbladets Eva Franchell angående gårdagens ledarartikel. Eva Franchell anser att jag genom mitt regelbundna bloggande i Världen idag har koppling till Livets Ord, vilket i sig innebär koppling till ultrakonservativa värderingar sådana som homofobi m.m.

På frågan om alla som skriver i Världen idag har koppling till Livets Ord och kreationism svarar Eva absolut nej. Men på frågan om det finns en möjlighet att någon som skriver i Världen idag INTE har koppling till Livets Ord och kreationism svarar Eva: att skriva för Världen idag innebär en koppling till Livets Ord. Logiken haltar en aning, eller hur?

Eva Franchell anser vidare att jag som makthavare får vänja mig vid att bli granskad och få mina engagemang ifrågasatta och kritiserade. Vilket hon naturligtvis har rätt i. Lite synd att Eva i sin artikel inte nämnde att jag även bloggat för Aftonbladet.

Hur som helst, inga gråa hår och låt oss gå vidare med det som är väsentligt i sammanhanget, dvs. klimatfrågan. En anmälan till PO kommer dock.

Ovanstående klipp kommer från dagens Sydsvenska Dagbladet. Roligt att se att allt fler journalister vågar ifrågasätta IPCC:s auktoritet. Tidigare var det likställt med dödssynd att göra det.

Jag tycks ha blivit hyfsat populär. Eller ska jag kanske säga ”ökänd”. Dagens artikel av Eva Franchell i Aftonbladet är på gränsen till förtal. Hon säger det inte rakt ut, men hon antyder att jag har kopplingar till ultrakonservativa krafter i USA med allt vad det innebär i homofobi och kreationism.

Eftersom jag befinner mig på tjänsteresa och har ibland dålig uppkoppling har herr Crusell varit vänlig nog att ringa Aftonbladet och tala med Ingvar Persson, kollega till Eva Franchell. Denne menar att den aktuella artikeln är en opinionsartikel och att man bara rättar direkta sakfel. Med andra ord är Eva Franchell fri att jämställs mig med vad ho i princip vill.

Ett riktigt fult grepp av någon som påstår sig vurma för ”yttrandefriheten och alla människors rätt att sätta sig upp mot förtryck och maktmissbruk”.

Uppdatering: Jag har på uppmaning av Jonas N, som har helt rätt i sak, tagit bort ovannämnda skribents mailadress. Tack, Jonas N!

Kort statement:

För er som är intresserade av min politiska och religiösa hemvist kan jag säga att jag betraktar mig själv som liberal och tar avstånd från ultrakonservatism, samt att jag är agnostiker. Inte en enda av de insinuationer som Eva F kommer med stämmer.

Senaste numret av Nature har ett 3-sidors reportage om Hadley-centrets nya generation av klimatmodeller, HadGEM2-ES med en bild ovan av den kraftfulla dator det ska köras på. Artikeln kan sammanfattas i de två raderna ovan - ju mer man stoppar in och ju mer omfattande simulering man gör – ju osäkrare blir man om utfallet.  Är det inte det skeptiker sagt i åratal? Själv ansluter jag mig till den skara som menar att dessa simuleringar är meningslösa.

De enklaste modellerna bygger ju i korthet på att eftersom koldioxid är en växthusgas så leder mer koldioxid till ett varmare klimat. Det har man lagt in som en parameter, så man får garanterat det resultat man vill ha – ”robusta modeller” brukar Markku Rummukainen karakterisera dem som.

Och jag har fortfarande inte sett en enda ny färgglad världskarta om temperaturer 2050-2100 som tar hänsyn till de ”nya rön” man fått om aerosoler, bruna moln, havsströmmar etc sedan 2007.