Category — Allmänt

Flera har efterlyst mer disciplin att hålla sig till sakfrågan de olika trådarna. Här kommer den efterlysta allmänna tråden för personangrepp och karaktärsanalyser.

Maggies kommentar: Nedan en mycket välskriven artikel om de problem som bilundustrin brottas med. Lars Bern har själv varit knuten till Volvo och ger oss här sin syn på bilindustrins framtid.

Vilken strategi skall bilindustrin välja?

För vänstern har alltid bilen varit ett lovligt villebråd. Bilen är något som skapar frihet för medborgarna och det ogillas i allmänhet av vänsterpolitiker. Inför valet har de rödgröna lovat att höja bensinskatten med 49 öre per liter. Detta är bara en i raden av pålagor som bilindustrin måste räkna med i framtiden. Även utan politiskt beslutade skatter måste man planera för påtagligt stigande drivmedelskostnader och politiska störningar av tillförseln. Det hela började för 37 år sedan.

Före Yom Kippur-attacken på Israel i oktober 1973 var priset på råolja dryga 2USD per fat. Det priset avspeglade i stort sett kostnaden för att pumpa upp råoljan ur de arabiska öknarna.  Under vinter 1974 samlades ett av araber dominerat OPEC. Man tog kontrollen över oljemarknaden och beslutade om ett oljeembargo riktat mot ett antal Israel-vänliga stater. Sverige införde bensinransonering. OPEC lyckades med konststycket att fyrdubbla priset på råoljan, något som sände en chockvåg genom världsekonomin. President Nixon startade ”Project Independence” för att minska USA:s oljeimportberoende. Vissa domedagsprofeter var samtidigt ute och skrämde med prognoser om att råoljan snart skulle börja ta slut. Prognosen då var att vi skulle nå ”peek-oil” någon gång under 90-talet.

Jag var anställd på Volvo den aktuella vintern och kommer ihåg hur denna politiska oljekris ledde till olika aktiviteter från Volvoledningens sida. Den då unga Volvochefen PG Gyllenhammar sökte en framtidsstrategi för att möta en marknad med betydligt dyrare drivmedel och kanske även periodvis brist på drivmedel. Själv hamnade jag som projektledare för ett projekt rörande alternativa drivmedel. Andra aktiviteter gick ut på att Volvo måste skaffa sig egna intressen inom oljeindustrin. PG sökte bl.a. ett djupare samarbete med den då nya oljestaten Norge.

Det fanns inflytelserika personer inom Volvo som förordade en drastisk omläggning av företagets produktstrategi bl.a. mot bakgrund av väntad brist på drivmedel. Vi var andra som menade att det var klokare att skynda långsamt och se tiden an. Vi trodde att marknaden sannolikt skulle lösa frågan om tillgång och efterfrågan på drivmedel, men att vi borde anpassa oss till en framtid med betydligt högre drivmedelspriser. Vi fick rätt, utvecklingen blev betydligt mer odramatisk än vad någon anat och för Volvo var det nog bra att man inte drog igång någon jätteomställning. Det enda man kan beklaga ur aktieägarnas synvinkel var att PG:s planer på ett oljesamarbete med Norge grusades. Det hade varit en bra affär.

Klimatlarmen på senare år har skapat en situation som på flera sätt påminner om den första oljekrisen. Den viktiga skillnaden är att den här gången har västvärlden själva skapat krisen genom de allt mer högljudda röstläget. Miljö- och klimatpropagandan i väst vänder sig bl.a. mot bilismens och flygets beroende av fossila drivmedel. Bakom kulisserna spökar fortfarande USA:s och EU:s mål att minska oljeimportberoendet. I många västländer anslås stora summor till att subventionera bilar som använder alternativa drivmedel och drivsystem – s.k. miljöbilar. Syftet är att påverka bilindustrin till att ändra sina strategier för att kunna erbjuda marknaden ”klimatsmarta” produkter. Andra resultat av politiken är obegripliga satsningar på etanoldrivmedel och drivmedel från palmolja. Båda projekten är helt kontraproduktiva ur i stort sett alla hållbarhetskriterier. Den verkliga orsaken till satsningarna är ett desperat försök att minska oljeimporten.

