Posts from — februari 2010

I dagens GP Debatt varnar P-O Eriksson, Björn Törnvall och Jonny Fagerström för att vindkraften kan visa sig vara nästa finansbubbla för bankerna.

”Med hänsyn till de mångmiljardbelopp som måste lånas upp på finansmarknaden för att finansiera den snabbväxande vindkraftsbubblan, borde den uppenbara risken för ännu en farlig överexponering i banksystemet vara en högt prioriterad fråga i bankernas styrelser och för tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen.”

Jag kunde inte hålla mig. Efter allt opportunt trams som skrivits i DN och på Newsmill de senaste dagarna så var jag tvungen. Panik i klimatlägret – ja inte jag alltså, utan våra vänner Ekman, Axelsson, Carlgren och alla de andra.

Det råder panik i klimatlägret. Efter det misslyckade Köpenhamnsmötet, alla IPCC:s fadäser och De Boers avgång finns det ingen ände på allt som vi nu genast måste göra – igen! Avskaffa demokratin, införa en världsregering och straffa USA och Sverige. Budskapet till klimatrörelsen borde istället vara: Ni har haft 20 år på er att göra någonting. Inse att det nu är slut och att trovärdigheten för klimattokeriet är förbrukad.

Nu är det upp till er att hjälpa upp den på listan. Läs och milla.

I dagens DN skriver Bo Ekman, grundaren av Tällberg Foundation, att vi behöver en helt ny världsordning. Efter sammanbrottet i klimatförhandlingarna i Köpenhamn är det tydligt att nationell demokrati inte är lösningen på vare sig klimat- eller miljöproblemen.

Exakt vad det är Bo Ekman vill framgår inte av artikeln, men hans antydan om att den Westfaliska fredens princip om nationalstatens suveränitet bör överges ger mig faktiskt lite gåshud.

”Finanskrisen och miljökrisen visar att den verkliga djävulen finns i systemen”, menar Bo Ekman och fortsätter: ”Gränser sätter gränser för politisk solidaritet. Om världen vore ett enda land skulle ett sådant aldrig politiskt fungera med de klyftor, orättvisor, exploatering av människor och natur som i dag är en realitet. Det internationella systemets ofullkomlighet i förhållande till dagens verklighet är kärnan till morgondagens konflikter. Detta kom till ytan i Köpenhamn.”

Jag vill minnas att Bo Ekman har föreslagit att man inrättar någon form av världspolis som skulle kunna sättas in mot stater som inte följer globala klimat- och miljödirektiv. Dessutom har han nog nämnt en global barnbegränsningsstrategi, en grotesk tanke om ni frågar mig.

Intressant att det tycks vara helt okej att ansluta sig till Ekmans utopiska framtidsdrömmar, medan en föreläsning i ”fel” kretsar sägs leda till medial korsfästelse. Visst är det en underlig värld vi lever i?

BBC: Ordföranden för US National Academy of Sciences, Ralph Cicerone, är bekymrad över att Climategate undergrävt allmänhetens förtroende för vetenskapen. Breven och skandalerna får folk att misstänka att vetenskapsmännen motarbetar det fria ordet och bekämpar alla avvikande uppfattningar, samt att de konspirerar.

Ralph Cicerone

Lord Martin Rees, ordförande för Royal Society I England, håller med och menar att vetenskapsmän bör vara mer öppna med sin forskning.

De här herrarna är ena riktiga hycklare. Deras prestigefyllda vetenskapliga organisationer har i hög grad själva bidragit till just den nedvärdering som allmänheten nu gör av vetenskapen.

Här ett officiellt uttalande som båda skrivit på från den 11 juni 2009. Det genomsyras av alarmistiska tongångar och försäkringar om att vetenskapen står enig och på säker grund.

IPCC:s fjärde utvärdering av klimatforskningen slog fast att stora reduktioner av utsläppen av växthusgaser, framförallt CO2, är nödvändiga …  för att minska ökningen av koncentrationerna i atmosfären, och för att undvika att de når oacceptabla nivåer.

Climate change sker t.o.m. snabbare än vad som tidigare beräknats.

Behovet av en brådskande action riktad mot climate change är nu bortom diskussion.

(Man uppmanar alla regeringar att reducera de globala utsläppen med 50% till 2050)

Utbildning och public awareness-program kommer att vara centrala när vi fullföljer denna agenda. Vi måste bygga vidare på den nuvarande entusiasmen och engagemanget hos den yngre generationen.

Snacka om undertryckande av en öppen diskussion och om att pressa på allmänheten en förutfattad mening i vetenskapens namn!

Men man förstår att dessa ledare för lärda samfund är bekymrade över breven. De visar ju den sjaskiga bakgrunden till centrala delar av den forskning som IPCC:s rapporter bygger på. Tusan också att det kom ut till allmänheten!

Ingemar Nordin

Miljöaktuellt berättar om en undersökning som Energimyndigheten gjorde 2008 och som tyder på att svenska ungdomar har väldigt dålig koll på energiområdet. Tydligen kunde 40 procent av 15-åringarna inte nämna en enda förnybar energikälla. KVA och IVA ger därför ut boken ”Energi – möjligheter och dilemman” i en reviderad nyutgåva. Den gavs ut första gången 2007 och blev väldigt populär hos lärare och allmänhet för sin vetenskapliga grund och sitt pedagogiska upplägg.

