I Helsingborgs Dagblad debatterar idag ett gäng socialdemokrater (?) om alliansens försummelse att ta tag i klimatpolitiken.

Världen och Sverige står inför en mycket svår klimatkris. ”Läget är allvarligt. Både jobb och klimat riskeras av den moderatstyrda regeringens brist på aktiv klimatpolitik”, läser vi i artikeln.

Vad vill då författarna ha? Jo, offensiva investeringar i grön, energismart teknik som kan föras ut till övriga världen. Samt ett större engagemang till att minska utsläpp på hemmaplan, i stället för i utvecklingsländer.

”Tillsammans med flera andra EU-länder driver regeringen nu dessutom en linje som går ut på att majoriteten av de utsläppsminskningar som EU ska åta sig ska ske utanför EU. Detta är helt fel signal till resten av världen, som vill veta om EU är beredda att ta sitt ansvar och minska sina utsläpp i Europa.”

Enligt författarna riskeras ”både jobb och klimat (…) av den moderatstyrda regeringens brist på aktiv klimatpolitik.”

En sak är säker: författarna till artikeln överdriver ganska kraftigt Sveriges betydelse i världen: både vad gäller ekonomi och klimat.

Anders Wijkman anser att risken är stor att EU förvandlas från klimatledare till bromskloss. Lätt för Anders Wijkman att säga, han som är svensk, och Sverige är ju som bekant ett praktexempel på vad man kan åstadkomma på miljöområdet.

Mot bakgrund av Angela Merkels helomvändning är det lätt att förstå Wijkmans frustration.

”EU skulle kunna ta ledningen för ett nytt globalt klimatavtal genom att visa att tillväxt och minimala utsläpp går att kombinera”, säger en besviken Wijkman i ett pressmeddelande från Poznan.

Undrar hur mycket vodka han fått i sig…

I morgon, tisdag, ska Barack Obama sammanstråla med Al Gore i Chicago. Vad de två herrarna ska diskutera är hemligstämplat. Klart är dock att det kommer att röra sig om klimatet. Gore har tidigare nekat till att han skulle vara intresserad av att komma tillbaka till politiken. Antagligen tjänar han alldeles för bra på att vara en krigresande säljare av klimathotet.

De två herrarna Bror Lindahl och Nils Ronquist har inte mycket gott att säga om matematiska klimatmodeller. I dagens Gotlands Tidningar sågar de modellerna rejält.

”Professor E. Källén har skaffat sig en stor dator för att kunna beräkna den framtida globala uppvärmningen. Hur stor och kraftfull dator institutionen än skaffar sig så blir inte beräkningarna bättre än vad de parametrar som stoppas in i datorn medger. Har professorn lyckats få med alla påverkande faktorer som styr väder och vind inom en 20-årsperiod? Knappast troligt; han sovrar och tar med de värden han anser viktiga.”

I kommentarerna till artikeln är det blandad kompott. Många håller med, andra framför ”girighetshypotesen” som presenterats i förra inlägget. Är det inte otroligt att media lyckats tuta i oss inte bara att det föreligger en klimatkris, utan även att världen är överbefolkad och att det går åt pipan med miljön? Det verkar som att människan gärna VILL tro att hon är ond.

För er som missade ”Klimatmysteriet” förra gången programmet gick på teve. Henrik Svensmark är tillbaka i rutan i morgon, söndag kl 18. TV4 Fakta är det som gäller.

Debatten i UNT fortsätter. För åttonde gången frågar nu Jonny Fagerström om bevis för koldioxidhypotesen. Läs hela hans inlägg i Upsala Nya Tidning.

Jonny Fagerström och Maggie T är idag aktuella med en opinionsartikel i Världen idag.

Ärkebiskop Anders Wejryd går på DN-debatt den 9/11 till angrepp mot regeringens klimatpolitik. Att det nu är de troende som vet och vetenskapen som tror blir alltmer uppenbart i klimatfrågan. Svenska kyrkan har nu också börjat göra egna opinionsmätningar långt utanför sitt eget verksamhetsområde, där man konstaterar svenska folkets syndafall. Bikten är tydligen biskop Wejryds ”Interfaith Climate Sum­mit” i Uppsala, ett internationellt klimatrådslag, dit diverse religiösa ledare från jordens alla hörn är inbjudna.

