Category — Debatt

Något att lyssna på i helgen?

Under senare år har WWF allt mer kommit att framstå som den växande ekoimperialismens front-runner. Denna roll har understrukits av den brittiske tronarvingen prins Charles dumdryga oreserverade stöd för organisationens olika klimatutspel. Organisationen får gång på gång basunera ut sina tvivelaktiga larm från världens olika hörn i public service media. Dess företrädare blir hyllade av kungar och statsmän. Här görs aldrig ett försök att presentera alternativa verklighetsbeskrivningar.

Isbjörnarna är inte hotade av annat än jakt! Himalayas glaciärer kommer inte att vara borta 2035! Det som hotar Amazonas regnskog är inte klimatförändringar utan rovdrift för att bl.a. tillverka vårt etanolbränsle och kraftfoder till EU:s kossor. WWF:s kampanjer ställer säkert till betydligt mer problem i många utvecklingsländer än de hjälper samma länder och miljön. Organisationen verkar allt mer inta rollen av sofistikerat instrument för elitistisk kontroll av utvecklingen i många länder – den nya Ekoimperialismen.

I WWF:s årsrapport 2006 konstaterade man att Kuba borde vara en modell för resten av världen. Kommunistdiktaturen är det enda landet i världen som man menar utvecklats utan att skada ekosystemet. Precis som man kan misstänka verkar den lilla elit som kontrollerar WWF älska Kubas system.

Det man tydligen vill ha är en värld där vanliga människor lever ett instängt orörligt liv i fattigdom och där WWF-eliten styr utan att besväras av folkvilja och demokratiska val. Om någon skeptiker sticker fram nosen och ifrågasätter grunden för all skrämselpropaganda som man lurar i folk, så slipper man ta debatten, det är bara att bura in vederbörande i någon fängelsehåla. Där kan sedan rättroende alarmister med lämpliga medel övertyga skeptikern om vad fel han har. Den lilla ”upplysta” eliten är de enda som tillåts röra sig fritt över världen med sitt ”klimatnätverkande”.

Vi ser ofta det här synsättet skymta fram i klimatdebatten från olika alarmister. Man tror inte längre på demokrati och på suveräna nationer utan vill ersätta det med en upplyst despoti. Att denna typ av styrelseskick alltid spårar ur och ger oss förtryck och människoförakt tycks inte besvära.

I min bok Homo Eco har jag försökt visa att det finns alternativ. Det är i högsta grad möjligt att skapa en hållbar världsekonomi som kan ge nio miljarder människor ett materiellt bra, värdigt och fritt liv som också är hållbart. Vi behöver inget globalt Kuba som WWF verkar föredra.

Med sorg i hjärtat längtar jag tillbaka till den tid då organisationer som WWF och Naturskyddsföreningen drevs av naturälskare som ville skydda djur och växter. Nu är båda organisationerna kidnappade av en politisk elit som vill ha makten över våra liv och som inte skyr några medel. Att havsörnarna faller döda ner runt klimatfascismens vindsnurror besvärar inte dagens generation aktivister inom WWF och Naturskyddsföreningen.

Lars Bern

Maggies kommentar: Lars Bern skräder som vanligt inte orden. Personligen hade jag nog uttryckt mig något mer dämpat, men jag håller med Lars om att WWF spårat ur och ägnar sig åt helt andra saker än vad som var fallet i organisationens ungdom. Frågan är varför? Kommer korruptionen oundvikligt med storleken? Jämför med FN, som blivit en otymplig koloss på lerfötter. Beror det på ledningen och deras ambitioner? Diskutera gärna.

Ur gårdagens Helsingborgs Dagblad.

Stephan Noresson från Lunnagård protesterar mot de vindkraftverk som planeras i Allerum och Ödåkra.

”Akademisk frihet uppfattar jag som rätten att söka sanning och att publicera och lära ut vad man anser vara sanning. Rätten innebär också en skyldighet: man får inte dölja någon del av vad man har insett vara sanning.” Orden är Albert Einsteins och de dyker upp i mitt medvetande när jag läser den senaste skrämselartikeln i Falukuriren den 16/8 av min gamla vän Bo Ekman. Här radar han upp alla oväder som drar fram över världen som ett tecken på ett ändrat klimat till följd av mänskliga aktiviteter.

