Category — Allmänt

Nedanstående är direkt citerat från en insändare i dagens UNT. Jag har skrivit den som ett genmäle på ett inlägg av Erik Grusell i tisdags. Det är kanske en svaghet att inte citera även detta, men det innehöll de vanliga, välkända varningar för skenande klimat och varmare hav.
Grusell kritiseras även  av Erik Nygren i dagens UNT, som givit denna diskussion generöst spaltutrymme.
”Några försynta och välmotiverade funderingar av recensenten Gunvor Hildén (UNT 25/1) motiverar Erik Grusell till dramatiska uttalanden. ””Klimatfrågan kräver alltså omedelbara åtgärder”, ”Vi måste snabbt och effektivt minska utsläppen… förbränningen  av fossila bränslen måste minska ordentligt …” (UNT 31/1). Denna typ av klimatpessimism är  inget nytt – vi har hört detta ofta under de senaste 10 åren.
Det  ironiska är att under dessa 10 år har ökningen av den globala temperaturen avstannat. 10 år är för kort tid för att tala om en klimatförändring, men det är mer än tillräckligt för att konstatera att IPCC’s prognoser för temperaturutvecklingen slagit fel. I efterhand inkastade hänvisningar till aerosoler är föga övertygande. Grusell ger ett annat förslag ”På grund av oceanernas förmåga att lagra värme komer hela effekten av den nuvarande halten av växthusgaser i atmosfären att visa sig först om tiotals år.” Förutom att det är en egendomlig tanke att uppvärmning av haven skulle ske, utan att det först syntes i atmosfärens temperatur, så är påståendet i sak felaktigt.  ARGO-bojar har registrerat havstemperaturer på olika djup. Resultaten visar tydligt att det inte pågår någon systematisk uppvärmning av haven.

Huvudfrågan är orsaken till den måttliga ökningen av av medeltemparaturen: ca 0.8 oC på de senaste dryga 100 åren. Grusell hävdar att det är ”mänskliga utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid”. Om denna hypotes påstår han ”I den frågan finns inga motsägelsefulla forskningsresultat”. Detta felaktiga påstående har gjorts ofta. Ett beryktat, tidigare fall var USA-senatorn  John Kerry 2004:

”You realize that there are something like two or three thousand studies all of which concur which have been peer reviewed, and not one of the studies dissenting has been peer reviewed?”

Påståendet var felaktigt när det gjordes, och det är ännu mer felaktigt år 2012 .
På länken:http://www.populartechnology.net/2009/10/peer-reviewed-papers-supporting.html
finns förtecknat ca 1000 granskade, vetenskapliga arbeten, som helt eller delvis ifrågasätter hypotesen att mänskliga utsläpp av växthusgaser styrt klimatförändringen. Det är vanskligt att diskuterar ”trenden” när det gäller vetenskapliga publikationer, men det är likväl mitt bestämda intryck att  artiklar, baserade på direkta mätningar och kritiska mot AGW har ökar starkt både i antal och tyngd. ”Verkligheten” liknar allt mindre det skräckscenario Grusell målar upp.”

Nu har Roy Spencer kommit med resultatet för jan 2012 vilket är -0,09.

Så här fördelar det sig:

Roy skriver också att hanss äldsta dotter har råkat ut för en olycka. Hon lever och kommer att repa sig men just nu kan man inte räkna med några snabba svar om man kontaktar honom med frågor. Det kan man ju förstå.

Vindstatistik från idag,

DN har idag en artikel om elpriset som nu har fördubblats på bara två dagar. Magnus Thorstensson, elmarknadsexpert på Svensk Energi försöker förklara varför.

Det är den sibiriska kylan och att det ”trasslar” med kärnkraften som ställt till det, fyra av tio kärnkraftverk är för närvarande inte igång. Dessutom är det inte kallt bara här i Sverige utan i hela Europa. Att priset har hållit sig så lågt tidigare i höst och vinter berodde, enligt Thorstensson bland annat på att vattenmagasinen var mer fyllda i år än tidigare år.

Vindkraft nämnde han alls men det kanske är lite pinsamt att prata om. Just när vi behöver ström som mest producerar denna kraftkälla som minst.

