I gårdagens DN utgjuter sig Bo Pellnäs över säkerhetspolitikens koppling till klimatfrågan. I stort handlar det om att stärka försvaret när hundratals miljoner klimatflyktingar hotar att inta vårt land och stycka varenda Bregottko.

Det är en riktig katastrofframtid som Bo Pellnäs målar fram. [mina kommentarer inom hakparentes]

”Effekten av översvämningar när havsytan stiger [äh, var då någonstans?], torka i stora områden på grund av uppvärmningen [dessa modeller] och den ökande frekvensen av häftiga oväder [följer Pellnäs med i den aktuella forskningen eller läser han bara Al Gore?] kommer att få djupgående följder, samtidigt som världen alltså skall föda ytterligare tre miljarder människor. Områden som hotas att ställas under vatten har hundratals miljoner invånare, som efterhand då tvingas att lämna sina hem och söka sin utkomst någon annanstans. Torkan förändrar jordbrukets förutsättningar i ett bälte runt ekvatorn, ett par hundra mil brett, i Europa sträckande sig upp över Medelhavsländerna.

Sveriges geografiska läge innebär, trots de klimatförändringar som förutses, att vi ändå klarar oss undan med blotta förskräckelsen. Men det finns ett par faktorer som vi måste titta närmare på. Återkommande häftiga skyfall och stormvindar kan lamslå samhället om vi inte har tillräcklig beredskap. [ja, eller för den delen en vinter med normalt mycket snö]

Den som tror att vi har gott om tid att agera och ser tiden an kan snart bittert få ångra detta.”

Jag läser och förundras över var Bo Pellnäs hämtar sin kunskap om klimatförändring. Inte är det den aktuella forskningen i varje fall. Snarare har Bo Pellnäs gått på Aftonbladets feta rubriker.

I slutet av debattartikeln kommer kontentan. I ljuset av de stundande klimatkatastroferna är det dumt att avskaffa värnplikten. En ny vecka börjar med att jag återigen tar mig för pannan.

Idag fick jag ett brev från min stora idol, Al Gore. Så här skriver han:

Dear Maggie,

I know You´ve been waiting for my appearance and to be honest (which is not very easy), I´ve been busy helping people getting whitewashed around the globe. I´ve spent millions of sustainable money to get Pachauri, P.Jones, M.Mann et. al off the hook. I will not take part in any climate convent until the scare is totally restored. Keep an eye on the Maldives, by the way, we may have a surprise for you there! And go on, publish this as much as you like. Nobody will ever believe you anyway.

And my offer still stands: if you want to join me, we can arrange a nice climate scare package deal, making you the queen of climate change in Sweden.

May the forcings be with you!

Al Gore

PS. I´m not your father. DS

”Några få fel betyder ingenting för huvudinnehållet i klimatpanelens rapport”, hävdas det från AGW-håll. Men är det i själva verket inte så att de s.k. felen handlar om fundamentala saker, sådana som den globala uppvärmningens eventuellt negativa konsekvenser? Som ju en av er så riktigt påpekade är sannolikhet och risk två skilda saker. Risk är sannolikhet gånger konsekvens. Om konsekvenserna av den globala uppvärmningen inte är farliga då är även risken noll.

Nu har det visat sig att glaciärerna i Himalaya INTE smälter oroväckande snabbt, att havsnivån INTE stiger alarmerande fort, att uppvärmningen INTE kommer att förstöra 40% av Amazonas och att den INTE kommer att minska skördarna i Afrika.

Nyligen gick WMO med en rapport om att man inte kan påvisa att antalet stormar har ökat mellan 1970 och 2004.

”Thus, considering available observational studies, and after accounting for potential errors arising from past changes in observing capabilities, it remains uncertain whether past changes in tropical cyclone frequency have exceeded the variability expected through natural causes.”

Och kraftigare nederbörd då, hur är det med den saken?

”…a detectable change in tropical-cyclone-related rainfall has not been established by existing studies.”