Vilken strategi skall då bilindustrin välja för att klara framtida utmaningar?

Min bedömning är att klimatfrågan är döende efter avslöjandena om forskningsfusk bland FN:s klimatforskare och efter fiaskot för FN:s klimatkonferens i Köpenhamn. Det senaste tecknet i en lång rad är att den sittande republikanska Alaska-senatorn Lisa Murkowski som stött Obamas klimatpolitik, slogs ut redan i primärvalet av partikamraten Joe Miller som är en uttalad motståndare till klimatalarmismen.

De stora snabbväxande ekonomierna i Asien, som är på väg att ta över ledartröjan i världsekonomin, ser västvärldens klimatpropaganda som ett desperat försök att bromsa deras ekonomiska utveckling. Det finns heller inget som tyder på några betydande förändringar av klimatet. Snart vet alla att de domedagsprofetior som sprids av bl.a. förre amerikanske vicepresidenten Al Gore och av svenska Tällberg Foundation är byggda på bevisat felaktiga antaganden. Oberoende klimatforskare menar att nuvarande väderfenomen är helt naturliga. Om våra koldioxidutsläpp skulle få en betydande effekt på klimatet så kommer det ändå att ta hundratals år innan vi märker det. De närmaste hundra åren kan vi kanske få en global uppvärmning på någon enstaka grad om koldioxiden fortsätter öka som nu. En så liten uppvärmning är bara till fördel för växter, djur och människor.

Jag skulle alltså inte ge bilindustrin rådet att lyssna på klimatalarmisterna, då riskerar de att göra helt felaktiga investeringar med förödande konsekvenser för företagens konkurrenskraft och finanser.

Det andra stora hotet som målas upp för bilindustrin är det som kallas ”peek-oil”. Precis som på 70-talet tror jag inte heller nu på att oljan tar slut. Vad man däremot med ganska stor säkerhet kan förutse, är fortsatt stigande kostnader för att utvinna olja och fler försök att utnyttja kontrollen över oljetillgångarna politiskt. Att detta oroar västvärldens makthavare märks tydligt av att man försöker manipulera opinionen genom att läcka prognoser om marknadskollaps till följd av oljebrist.

Den fråga jag ställer mig är varför marknadsekonomin plötsligt skulle sluta fungera?  Tekniken för att framställa flytande drivmedel från kol eller bioråvaror är välkänd sedan nästan hundra år. Processen kallas Fischer-Tropsch och användes i stor skala under Andra världskriget i Tyskland. Om priset på oljeprodukterna blir tillräckligt högt kommer givetvis industrin att damma av den gamla processen och börja tillverka flytande bränslen från kol. Kol finns så det räcker i tusen år.

Det råder således ingen tvekan om att drivmedelspriserna kommer att fortsätta stiga på grund av en kombination av höjda skatter, eventuell brist på råolja och stigande framställningskostnader. Det är dock inte enda orsaken till att priserna kommer att stiga. Vi måste även räkna med en snabbt ökande efterfrågan från de snabbväxande ekonomierna i Asien. De har inte några planer på att slå av på tillväxttakten. Så, bilindustrin bör planera för fortsatt dyrare drivmedel!

Min slutsats är att de flesta ledande biltillverkare redan är inne på rätt spår när man tar fram allt bränslesnålare motorer och drivsystem. Utvecklingen mot hybrid och eldrift innebär även att man öppnar för andra energikällor än flytande bränslen. Att den här utvecklingen även minskar bilens koldioxidutsläpp är ingen nackdel, även om det inte längre är huvudmålet. Det kan möjligen utnyttjas för att sälja fler bilar med klimatargument till den krympande skara som fortfarande tror på klimatlarmen.

De totala utsläppen från bilismen torde fortsätta öka ett bra tag till på grund av alla asiater som kommer börja åka bil de närmaste decennierna. Marknadsutsikterna för bilindustrin är med andra ord mycket ljusa trots stigande drivmedelspriser. Det är slutligen viktigt att vara lyhörd för vilken typ av bil som människor i mycket tätbefolkade asiatiska regioner kommer att välja. Det torde inte vara någon nackdel för Volvo PV med en kinesisk ägare.