Jag visste inte att moderna länder som USA och Kanada inte hade ordentlig rökgasrening för utsläppen från deras kolkraftverk men så är det tydligen i många fall.

Sveriges Radio skriver på Klotet att USA och Kanada nu har beslutat om att införa liknande krav som Europa redan har. De nya reglerna skall börja gälla om två år. Reningen tar bort det mesta (ca 80-90 procent) av kvicksilver, svavel och kvävedioxid ut kolröken.

Kvicksilver som kommer ut i atmosfären sprids över hela världen. Giftet kan stanna i atmosfären i flera år för att sedan regna ner i sjöar och vattendrag.  På vägen har metallen omvandlats till metylkvicksilver som lätt tas upp av växtplankton och hamnar så småningom i den fisk som vi äter.

Kolindustrin i USA har många gamla anläggningar som blir dyra att uppgradera och nu menar flera energibolag att de tänker lägga ned sina kolkraftverk eller gå över till naturgas istället.

Personligen tycker jag att det är bra att införa lagar för rökgasrening eftersom kvicksilver är ett farligt gift. Jag kom att tänka på studien med titeln ”Latest Permian mercury anomalies”  publicerad i Geology november 2011. Studien handlar om den geologiska perioden Perm. Slutet av Perm kännetecknas av en av de största massutdöendena i jordens historia, då 90 procent av allt liv dog ut.

Det var utsläpp av kvicksilver i slutet av Perm som var den slutliga anledningen till massutdöendet enligt studien. Genom att undersöka sedimentära lager har man kommit fram till att kvicksilverkoncentrationen i haven steg markant för ca 250 miljoner år sedan. Detta blev för mycket för ett redan stressat ekosystem, spiken i kistan och resulterade i massutdöendet. Det var de många katastrofala Sibiriska vulkanerna som ökade utsläppen av kvicksilver i atmosfären och sedemera hamnade det i haven och förgiftade dem.

Vi är ju givetvis inte i närheten av sådana koncentrationer som under slutet av Perm men vi kanske ibland behöver påminna oss om att kvicksilver är ett mycket skadligt gift medan koldioxid inte är ett gift överhuvudtaget. Koldioxid skall vara i atmosfären, det skall inte kvicksilver så vad är viktigast att vi fokuserar på att minska?

I morgonens webbreklamskörd fanns ovanstående bok, som är högst anmärkningsvärd. Det är en konferensproceeding från den andra i en serie möten om etik och uppförande inom vetenskapen – ett uppenbart allt mer växande problem.

Jag har själv berört frågan i ett antal TCS-inlägg under åren, och finner huvudanledningen vara den allt mer växande politiska styrningen av vetenskapssamhället.  Forskarna får allt mer dansa till av byråkrater och politiker förutbestämd musik – genom att söka forskningsmedel för sin överlevnad av dem – för förutbestämda ändamål och förväntade resultat, ofta med politiskt syfte. Det är inte så konstigt att saker utvecklar sig som de gör. De som verkligen spelar med simmar ofta i forskningsmedel, och upphöjs också i media och universitetens presentationsskrifter till hjältestatus.

Kanske till slut det finns krafter som vill söka återföra vetenskapssamhället till sina tidigare sunda spår? Vad tycks det exempelvis om innehållet i denna session?

Fred Pearce är ju känd som journalist på New Scientist, och var en gång en ledande klimatalarmist. Efter Climategate 2009 verkar han ha sansat sig, och arbetar för en bättre objektivitet inom klimatfrågejournalistiken. Tyvärr så är han ju ganska ensam ännu.

Jag gillar också titeln på Ann Henderson-Sellers föredrag – ”Research Integrity’s Burning Fuse: Climate Truth before Change Explodes”  – men kanske har jag missuppfattat vad hon velat säga

Svenska media mal på. I måndags kväll kl 21 var det ett entimmas program på SVT1 om de hemska översvämningarna i Brisbane och Queensland för något år sedan. Det var inköpt från National Geographic, med svensk speakertext av Henrik Ekman.  Det finns på SVT Play.