Kontentan är alltså:

”…we cannot at this time conclusively identify anthropogenic signals in past tropical cyclone data.”

Nu är det alltså dags att ställa sig frågan: är då en eventuell fortsatt global uppvärmning en risk? Om inte, varför ska vi bry oss om den?

Det verkar som om de verkliga ”förnekarna” nu finns på AGW-sidan. Al Gore vidhåller fortfarande att antalet stormar kommer att öka, att nederbörden har ökat och att isarna smälter oroväckande fort. ”Vi kan inte önska bort den globala uppvärmningen”, säger Al Gore och jag börjar återigen undra över hans mentala tillstånd.

Ulf Nilsson skjuter skarpt i dagens Expressen:

”The bad news är att vädret är rent ut sagt för jävligt. På kort sikt blir det till att pulsa, skotta och svära över kylan. Den som så önskar får gärna för mig rikta några särskilt mustiga förbannelser mot dumskallarna i FN:s klimatpanel IPCC som hävdar att vi går mot en förödande global uppvärmning där Himalayas glaciärer smälter”.

Ord och inga visor. Bra Ulf!

Den fråga som allt fler ställer sig, är hur nästan hela västvärlden har kommit att gå på föreställningarna om den nära förestående klimatkatastrofen? Man kan lätt hitta ett antal mer eller mindre trovärdiga konspirationsteorier, men kanske är förklaringen betydligt enklare.

En rad miljölarm som på allvar började dyka upp på 60-talet ryckte oss i västvärlden ur den naiva utvecklingsoptimism som dittills präglat efterkrigstiden. Efter månlandningarna började vi känna tveksamhet inför framtiden och vi började skuldbelägga vår egen moderna livsstil. Skuldkänslorna gav näring åt en rad miljöorganisationer som sedan dess vuxit till en ekologisk lobbyindustri (ELO) som erbjöd arenor för vårt engagemang.

Jag själv var inget undantag. Under sex år på 90-talet var jag ordförande för den rörelsedrivande delen av ELO:n Det Naturliga Steget. Vi drev en miljökampanj som gick ut på att få människor, företag och andra organisationer att förstå grundläggande systemekologi. Kampanjen byggde på ett antal villkor för ett ekologiskt hållbart samhälle. De hade tagits fram av läkaren Karl-Henrik Robert och lagts till grund för ett utbildningsprogram i grundläggande systemekologi. Verksamheten gick lysande och försörjde ett femtiotal personer. Trots kungens stöd bröts framgången sedan framlidne fysikprofessorn Tor-Ragnar Gerholm i en skrift ifrågasatt de grundläggande villkoren.

DNS:s verksamhet byggde på föreställningen att det västerländska sättet att leva var på väg att ta kål på planeten. Ofta användes metaforen att vi skulle behöva ytterligare minst 2-3 jordklot. Vi skuldbelagde hela den västerländska civilisationen. För att inte tala om hur det skulle bli om Asiens miljarder kom på idén att vilja leva som vi. Det senare var ett skrämmande perspektiv som jag mötte och fortfarande ofta möter i miljödebatten. Vi måste ställa om vårt sätt att leva innan de tar efter oss! Miljarder bilåkande asiater – det får helt enkelt inte ske!

Här någonstans hittar vi roten till att klimatfrågan tagit den vändning den gjort. Tidsandan skuldbelade den västerländska livsstilen och lade grunden till vår ekoimperialism – vår strävan att hindra utvecklingsländerna från att ta efter oss. Samtidigt kom ny näring. Forskare började varna för konsekvenserna av stora utsläpp av koldioxid och många västliga politiker som t.ex. Margaret Thatcher upptäckte att dessa varningar kunde utnyttjas politiskt. I detta sammelsurium av intressen föddes klimatalarmismen.