Jag önskar att samma inställning gällde klimatfrågan. Hur många skolungdomar får idag korrekt information om klimatförändring? Hur många lärare försöker banka in klimathotet i huvudet på eleverna? Hur många lär ut kritiskt tänkande? Och hur många lär i stället ut grupptänk?

Kors i taket igen. Thomas Gür skriver på ledarplats i SvD om Den politiserade klimatvetenskapen.

Berättelsen om Dr Faust är ju en gammal legend  sen före 1500-talet om en läkare som sålde sin själ till djävulen, i utbyte mot kunskap eller förmåga. I dagens liknelse är djävulen utbytt mot politikerna, och kunskap och förmåga är utbytt mot forskningsanslag och uppmärksamhet.

Lyssna i övrigt på Robert Johnson’s ”Me and the Devil” och ”Crossroads” – den senare mest känd i nytolkning av Cream på 60-talet.

När det gäller etanolen:

I begynnelsen var Stockholmsinitiativet därefter FAO, Världsbanken och sedan Sören Wibe.

Nu verkar det vara rena ”tabberaset” bland organisationer som sågar etanolen som ett framtida bränsle. Ändå tycks det inte vara längesen som Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen satt i Agenda och sjöng etanolens lov och polaren Mattias Goldmann från Gröna bilister fixade miljöbilsboomen i Sverige. Jag återkommer här gärna till Lasse Swärds totalsågning av Gröna bilister, en klassiker i mitt tycke i att avslöja myglande sk ”miljöorganisationer”.

Gröna bilisters nuvarande ordförande Jakob Lagercrantz  stötte jag ihop med under Almedalsveckan i Visby i somras. Han blev mäkta förbittrad över att Stockholmsinitiativet var tungt representerat på Visbys gator.

Sören Wibes synpunkter mot etanolsatsningen möttes också av dogmatism från Gröna bilister sida.

Sören Wibe:

”Svaret från Gröna Bilister är ett tecken på en tilltagande dogmatisering av så kallade miljöorganisationer. Det är inte längre fakta som styr . ”Miljörörelserna” har en gång för alla slagit fast att etanol är bra för miljön. Nya fakta blir då bara propaganda från politiska motståndare. En sådan inställning blir miljörörelsens intellektuella undergång.”

Gröna bilisters dyra adress i Uppsala borde väl snart hamna ute på den öppna hyresmarknaden igen om detta fortsätter. Och ja! Vi ses alldeles säkert igen till sommaren i Visby. Men om dogmatiseringen och krubb-bitandet fortsätter så får ni väl istället kalla er Bruna bilister. För nu håller allt stöd för etanolen på att snabbt erodera. I dagens Aftonbladet fortsätter sågningen i två artiklar. Kriget mellan miljöorganisationerna har börjat. Frid över deras minne.

Nu händer det plötsligt en hel del – ketchup-effekten är förhoppningsvis i farten.

UNPCCC-chefen avgår för att gå till KPMG, ett företag som har AGW-business som en del av affärsplanen. Yvo de Beer kan byta arbetsgivare utan någon som helst avkylningsperiod. Ganska förvånande i den ställningen men kanske inte för FN’s luddiga etikregler. Läs mer här.

Och samtidigt har den svenska regeringens huvudlevantör av klimatalarmism

Stockholm Environment Institute (SEI) med sin mediekända chef ”Tipping-Point” Johan Rockström utsatts för Statskontorets intima granskning.

Detta är troligen inte en sinkadus utan ett genidrag av någon vaken politisk rådgivare i Kanslihuset som redan förra sensommaren såg tecknen i skyn om klimatfrågans kommande mediestormar.

Att kunna friskriva sig från en forskningsstiftelses eventuella snedsteg är ju inte så svårt för en politiker. Inga statsanställda påverkas. Staten håller i de flesta pengakranarna. Det är bara att släcka ljuset och alarmisterna försvinner i väggspringorna som kackerlackor i ett asiatiskt hotellbadrum. Där kan de vänta tills nästa omgång med för mänskligheten mörka alarmsignaler släpper fram dem.

Stockholm Environment Institute skapades 1989 i stiftelseform. Stiftelser tycks vara den dominerande legala formen i klimat- och miljökretsar. Basfinansieringen kommer ifrån Miljödepartementet med 11.9 miljoner år 2008. Den största projektfinansiären är SIDA med 79 miljoner eller 67% av intäkterna s.å. De flesta svenskar tror nog att SIDA satsar sina 38 miljarder på ”U-landshjälp” vilket översatt till medelsvenskens tankevärld är att pengarna satsas i U-länderna där de hjälpbehövande människorna finns. Det är inte hela sanningen eftersom «avbränningarna» för administration, projekledning, konsultarvoden etc som hamnar i I-världen är mycket stora. Det blir många ”gröna” SIDA-jobb hemmavid som hos SEI med över 40 anställda i Sverige.