Jag satte mig att se en inspelad version i går, med en alltmer konsoliderad förutfattad uppfattning om SVT om att ”hur ska de nu vinkla det, så det passar AGW-propagandan?”.  Men det är ju alltid svårt att veta utan egen efterforskning om de översatt fel eller lagt till/tagit bort saker själva.  National Geographic har ju också själva åstadkommit många tidigare program med extrem AGW-alarmism. Programmet var annars mycket bra, och i stort baserat på privata videos från de drabbade.

Hursomhelst så gled man efter ungefär halva programmet elegant förbi en viktig sakfråga – att en stor damm hade byggts efter motsvarande översvämning 1974, för att förhindra en upprepning. Problemet var bara att den var i stort full redan innan de tunga regnen, och öppnades i panik när den var nära att brista, med katastrofala flöden som resultat. Ekman yttrade något i stil med att ”ingen hade räknat med dessa regnmängder” - medan verkligheten snarare var ”att gröna politiker hade itutats av ”klimatforskare” att det enda problemet att vänta var torka, så håll dammen så fylld som möjligt”.

Ekmans slutkläm i programmet var också subtil – något i stil med att ”forskarna säger att detta var det värsta tänkbara La Niña-fenomenet i Queensland” – men ”Australierna tror annorlunda” - dvs att via det undermedvetna leda oinsatta tittare till budskapet ”ännu värre saker är att vänta på grund av de klimatförändringar som fossil CO2 kommer att åstadkomma”.

Så håller de på – i nästan varje inslag i Rapport, Aktuellt eller i ”vetenskapsprogrammen”.

Så lär det stå i gamla svenska bibeltexter, vad jag minns. Ovanstående fanns på en stolpe bredvid semesterhotellet förra veckan. Som synes var inte spådomarna helt korrekta, och bra var väl det. Under ledigheten kom en hel del annat i min mailbox – det är ju svårt att vara utan sådan numera, även under ledigheten.  Händelser inom klimat & energi & miljö ger mig ofta associationer till samma bibelcitat. Vad tycker exempelvis TCS läsare om programmet för en liten högtidlighet vid Uppsala Universitets meteorologiska institution, för en blivande hedersdoktor?

Med anledning av utnämnandet av Pär Holmgren till
hedersdoktor i meteorologi vid Uppsala universitet vill
vi inbjuda till en eftermiddag på temat väder och klimat.

När: 2 februari 2012
Lokal: Hambergsalen, Geocentrum, Villavägen 16, Uppsala
Program
13.00 Introduktion                                             Anna Rutgersson
13.05 Meteorologi – mer än bara väder           Pär Holmgren
13.40 Globala vattencykeln och klimatförändringar   Lennart Bengtsson
14.00 Uppsalas temperaturserie               Hans Bergström
14.10 Klimat i ett längre perspektiv                 Jorijntje Henderiks
14.30 Fika
15.00 Klimatförhandlingar                            Bo Kjellén
15.20 Hur blir man meteorolog?               Cecilia Johansson
15.35 Hav-atmosfär och vindenergi forskning på UU idag          Anna Rutgersson
15.50 Meteorologi på SVT                            Pererik Åberg
16.10 Framtida klimat i Sverige                     Joakim Langner
16.30 Mottagning

Hjärtligt välkommna!
Institutionen för geovetenskaper
genom Prof. Anna Rutgersson
Anna.Rutgersson@met.uu.se

Anmälan till mottagningen på
eftermiddagen görs till Maria.Norman@met.uu.se
senast 30 januari.

Den som sände detta till mig rubricerade det ”Akademiernas bankrutt”, och jag är böjd att instämma.  Med allt väder-Pär kläckt ur sig inom ”klimatfrågan” kan man bara sucka. Tyvärr är Pär Holmgren inte ensam i sin klass det senaste decenniet, tankarna leds också till exempelvis hedersdoktorerna Karin Bojs och Anders Wijkman,

En annan lista kom i Miljöaktuellt – om de 100 största makthavarna inom det fältet (som tydligen också anses inkludera energi- och ”klimatfrågor”).  Märkligt nog verkar en mycket stor del vara ”nya” – så omsättningen måste vara stor. Ett kort utdrag:

1. Johan Rockström, professor i naturresurshushållning vid Stockholms universitet, chef för Stockholm resilience center och avgående chef för Stockholm environment institute (5)

2. Maria Wetterstrand, grön samhällsdebattör, föreläsare och skribent (3)

3. Isabella Lövin (Mp), EU-parlamentariker (2)

4. Åsa Romson (Mp), språkrör (80)

5. Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen (7)

6. Christian Azar, professor i hållbara energi- och materialsystem på Chalmers (46)

7. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, ordförande i European environmental bureau, miljöforskare vid Karlstad universitet och sakkunnig i miljömålsberedningen (18)

8. Mattias Klum, filmare, fotograf och föreläsare (60)

9. Johan Kuylenstierna, chef på SEI:s huvudkontor, blir chef för hela SEI i april (Ny)

10. Tomas Kåberger, ordförande för stiftelsen Japan renewable energy foundation, arbetar även med strategiska frågor inom energiområdet på Chalmers (65)

11. Anders Wijkman, rådgivare SEI och Tällberg foundation (17)

12. Pär Holmgren, f d tv-meteorolog, nu föreläsare, projektledare och författare (86)

13. Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson (34)

14. Markku Rummukainen, klimatforskare vid SMHI, professor vid Lunds universitet (Ny)

15. Gustav Fridolin (MP), språkrör (12)

29. Folke Rydén, reporter och dokumentärfilmare (Ny)

30. Stefan Henningsson, klimatexpert på WWF (Ny)

34. Patrik Eriksson, kampanjchef på Greenpeace (99)

35. Alice Bah Kuhnke, csr-chef, ÅF (4)

39. Stefan Edman, biolog, författare och föreläsare (64)

41. Klas Eklund, senior economist på SEB, adjungerad professor vid Ekonomihögskolan i Lund (Ny)

71. Bo Ekman, grundare av och styrelseordförande i Tällberg foundation (Ny)

74. Ulrika Björkstén, chef för Vetenskapsradion (Ny)

75. Erika Bjerström, journalist på Sveriges television (39)

96. Martina Krüger, kampanjledare på Greenpeace (70)

Hela listan finns här. Märkligt nog listas också Erland Källén, som mig veterligen inte varit aktiv i Sverige senaste åren, och som lär ska ha munkavle i ”klimatfrågan” av sin engelske arbetsgivare. Ja, det är i stort bara ”propagandafolk”, om man nu ska sätta en gemensam stämpel på dem. Vetenskapen är som synes helt marginaliserad. Miljöministern finns också först på plats 50, bredvid Karin Bojs…

Själv tror jag dock att TCS-bloggens verksamhet har väsentligt större verkligt inflytande än många av dem på listan.

SVT publicerade igår en artikel med rubriken

Forskargrupp: global uppvärmning inget att oroas för

Det handlar egentligen om en förkortad version av en artikel publicerad i Wall Street Journal den 27 januari.

Jag tycker att Nanok Bie, som har skrivit artikeln på SVTs hemsida, får det mesta rätt. Sjävklart är den vinklad men i mitt tycke ovanligt lite för att vara SVT.

De sexton forskarna som har skrivit den ursprungliga artikeln menar mycket riktigt att drastiska åtgärder för att göra något åt den globala uppvärmningen inte är nödvändiga.  I den länkade intervjun med William Happer förtydligar han sig lite och menar att vi kan avvakta några decennier och se vad som händer.

Forskarna menar också att världen inte har blivit varmare under de senare 10 åren men Nanok skriver att man ”skyller” på att datorsimuleringarna grovt överskattat effekten. Vad de skriver är att det handlar om en utebliven värmeuppgång bara om man tror att modellerna med olika feedbacks (vattenånga och moln mm) har rätt.

”Gruppen menar också att koldioxid är bra för planetens växter, som man menar utvecklades under perioder då koldioxidhalten var tio gånger så hög som den är idag” skriver Nanok och det är så de skriver förutom att de också skriver att koldioxid är en osynlig och luktfri gas. SVTs artikel är ju kortfattad och tar därför kort upp att yngre personer inte vågar vara skeptiska vad gäller just klimatfrågan medan forskare och andra som överdriver hotet om en global uppvärmning kan leva gott på det.