Bo har på senare år genom sitt företag Tällberg Foundation vuxit fram som Sveriges kanske mesta domedagspredikant. Han sprider omkring sig påståenden om miljö och klimat som ofta är ren desinformation, med det uppenbara syftet att skrämma oss till underkastelse under den självutnämnda upplysta elit som han gärna omger sig med. Han slog rekord när han på DN-debatt för något år sedan förutskickade en klimatkatastrof pga att atmosfärens halt av spårämnet metan ökat med en hundramilliondel!

Jag kan inte tänka mig att Bo tar tillorda i detta viktiga ämne utan att sätta sig in i hur det verkligen förhåller sig. Därför vet han att dagens väderhändelser är helt normala och att det inte finns några spår av något ändrat klimat i dem. Det är där han bryter mot den heliga princip som Einstein formulerat så klokt.

Bo vet att extrema väderhändelser inte har ökat. Vindarna runt våra kuster är lika intensiva som för över hundra år sedan och de tropiska ovädren har inte blivit värre, snarare tvärt om. Han vet att skadorna ökat beroende på en ökande bebyggelse och bosättning i utsatta områden – fler människor helt enkelt. Omfattningen av de ryska skogsbränderna beror inte på klimatförändringar utan på utdikning av torvmossar under kommunistväldet.

Vår mest prominenta klimatforskare professor Lennart Bengtsson menar att: ”Huvudorsaken till de gradvis ökade skadorna av extrema naturhändelser beror i första hand och hittills praktiskt undantagslöst på naturliga väderprocesser som inte går att förutsäga och till den omfattande befolkningsökningen som gjort människorna mer utsatta. Klimatet ändrar sig långsamt och kommer säkert i en framtid att förvärra problemen med extremt väder. Emellertid är detta inte ett problem i dag.”

Bo Ekman, Anders Wijkman, Johan Rockström och andra i deras lönsamma företag har gjort skrämselpropaganda till affärsidé. De lever gott på att skrämma allmänheten och föröda trovärdigheten för vetenskapen med pseudovetenskaplig propaganda som beskriver dagens naturliga väderfenomen som alarmerande tecken på mänsklig klimatpåverkan. Det kan visa sig ödesdigert den dag det verkligen är befogat att slå larm – då kommer ingen att tro på vetenskapen.

Lars Bern

Läs även Indur Goklanys senaste rapport om hur människor liv och hälsa påverkas av naturkatastrofer.

I Examiner.com skriver  Thomas Fuller om den svarta lista som publicerades härförleden i PNAS där man hänger ut alla kritiker till AGW-alarmismen och skrämmer alla doktorander och unga klimatforskare till att fogligt hålla sig till ortodoxin. Den auktoritäre och propagandistiske Stephen Schneider var en av författarna. Fullers kritik är i korthet:

1. Deras sökning täcker knappast allt som publicerats om klimatet. Bl.a. missar man många icke-engelsk språkliga artiklar som skrivits av exempelvis ryska, kinesiska, tyska eller tjeckoslovakiska forskare.

2. De har ofta fel namn, titel och forskningsinriktning på personerna på listan, vilket tyder på undermålig kvalitetskontroll.

3. De använde enbart Google Scholar, utan att kontrollera med andra, mer akademiskt inriktade databaser.

4. Genom sin hemmagjorda tolkning av vad artiklarna handlar om har man överdrivit antalet publikationer för AGW-sidan och minimerat motståndarsidans.

Fuller har försökt att föra fram sin kritik på Real Climate, som försvarat  PNAS-publikationen, men blivit refuserad. Han menar också att denna svarta lista redan används för att avslå forskningsansökningar och tjänster

Så akta dig, du unga forskare som söker sanningen om klimatet. Låt hoppet fara. Sök din näring på annat håll. Klimatvetenskapen är tagen som gisslan i ett politiskt gatuslagsmål. Varför inte syssla med knyppling istället? – Om du är räddhågad alltså.