Lars Bern

Del I passerade nu strax efter midnatt den 1 september det magiska 500-strecket för inlägg. Jag tror det måste vara rekord för TCS ? Kvar var bara de tappra kämparna Pehr Björnbom och Thomas Palm. Så det är väl dags för del II.

Bilden visar en snapshot av utgående värmestrålning från Jorden från ett område där man ser Australien och Nya Zeeland längst ner och Japan/Kina högst upp. Tydligen varierar den från under 100 Watt/m^2 till över 300 Watt/m^2. Och vad gör den stora skillnaden?  Moln.

Där det är moln, tvingas utstrålningen ske från en kallare källa – dvs mestadels från molnens översida. Notera a) att vatten/is till skillnad från ”växthusgaser” också strålar över mycket bredare våglängdsområden. b) att molnen förändrar albedot, så mer inkommande synligt ljus under dagtid reflekteras åter till världsrymden c)  en helt marginell molnighetsförändring har mycket stor betydelse för strålningsbalansen mot världsrymden c) att strålningsbalansen inte primärt beror av temperaturen vid jordytan (den som upplevs som viktig för oss), utan styrs av förhållanden på några kilometers höjd i atmosfären.

Den etablerade växthusteorin hanterar ”växthusgasers” bidrag till denna strålningsbalans genom ett synsätt där den uppvärmda jordytans värmestrålning i absorberas/emitteras uppåt i atmosfären i aktuella våglängdsband för befintliga växthusgaser (H2O, CO2, CH4 etc).

P.s.s. som för molnens kalla ovansida ser utgående strålning från Jorden till slut ut att komma från växthusgasmolekyler i den kalla övre atmosfären, inte från den varma jordytan (ursäkta den suddiga bilden – originalet finns här - massa andra relaterade bilder finns här)

Notera att y-axeln på denna bild är graderad i grader Kelvin, och går från 200 till 320, och att på denna höjd så kyler växthusgaserna Jordens atmosfär. Vi ser bidrag från H2O, CO2 och även ozon (O3). I redan ”kalla” spektralområden är effekten av ytterligare ”växthusgas” liten (den ”logaritmiska effekten” igen ).

Det är väl mest mellan 800-1000 cm^-1 som det finns ett ”fönster” i en klar atmosfär – är det molnigt så är troligen även detta ganska så stängt via vatten i flytande eller fast form.  (Jordytans utstrålningsmaximum ligger dock i den vänstra delen av detta spektrum (runt 500 cm^-1 / 20 mikrometer) – alla områden är inte lika viktiga).

Någon som vill fundera över om växthusgaserna (vatten och CO2 i gasform) skulle ha större vikt för strålningsbalansen mot rymden än de processer som innefattar vattenavdunstning och energitransport till högre atmosfärslager via konvektion och molnbildning?

Igår kom nyheten om att ”världens ledande klimatskeptiker”, Björn Lomborg, svänger i klimatfrågan och nu erkänner att den globala uppvärmningen är ett av dagens största hot. Allt enligt Expressen, som dock uppenbarligen inte läst på tillräckligt. Lomborg har nämligen aldrig utgett sig för att vara klimatskeptiker. Han har hela tiden accepterat IPCC:s resultat, men förordat att vi fokuserar på andra, mer akuta problem. Dessutom har Lomborg varit negativt inställd till att införa en koldioxidskatt. Vad han och Copenhagen Consensus gemensamt kom fram till år 2009 kan ni läsa här.

Det Lomborg däremot blivit kraftigt kritiserad för är sin framtidsoptimism. Något som inspirerat mig till att börja skriva en ny bok om just framtidstro och svartsynthet. Mer om detta en annan gång.

Här kan ni läsa den Guardian-artikel som gett upphov till alla skriverierna.

Igår klockan 16 offentliggjordes den oberoende granskning av IPCC som kom till efter att det blivit känt att IPCC:s rapporter innehöll ett antal mer eller mindre grava fel. SVT rapporterar att IPCC måste reformeras i grunden för att undvika liknande misstag i framtiden. Trots det anser dock granskarna att IPCC i huvudsak varit framgångsrik i sitt arbete.