Ja ni kan ju läsa och jämföra själva.

En sak som jag reagerade på är att SVT skriver att nobelpristagaren Ivar Giaver avgick ur Amerikanska Fysiksällskapet ”i protest mot att organisationen påstår att globala uppvärmningen är orsakad av människans aktiviteter och är  ett ovedersägligt faktum”. Visserligen citerar de sällskapets utsaga i frågan men Nanok missar att det som upprör Ivar så mycket är att det är ok att diskutera i princip vad som helst som protoners förändring över tiden eller hur ett multi-univiserum uppför sig medan bevisen för en global uppvärmning är odiskutabel. Vad han protesterar mot är alltså att sällskapet behandlar just denna teori på ett helt annat sätt än alla andra.  

 Se gärna den här videon som är en intervju med William Happer

 ——————————-

Uppdatering 2012-02-01

Nu har det kommit en replik i Wall Street Journal skriven av ingen mindre än Kevin Trenberth.

Senaste tiden har man hört ganska mycket om ”fracking” – där innesluten naturgas blir åtkomlig via påtvingad sprickbildning  i lämpliga berglager. Men sedan ca 1960 har man också haft klart för sig att det i djuphavsbotten finns metan i stora mängder i så kallad clathratform, dvs inneslutet i en ”bur” av vattenmolekyler. Materialet ser ut som någon form av porös is, och brinner (se bilden) likt forna tiders ”metatabletter” (finns de att köpa fortfarande?).

Det hela är inte specifikt för metan – vid höga tryck och låga temperaturer är liknande föreningar mellan vatten och andra kolväten stabila och även sådana med exempelvis koldioxid, kväve och syre (bilden är från Wikipedia, där metanhydrater diskuteras här). Bildandet av sådana föreningar komplicerar också studier av historisk atmosfärssammansättning via gasbubblor i glaciäris från stora djup, som bl.a. påpekats av den bortgångne Jaworowski.

Mycket av detta bundna metan anses enligt Wikipedia-artikeln vara av mikrobiologiskt ursprung, med koldioxid och karbonater som utgångsmateriel. Man skulle kunna tro det vore kuriosa, men mängderna tros faktiskt överskrida de kända fossila kol- , olje- och gasresurserna.

Rent tekniskt är metanclathraterna utvinnbara – frågan är snarare om det är kommersiellt gångbart, och om det kan ha miljömässiga konsekvenser. I Sunday Times (UK – tyvärr ej fritt läsbar) fanns den 15 januari en artikel om att Japan i sin närhet har funnit så mycket metanclathrat att det skulle räcka för dem i 300 år. Andra länder har också intresserat sig för saken, exempelvis Kina och USA.

Saken har också behandlats nyligen i Nature – men i en annan variant. Metangashydrater finns också i vatten/is-innehållande naturgaskällor, exempelvis i Alaska. Genom att trycka ner koldioxid i gaslagren kan man förskjuta de kemiska jämvikterna, och låta koldioxiden ta metanets plats (det bildar ett mer stabilt clathrat, och lagringstrycket ökar inte brant som det gör i det förfarande som beskrivs i nästa stycke).

Två flugor i en smäll också, om man nu tror på koldioxidens farlighet i klimatsammanhang – och säkert oändligt mycket säkrare för omgivningen än att med dyr kompressorkraft trycka ner koldioxid till avsevärda lagringstryck i gamla gruvhål, eller vad politiker och kraftbolag mot bättre vetande fantiserat om i Europa. Just dessa idéer måste vara det jämförelsevis största vansinnet i ”klimatfrågan”.

I exempelvis tidigare Nature-artiklar finns kompletterande information om sådana metankällor, här, här och här. Det är ju också lite fascinerande hur naturens krafter kan anrika material – tankarna leds till ”myrmalm”, som var viktig under järnåldern, och till ”mangan-noduler” på djuphavsbotten, och givetvis också till frågan om råoljans verkliga ursprung.