Svenska kyrkan har länge brottats med problemet med ökande sekularisering. För att försöka återupprätta sin roll i det nya samhället försöker därför kyrkan finna nya frågor som berör människans tro och engagemang. Klimatfrågan är ett utmärkt exempel på detta.

Klimatalarmismen i sig börjar alltmer likna en religion. Det är då kanske inte konstigt att kyrkan plötsligt känner släktskap med miljöaktivismen. Den nyligen bortgångne författaren Michael Crichton menade att miljörörelsen är en perfekt 2000-talsimitation av de traditionella kristna trossatserna och myterna. Det finns ett ursprungligt paradis, det sker ett fall från nådetillståndet när vi äter av kunskapens träd (utvecklar vår industri), och som resultat av våra handlingar väntar en domedag för oss alla. Vi är energisyndare, dödsdömda om vi inte söker frälsning i det som kallas hållbarhet. På samma sätt som gamla tiders religioner förlitade sig på (oftast för länge sedan döda) profeter har även klimatreligionen sina orakel: datormodellerna.

Svenska kyrkan under Anders Wejryd tycks inte skilja på ekofundamentalism och sund miljöomsorg. Vården av de ekologiska systemen, en ny syn på naturens egenvärde och solidaritet med världens fattiga är frågor som måste prioriteras, om detta är alla överens. Den överdrivna fokusering på koldioxid som Svenska kyrkan nu driver, hotar dessvärre att dra enorma resurser från angelägna områden till rena nonsensåtgärder.

Hur mycket är biskop Wejryd beredd att offra på koldioxidens altare för att tillfredsställa sin nya omättliga avguds nycker? Överstiger tron på ett politiskt organ som IPCC, FN:s klimatpanel, tron på den allsmäktige, och heter den nya Bibeln numera IPCC:s Fourth Assessment Report?

För värdekonservativa medlemmar i Svenska kyrkan finns ingenting längre kvar förutom begravningsgudstjänsten. Det förmenta engagemanget i klimatfrågan kommer inte heller att locka några nya medlemmar utan bara ytterligare fjärma kyrkan från vanligt folk, ty dagens kättare är morgondagens renläriga.

Jonny Fagerström
Maggie Thauersköld
Vi företräder STOCKHOLMSINITIATIVET som kritiskt granskar klimatforskningen och dess konsekvenser.

Idag damp det ner ett välkomstmail från Interfaith Climate Summit i Uppsala, som jag hade anmält mig till för ett par månader sen. Mailet används även som kollekt.

Till Interfaith Climate Summit önskar vi får ett bidrag till Svenska kyrkans internationella arbete, Hela världen, 90 01 22-3, pg och 900-1223 bg, istället för en fakturerad avgift.

Märk gåvan Interfaith Climate Summit. Svenska kyrkan/Hela världen arbetar både med att mildra konsekvenserna och, det viktigaste, med grundorsakerna till det förändrade klimatet.

På vilket sätt Svenska kyrkan jobbar med ”grundorsakerna till det förändrade klimatet” sägs dock inte. Jag hoppas dock att de har skrotat alla stearinljusen.

Science Daily rapporterar idag om en studie vars resultat försvagar länken mellan amfibiedöd och global uppvärmning. Det är inte längre så säkert att grodorna dör just på grund av värmen. Att flera arter är hotade är en sak, orsaken till detta en annan.

”We are facing a cataclysmic global decline in amphibians, caused primarily by the effect of a fungus that was historically not important, but the emergence of which might be associated with climate change, along with the use of herbicides and pesticides. The bottom line is that there doesn’t seem to be one single explanation for the massive amphibian declines. It could be a mix of other factors.”

Anders Wijkman, kd, försöker verkligen profilera sig som Sveriges svar på Al Gore. Vid en konferens i går propagerade han för behovet av en Marshall-plan som skulle stimulera både ekonomin och miljön.

Samma tanke har tidigare framförts av just Al Gore, som precis som Wijkman är medlem i den s.k. Romklubben (Club of Rome), som anklagats för att verka för ett världsstyre. Om detta är fallet eller inte kan jag dessvärre inte säga. Romklubben är noga med att inte föra anteckningar från sina möten. Antagligen finns där, som i varje konspirationsteori, en gnutta sanning och hyfsat mycket överdrifter.

Wijkman flyger snart nästan lika mycket som Al Gore. Han får dock jobba på sitt boende. Än så länge leder Gore den ligan.