”IPCC är en succé, men fundamentala förändringar är nödvändiga”, säger Harold Shapiro, ordförande för granskningsgruppen. Ett ganska motsägelsefullt uttalande.

Enligt Sydsvenskan välkomnades resultatet av granskningen av Rajendra Pachauri, som dock inte tänker avgå, trots att hans ledarskap kritiserats och trots att rapporten fastslår att man bör korta mandatperioden för kommande ordföranden.

Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, tycker att den oberoende gruppens rekommendationer borde vara nog för att rädda förtroendet för IPCC.

”Ryktet har blivit onödigt mycket tilltufsat”, säger han till GP och Svenska Dagbladet”Det finns krafter i samhället som har tagit kritik mot IPCC till intäkt för att ifrågasätta hela processen. Men nu slår den här rapporten fast att det inte finns någon anledning att ifrågasätta huvuddragen i IPCC:s slutsatser.”

Jag vill dock minnas att granskningen inte omfattade de vetenskapliga slutsatserna, bara själva arbetsprocesserna.

De flesta svenska tidningar rapporterar samma sak. Jag väntar på en första kritisk kolumn.

Uppdatering: En intressant ”ljummen” kommentar av Matt Ridley, den rationelle optimisten.

Senaste veckan har det varit lite väl mycket cirkelältande här på TCS om vad som skrivits och tänkts i olika inlägg (ex det ”logaritmiska sambandet”, ”hets mot kineser”, ”nedlåtande om kvinnliga studenter”, etc etc). När man tittar på vad där verkligen står känner man inte igen sig.  Jag brukar inte gå in på UI sedan länge, men gjorde ett undantag i slutet av förra veckan. Där var etter värre.

Kanske det är samma reaktion som när man blir ordblind för sin egen långa text man skrivit timmar eller månader. Till slut ser man inte vad där egentligen står – man har redan en annan mental bild i hjärnan.

Kanske vi kan avlasta de andra trådarna med lite nytt färskt utrymme ?

(Tillägg kl 15:00 - jag glömde påpeka att ett av de tidiga Alzheimer-symptomen är att man inte snappar vad folk egentligen säger  )

I dagens Svd publiceras slutrepliken om vindkraften som Marian Radetzki och undertecknad initierade i förra veckan. Svensk Vindenergi replikerade huvuartikeln i lördags och i dagens SvD (måndag) publiceras alltså vår slutreplik: Utan stöd kan vindkraft inte konkurrera

Jag kan också rapportera att konserten på Knutstorps borg i går (söndag) blev en knallsucce. (Se fotot ovan) Jättemycket folk, fina artister och en fantastisk manifestation mot den storskaliga vindkraften. Detta kan inte ignoreras!

Det finns en kommitté, Inter Academy Council (IAC), som har granskat IPCC efter alla skandalerna under det senaste året. De rapporterar idag måndag om resultatet. Kommittén har många personella band med IPCC – säkrast så. Det har redan skrivits en hel del om underökningen och om hur IPCC bör reformeras. De allra senaste kommentarerna jag sett om detta finns här, här och här.

En som länge och ingående studerat hur IPCC fungerar är John McLean, numera doktorand vid James Cook University i Australien. Han har djärvt nog beslutat sig för att göra en egen granskning. I hans rapport finns mycket av den kritik som framförts tidigare från olika håll. Men av särskilt intresse är att han gör en ganska noggrann genomgång av förhistorien till IPCC, kapitel 1, s. 7  – 25. Och den är av extra stort intresse för oss svenskar eftersom han ger en så framträdande roll till Bert Bolin. Ja, det finns faktiskt fog för att säga att IPCC är Bolins skapelse.

Enligt Science News Letters från Maj 1959 så informerade Bolin amerikanska National Academy of Science bl.a. att ökningen av koldioxid troligen är orsaken till de föregående 50 årens temperaturökning på förmodade 1,1 till 1,7 grader C. (Visserligen hade temperaturen mellan 1910 och 1959 bara ökat med 0,38 C enligt HadCRUT3, men det visste ju inte Bolin.) Han förklarade också att koldioxiden fungerar som taket i ett växthus. (Är det från Bolin som världen fått denna missledande analogi?)