Bland mer esosteriska spekulationer har också funnits en hypotes om att mystiskt försvunna fartyg i exempelvis Bermudatriangeln kan ha råkat ut för plötsliga gasutsläpp från havsbottnen (metan eller koldioxid), och därmed tappat flytkraft på nolltid. Men sådant borde ju kunna observeras med dagens satellitsystem…

DN skriver idag om en dödlig köldknäpp i Östeuropa. I Ukraina har 18 personer dött, i Polen 10 personer och dödsfall har även förekommit i Litauen, , Tjeckien, Serbien, Bulgarien och Rumänien. Kölden kommer att fortsätta under de kommande dagarna.

Enligt bl a The Guardian kommer det att komma en studie ang att solen förväntas ha låg aktivitet under det här århundradet och vad det kommer att innebära. Studien visar att den globala uppvärmningen inte kommer att påverkas på ett avgörande vis i förhållande till den förväntade effekten av växthusgaserna. Vad jag förstår har studien inte publicerats än men kommer i Journal of Geophysical Research, Atmospheres.

Många i Östeuropa skulle förmodligen välkomna en viss uppvärmning just nu men jag tror att vi får vänta och se om de har rätt i studien om effekten av en mindre aktiv sol. Trots allt bygger den på endast en modell.

Att Stefan Löfvén har utsetts till ny partiordförande för (s) har väl ingen missat. Spekulationerna har nu också startat om hur det ska gå för socialdemokratin och om/hur man ska ta tillbaka opinionen. I DN har man börjat snickra på en tänkbar skuggregering.

Man kan konstatera att (s) sannolikt har kompetens och erfarenhet för att få ihop ett mycket starkt lag om man så vill. Erfarna och kunniga politiker som Leif Pagrotski, Margot Wallström och Jan Eliasson skulle kunna vara tänkbara namn inom ekonomi och utrikespolitik. Enligt DN är Åsa Westlund väldigt intressant när det gäller miljöfrågor. Hon har jobbat med miljö och med konsumentpolitik i Europaparlamentet. En ung kvinna med EU-erfarenhet och gedigna kunskaper. Spännande, skriver DN. Ja verkligen spännande eftersom jag aldrig har hört talas om henne. Vem är hon?

När det gäller Stefan Löfvén själv så anser jag att han är det mest lovande partiledarnamnet vi har just nu. Löfvén anses stå med båda fötterna på jorden, han har erfarenhet av ett ”riktig arbete” som svetsare i industrin. Han verkar förstå välfärdens ursprung via energifrågan, industrin och näringslivet.

Han lovordas i media just nu. Näringslivet tycks också hålla honom högt, ja till och med högre än Reinfeldt. Industrivärldens ordförande Sverker Martin-Löf kritiserar regeringen och stödjer Stefan Löfvén och menar också att det i vår nuvarande regering saknas erfarenhet av näringsliv och industri. Alla minns väl Fredrik Reinfeldts ord där han förra året betecknade näringslivet som ”ett särintresse”.

När det gäller kärnkraften har Löfvén varit väldigt tydlig med att Sverige behöver kärnkraften för att få billig energi till industrin och för konkurrenskraften. Han tycks också ha förstått konsekvenserna av Kungliga Vetenskapsakademins uppgifter angående behovet av dyr reglerkraft till vindindustrin. Detta är mycket lovande. Man har också märkt en viss oro inom (v) och (mp) angående detta. Hur ska man nu kunna skapa ett rödgrönt alternativ i energifrågan? Själv tror jag inte att det är möjligt om inte Löfvén gör en helomvändning i kärnkraftsfrågan. Att (mp) och (v) skulle göra det håller jag för helt otroligt.

Stefan Löfvén nämnde också klimat- och miljöarbete i sitt inledningstal men jobben tycks vara den centrala frågan i (s) politik framöver om han får som han vill. Om han med kloka argument lyckas implementera mer kärnkraft, vilket ger billigare el i Sverige, och därmed räddar jobben i den svenska industrin kan han bli oerhört framgångsrik. Men det kräver att han inte börjar ackordera och kompromissa med sin övertygelse i alltför stor omfattning.

Jag hävdar att Stefan Löfvéns tillträde som socialdemokratisk partiledare inger en gnutta hopp för Sverige, men fråga mig gärna igen om ett par månader då han blivit varm i kläderna med alla risker som det innebär. Vi får följa utvecklingen.