SEI’s totala budget år 2008 för inköp av konsulttjänster/subcontractingvar 80.5 miljoner – över 60% % av utgifterna. Från vem och vad framgår inte av årsredogörelsen.

Att AGW-världen är en välorganiserad «familj» är ingen nyhet. Mindre känt är kanske att en medlem av Dr. Pachauris familj – dottern Shonali var anställd på SEI fyra månader sommaren 1993.

Notera att Dr. P. år 1991 fick uppdraget som Lead Author för IPCC’s andra rapport. Läs gärna Dr. North’s «Keeping it in the family».

Dr. P.’s forskningsinstitut TERI har genom åren haft många projektsamarbeten med SEI. Jag skall återkomma om detta när jag fått klar min genomgång av den svenska AGW-alarmistindustrin och dess finansiärer där förutom SIDA också Postkodlotteriet är mycket generösa.

Under veckan som gått har IPCC/AGW-strategin stramats upp till ett huvudbudskap : ”HimalayaGate var ett ‘misstag’ – shit happens – kasta inte ut AGW-babyn med badvattnet.”

Detta mantra har repeterats av ett flertal IPCC-anknutna personer i olika länder. Det är således en överenskommen strategi som bygger på en lögn eftersom ”HimalayaGate inte var ett ‘misstag’”. Det var ett medvetet urval av grå information.

En del bloggare på TCS har anammat misstagspåståendet trots att IPCC publicerat ett statement här och motsträvigt i en TV-intervju med Dr.P. här.

Den nya manipuleringsförnekelsestrategin har lett till att den kanske ännu större skandalen AfricaGate där Dr.P är personligen involverad ännu inte har bortförklarats av IPCC. Antingen så funderar man på ett svar eller så håller man sig till FN-chefens tysta diplomati.

Under tiden så sjunker IPCC’s anseende till en nivå där Wall Street Journal i tisdags ompositionerade AGWers till the “Global Warming Lobby” (GWL).

Några dagar tidigare gjorde Dr.P. en praktfull Freudian Slip/Tumble när hans svar på frågan :

Q: Has all that has happened this winter dented the credibility of IPCC?

R.K.P(achauri).: I don’t think the credibility of the IPCC can be dented. If the IPCC wasn’t there, why would anyone be worried about climate change?

Det kan man ju fråga sig!?

I Indien har media tydligen fått instruktioner från New Delhi att försvara landets rykte – dvs dess varumärke – och sluta upp bakom Dr.P. Här ett exempel.

I franska “Le Point” har man i veckan 18-sidor med artiklar om befolkningsbomben inklusive köttätarförbudet. Tyvärr är artikeln bara tillgänglig för prenumeranter. Ni kan givetvis köpa ett lösnummer.

Och de globala företagen börjar att dra in tentaklerna.

Kommentera gärna och följ med på TCS och här hos Dr. North.

Några av er har reagerat på att jag kommer att delta i det seminarium som 2000-talets vetenskap arrangerar i Malmö. Varför förstår jag i ärlighetens namn inte. Det är riktigt att jag kommer att hålla ett föredrag där. Jag blev inbjuden att delta och ser ingen anledning att tacka nej. På samma sätt skulle jag inte tacka nej till att tala på ett seminarium arrangerat av vänstern eller miljöpartiet, trots att jag inte delar deras åsikter.

De av er som hävdar ”guilt by association” bör nog tänka en gång till.

Alla människor har rätt till samma information och jag tänker minsann inte döma någon för att de tillhör en viss organisation som mig veterligen inte gör någon annan människa skada.

Jag kan dessutom tillägga att jag inte anser att det föreligger någon konspiration i klimatfrågan, vare sig från den ena sidan om barrikaden eller den andra. Och det skulle inte skada om vi såg alla som människor utan att klistra på dem allehanda lappar och därefter avsvära oss all kännedom.

Det är med viss tragik man konstaterar all skada som klimatfrågan har gjort på vetenskapssamhället. Allt fler inser också hur mycket rent skräp det finns i tidigare välrenommerade tidskrifter. New Scientist, som häcklas ovan (från Joanne Nova’s senaste skrift – kolla hennes webbsida) slutade jag att prenumerera på för 4 år sedan, om jag minns rätt. Man blev bara så arg på Fred Pearce, som skrev det mesta, och verkade ha svalt all AGW med hull och hår. Scientific American gick ännu tidigare samma öde till mötes. Till och med Nature och Science har nu skamfilat rykte i mångas ögon, och Natures huvudredaktör tvingades häromveckan att avgå från en Engelsk granskningskommitté rörande Climategate – anledningen var att Nature tydligt tagit ställning i frågan sedan länge. 

 I morse öppnade jag det Nature-alert jag får på eMail. Med intresse noterar man en hal sidas intervju med Phil Jones – jaha – man kan inte tro att det gäller samma person som just figurerade i liknande intervjuer i bl.a. SR, som ju har diskuterats här i veckan, och där han i stort kröp till korset i alla avseenden. I Nature står det istället:  ”Climategate” scientist speaks out ….  Phil Jones stands by his research … etc. Under artikeln finns en annan om Asian pollution delays inevitable warming – jaha ?