Intressen hos den växande skrämselindustrin (som miljörörelsen blivit) och hos den politiska klassen smälte samman och formade en ensidig propaganda utan tidigare motstycke (Al Gore, kungligheter, IPCC, gammelmedia …). Med massiva forskningsanslag övertygade politikerna ett antal svagsinta forskare att det var angeläget att överdriva klimathoten för att allmänheten skulle förstå frågans allvar (IPCC, James Hansen, Michael Mann …). Forskarna började tillrättalägga data för att överdriva bilden av en global uppvärmning (Hockeystick, Climategate …) och skrämselindustrins organisationer (WWF, Tällberg …) fantiserade ihop katastrofala scenarier om smältande glaciärer (Himalaya), utrotningshotade isbjörnar (WWF), stigande havsnivåer, fler och värre orkaner, tipping-points … . Så skapades en masspsykos som till slut började leva sitt eget liv.

Det hade kunnat gå riktigt snett, men Jorden själv tog Det Naturliga Steget och satte stopp för psykosen genom att vädret (och klimatet?) började svänga mot det kallare för ett decennium sedan. Förtrollningen bröts och vi vanliga människor började ifrågasätta den ensidiga propagandan. På nätet hittade vi svaren.

Det skamliga var att den kritiskt granskande journalismen (SVT, SvD, DN m.fl.) fallerade! Det har lärt oss att själva skaffa informationen och att aldrig mer förlita oss på censurerande mellanhänder som Bojs och Baltscheffsky.

Idag presenterade Al Gore och ett team av forskare nya rapporter om vad som händer i den arktiska regionen.

”Northern polar sea ice has been retreating dramatically. These new projections suggest an almost-vanished summer ice cap much earlier than foreseen by a US government agency just eight months ago.”

Den ena rapporten som handlade om Grönlands istäcke är utgiven av Arctic Monitoring and Assessment Program, en expertgrupp som består av åtta arktiska länders regeringar, däribland USA. Den andra rapporten, beställd av Al Gore och Norges regering, är sammanställd av Norsk Polarinstitutt och handlar om isförhållandena runt om i världen. Dessvärre hittar jag ingen länk till den sistnämnda publikationen.

Uppdatering: Times avslöjar att Al Gore skruvat data för att få isavsmältningen att framstå som mer akut.

In his speech, Mr Gore told the conference: “These figures are fresh. Some of the models suggest to Dr [Wieslav] Maslowski that there is a 75 per cent chance that the entire north polar ice cap, during the summer months, could be completely ice-free within five to seven years.”

However, the climatologist whose work Mr Gore was relying upon dropped the former Vice-President in the water with an icy blast. “It’s unclear to me how this figure was arrived at,” Dr Maslowski said. “I would never try to estimate likelihood at anything as exact as this.”

Mr Gore’s office later admitted that the 75 per cent figure was one used by Dr Maslowksi as a “ballpark figure” several years ago in a conversation with Mr Gore.

Jag höll på att sätta i halsen när jag såg det. Det var min kära mor som tipsade. BBC News berättar att Saudiarabiens huvudförhandlare i klimatfrågor, Mohammad Al-Sabban, sade till BBC att Climategate kommer att få en ”enorm effekt” på nästa veckas förhandlingar.

Saudi Arabia is an influential member of the G77/China bloc which leads the ”developing world” side in many elements of the UN negotiations. Mr Al-Sabban made clear that he expects it to derail the single biggest objective of the summit – to agree limitations on greenhouse gas emissions.

”It appears from the details of the scandal that there is no relationship whatsoever between human activities and climate change,” he told BBC News. ”Climate is changing for thousands of years, but for natural and not human-induced reasons. So, whatever the international community does to reduce greenhouse gas emissions will have no effect on the climate’s natural variability.”

Brasklapp, dock. Mr Al-Sabban kommer, som sagt, från Saudiarabien.

PS Och ni har väl hört att Al Gore ställt in sin resa till Köpenhamn? Den mannen har minsann näsa för affärer. Och tvärtom.

Alla klimatforskares dröm?