Ingemar Nordin

Härom veckan gjorde jag en tabbe när jag tankade. Jag stoppade in mitt Swedbank Visa-kort i automaten, men tryckte in koden för bensinkortet. Jag gjorde det om och om igen med en dåres envishet – jag skyller på den fenomenala sommarvärmen. Nåväl, påföljden blev att nästa gång jag försökte få ut kontanter från bankomaten så slök den mitt bankkort! Så det blev att trava in på kontoret och be om ett nytt.

”Jag rekommenderar att du blir en nyckelkund” säger damen i kassan. ”Då får du ett extrakort som du kan ha i reserv”. OK, säger jag och tänker att det är nog säkrast att ha ett i reserv.

När reservkortet så småningom dök upp i posten så visade det sig heta Världsnaturkortet MasterCard.  Namnet gav mig lite oroande vibbar så jag kollade in det finstilta. Och mycket riktigt: ”Att använda Världsnaturkortet MasterCard är dessutom ett sätt att visa att du bryr dig om miljön. Varje gång du betalar med kortet skänker banken 50 öre till WWF.” OK, men nu är det så att jag har mina rutiga och randiga skäl att inte vilja ytterligare göda denna världens rikaste miljöorganisation. Synd, det skulle annars vara bra att ha ett reservkort.

Alla har väl också sett reklamen för postkodlotteriet på TV? Och hur förträffligt det är med ”socialt entreprenörskap”. Den reklamsatsningen tyder på en stor omsättning. Nu är det bara det att en del av den vinst som lotteriet ifråga håvar in från Dig som deltar går direkt till AGW-lobbyn, exempelvis till Greenpeace och WWF som varit bland de mest aktiva med att sprida sin ovetenskapliga desinformation om klimatet i världen. Genom Svenska PostkodStiftelsen stödjer man även alarmister som Al Gores The Climate Project Sweden och Tällberg Foundation i Sverige. ”Socialt entreprenörskap” – sug på den!

Dom finns överallt och drar in Dina pengar på märkning av varor i butikerna, på lotterier, på banktjänster, på insamlingar, och på direkta bidrag från skattebetalarna. Går det ens att undvika att stödja organisationer som WWF, Greenpeace eller Tällberg Foundation ekonomiskt? Man kan ju bli paranoid för mindre.

Ingemar Nordin

Gröna argument säljer inte lika bra som tidigare och intresset för klimatfrågor dalar. Det är huvudbudskapen i en mycket intressant artikel i Newsweeek.

”Following two of the harshest winters on record in the Northern Hemisphere—not to mention an epic economic crisis—voters no longer consider global warming a priority. Just 42 percent of Germans now worry about climate change, down from 62 percent in 2006. In Australia, only 53 percent still consider it a pressing issue, down from 75 percent in 2007. Americans rank climate change dead last of 21 problems that concern them most, according to a January Pew poll.”

Att Europa lyckats minska sina utsläpp har, enligt Newsweek, mycket lite att göra med klimatpolitik.

”The world’s most ambitiously green region, Europe, has already clocked an 11.3 percent decrease in emissions since 1990—except much of it has little to do with climate policy. Instead, a large part of the decrease is attributable to economic forces such as the collapse of communist-era industry in Eastern Europe (much of which has shifted to China), British utilities’ switch from coal to North Sea gas, as well as the recent recession.”

I stället för att enögt fokusera på koldioxid borde vi inrikta oss på anpassningsåtgärder.

”A new climate realism would more carefully weigh the costs and benefits of emissions controls, and look at other options beyond the current set of targets. The new debate will be more pragmatic and include a broader mix of policies. That might include a shift of subsidies into research and development, as many climate economists have argued. It would also include greater efforts to adapt society to a warmer climate, rather than focusing only on stopping the warming process in its tracks.”

Läs hela artikeln och kommentera gärna på TCS.

Jag har många gånger förundrats över den aggressiva, förnedrande och förolämpande ton som ofta förekommer i klimatdebatten. Motståndarlagen tycks nästan tävla om vem som kan hitta på det mest nedsättande epitetet. Ska man tro vissa personer så befolkas oppositionen av pundhuvuden, idioter och patologiska lögnare. Med ett belåtet leende drämmer än den ena än den andra till med ett slag under bältet. Varför?