Bolin blev snabbt involverad i de olika internationella organ som intresserade sig för klimatfrågan på 60-talet. Redan från början var det klart att produktionen av koldioxid var ett centralt problem. På 70-talet organiserade Bolin flera nationella och internationella klimatkonferenser i Sverige. Han var också rådgivare till svenska regeringar och regeringschefer, bl.a. till Olof Palme som han enligt uppgift var nära vän med.

Tack vare Bolins lobbyarbete blev Sverige en viktig pådrivare i klimatfrågan. Landet var värd för internationella konferenser och finansierade andra utomlands. Kanske hade också klimatfrågan redan då betydelse för hur vår energipolitik utformades.

Bolin var även aktiv som författare till flera inflytelserika rapporter under 70- och 80-talet som hade stor betydelse för FN:s initiativ i klimatfrågan, för hur man formulerade problemet och för hur man organiserade arbetet. Redan 1985, på Villach konferensen, förklarade t.ex. Bolin att forskarna nått konsensus i frågan – även om detta förvånade en och annan skeptisk deltagare. Han var mer eller mindre självskriven som IPCC:s förste ordförande, mellan 1988 och 1997.

Det är en intressant och läsvärd redogörelse som McLean ger. För en redogörelse ”inifrån” rekommenderas också Bert Bolins egen bok, A History of the Science and Politics of Climate Change, Cambridge University Press 2007. Se även Gösta Wallins personliga minnen. Och Jacob Nordangårds rapport här.

Det som kanske främst förvånar mig är det genom citat välbelagda faktum att hypotesen om koldioxid varit med så länge. (Jag trodde att det började på 70-talet, med Stockholmskonferensen 1972 och med andra dåtida konferenser, t.ex. den här) Men trots alla osäkerheter, och trots att mätdata var så rudimentära, så hade alltså Bolin redan i slutet på 50-talet klart för sig att CO₂ var boven. Med tanke på Bert Bolins enorma inflytande över hur IPCC kom att tackla klimatfrågan så gör det mig ganska skeptisk till vad IAC:s granskning av IPCC kan åstadkomma. Kan IPCC verkligen reformeras utan en extern och helt oberoende övervakning? Om det nu inte är politiskt möjligt att helt sonika lägga ned IPCC, så kanske världens regeringar skulle vara betjänta av att man sätter upp ett ”mot-IPCC”, med enda uppgift att hitta alla fel och brister i IPCC:s bevisföring och arbetssätt?

Ingemar Nordin

Lars Berns senaste bok, Homo Eco, vänder sig mot alla de människofientliga strömningarna som likt den kände forskaren Dr James Lovelock menar att vi som individuella djur inte är speciella, och att den mänskliga arten på några sätt är som en planetär sjuka. I motsats till sådant människohat utgår boken ifrån att vi är ett viktigt och naturligt steg i evolutionen. Vi har en skyldighet mot livet att följa vår nedärvda strävan efter bästa möjliga förutsättningar för den egna artens fortbestånd och utveckling. Att ge upp och radera ut det moderna samhället som många inom den gröna vänstern förordar är samma sak som att likt en global röda-khmer-regim, föranstalta om ett folkmord på huvuddelen av mänskligheten.

Som miljödebatten har kommit att utvecklas har vi i princip att välja mellan tre alternativa globala körstrategier:

• Gasa – business-as-usual
• Bromsa – den gröna kulturrevolutionen
• Styra – människan i centrum

Gasa är den strategi som hittills tillämpats av västvärlden och den känner vi att den inte är hållbar. För att kunna fortsätta som hittills försöker vi mot löften om ökat bistånd, övertyga utvecklingsländerna om att de skall följa Bromsa-strategin. Strategin leder i sin förlängning till en djupt människofientlig politik.

Mot Gasa- och Bromsa-strategierna ställs Styra-strategin som är den enda möjliga om vi skall kunna avskaffa fattigdom och försörja den förväntade befolkningen på ett sätt som är långsiktigt hållbart.

Målsättningen är att erbjuda en alternativ beskrivning av miljöfrågan och att försöka ge rätt proportion åt den.

Boken kostar 158 kronor + 19 kr för frakt.

Alla Skånebor, glöm inte dagens konsert mot felplacerade vindkraftverk.