En förklaring kan vara att klimatdebatten anses vara existentiell, den rör vårt liv och vår död. Den för ögat osynliga växthuseffekten är ett närmast religiöst element. AGW delar upp människor i goda, dvs. de som tror, och onda, de som förnekar. I vårt alltmer sekulära samhälle behöver vi kanske något att frukta. Gud ersätts med klimatförändring. Och precis som Gud en gång straffade oss för våra synder, straffar klimatet oss med en global uppvärmning. Repent or die!

Finns det någon chans till dialog? Vissa skeptiker/AGW:are avvisar helt tanken på en dialog med motståndaren.

”Varför ska vi överhuvutaget bry oss om förnekarna?”

”Att försöka tala med en alarmist är bortkastad tid.”

Ändå visar det sig vid närmare eftertanke att båda sidorna ställer sig positiva till exempelvis energieffektivisering. Många AGW:are bejakar, precis som många skeptiker, kärnkraften. Båda sidorna är ofta påfallande överens om att det finns andra viktiga problem som vi måste ta itu med. Alternativa bränslen ses som något ofrånkomligt med tanke på världens kommande energibehov. Fast vi klarar inte av att tala med varandra.

Hur överbryggar vi det här gapet?

Som skeptiker blir jag ofta tillfrågad om vad jag/vi egentligen vill. Förespråkar vi business-as-usual? Ska vi bara sitta och vänta och hoppas på att alarmisterna* har fel? Att haven inte hotar att översvämma oss? Att värmen inte torkar sönder jorden? Ska vi suga ut varenda fossil droppe ur jordens förråd och ge blanka fan i sol, vind och vatten?

Det är ofta vad AGW-sidan anklagar oss för. Det är dock inte sant.

Det kan givetvis finnas människor som kallar sig skeptiker, men som de facto snarare bör betraktas som konservationister. De vill behålla allting precis som det är idag. Det är givetvis inte möjligt.

En klarsynt klimatskeptiker (även detta begrepp användes i Almedalen) vill energieffektivisera. Men inte för att han eller hon fruktar koldioxidökningens konsekvenser, utan för att det handlar om rent sunt förnuft. Att använda mindre energi ger mer pengar över i plånboken. Det finns väl ingen vettig människa som av fri vilja VILL betala så mycket som möjligt för sin energianvändning?

En klarsynt klimatskeptiker vill även att vi hittar alternativa energikällor som är både billiga, effektiva och miljövänliga. Men återigen är det inte för att han eller hon tror att jorden har feber. Förnuftet säger oss att fossila bränslen är ändliga och ingen vill väl stå där en dag i ett svinkallt hus utan varmvatten att tvätta sig med?

En klarsynt klimatskeptiker vet att fattigdomen är roten till det onda och att det är vår plikt att hjälpa de fattiga. Hur vi väljer att göra det är en helt annan diskussion. Men ett rikt land har utan tvekan lättare för att handskas med konsekvenserna av eventuella naturkatastrofer. Ett rikt land har också resurser att ta hand om sin miljö.

Samtidigt vet en klarsynt skeptiker att vi inte bör rusa iväg utan att ha tagit reda på konsekvenserna av vårt eventuella handlande. Varje aktion kan slå tillbaka mot oss med en icke önskvärd rekyleffekt. Vi kan inte riskera att göra situationen värre än vad den är. Försiktighetsprincipen handlar om att minimera all skada. Det glöms dock ofta bort att för varje problem vi löser finns risken att vi samtidigt skapar ett annat, potentiellt sett lika stort eller ännu större problem.

En klarsynt skeptiker säger inte nej till kloka aktioner, men hon eller han manar till eftertanke. ”Ju förr desto bättre” är ingen bra devis. Det var dessutom inte bättre förr.

* Jag använder uttrycket eftersom det var så den ljudligaste falangen av AGW-sidan kallades under gårdagens seminarium i Almedalen.

I helgen åker jag till Gotland för att delta i årets Almedalsvecka. På måndag kl 10 kommer jag att medverka i ett seminarium som arrangeras av Bil Sweden. Alla som har vägarna förbi Visby är varmt välkomna. Jag undersöker för närvarande möjligheterna till direktsändning.

Platsen är Högskolan, B25.