Professor Torben R. Christensen på Lunds universitet har kammat hem en grand slam. Hans klimatforskningsenhet DEFROST har, tillsammans med sina två syskonprojekt CRAICC och SVALI, blivit tilldelad 100 miljoner norska kronor. Dessa pengar ska användas för forskning om klimatförändring i Arktis.

”De senaste åren har det skett en rad dramatiska förändringar i Arktis frusna landskap”, kan vi läsa i pressmeddelandet från Lunds Universitet. ”Exempelvis smälte en rekordstor mängd havsis sommaren 2007. Ett annat exempel är den omfattande avsmältningen av ytterområdena av det grönländska istäcket.”

Torben Christensen och hans kollegor tänker studera hur förändringarna i Arktis påverkar djur- och växtlivet samt olika processer i marken och luften. Inte minst gäller det att ta reda på om det finns risk för en dominoeffekt där klimatförändringen förstärker sig själv.

Just nu är havsisens utbredning i Arktis rekordlåg, faktiskt till och med lägre än 2007. Jag är lite förvånad att tidningarna inte satt klorna i den här godbiten ännu. Men det kanske är fotbolls-VM som spökar.

På andra sidan klotet är det å andra sidan rekordmycket havsis. Inte heller det skrivs det dock om.

PS Diagrammen ovan visar läget fram till 27 juni 210.

Rymden är stor, men så är världshaven. Kanske är det så NASA tänker när de nu utannonserar att de tänker åka ut på fältet och studera klimatförändring i Arktis. Ett team på 40 forskare kommer att tillbringa fem veckor ute på havet för att lära sig mer om de fysiska, kemiska och biologiska karakteristika för haven kring Nordpolen, framför allt Chukchi and Beaufort-havet utanför Alaska.

Det tycks dock inte vara någon som ifrågasätter att Arktis förändras fortare än någonsin och att detta beror på AGW.

“The ocean ecosystem in the Arctic has changed dramatically in recent years and it’s changing much faster and much more than any other ocean in the world,” säger Kevin Arrigo, forskare från Stanford University. ”We’re beginning to understand how the melting of Arctic sea ice is related to climate change. Unfortunately, we know very little about what these changes have in store for Arctic marine life.”

En ensam rysk forskare, Oleg Pokrovsky från Voeikov Main Geophysical Observatory, påstår nu att Arktis mycket väl kan vara på väg åt det kallare hållet.

”En arktisk köldknäpp som började 1998 kan vara i många år och göra det omöjligt att ta sig igenom den norra havspassagen utan hjälp av isbrytare”, säger han. ”Forskare som tror att klimatet håller på att bli varmare har blivit vilseledda av data från amerikanska mätstationer som påverkas av urban-heat-island-effekten”.

Alltid dessa men. I detta fall rör det sig om den arktiska isen, som enligt GP är nästan normal igen efter årets rekord(kalla)vinter. Men att isen åter breder ut sig är inte ett trendbrott i klimatutvecklingen, menar Ralf Döscher, oceanograf och klimatforskare vid Rossby Centre.

”Efter varje bottennotering sker alltid en återhämtning, men trenden är tydlig”, säger Ralf Döscher. Alltså, fortfarande på väg mot en varmare värld.

(Tips: Marek)

Någon övervintrad AGW-are skriver i dagens DN att ”kylan bedrar” och att den globala uppvärmningen fortsätter. ”Trots att det snöar i Sverige.”

IPCC:s misstag reduceras till en enda liten miss (Himalaya) i den tusensidiga rapporten.

”Det är inte snö och kyla, utan värme, som hotar människors liv och många samhällens fortlevnad på jorden”, skanderar skribenten och jag tar mig faktiskt för pannan. För oavsett uppvärmning eller inte så är det KYLAN vi bör vara rädda för. Skulle klimatet bli kallare och vi utsättas för vintrar liknande denna under en längre tid så kommer det att innebära en ordentlig påfrestning för vår ekonomi.

Naturligtvis håller jag med om att årets vinter inte falsifierar AGW-hypotesen, på samma sätt som avsmältningen i Arktis år 2007 inte bekräftade den. I båda fall tycks vi ha råkat ut för ovanliga vindmönster. Väderlek.

Men den bevisar tydligt en sak: hur otroligt hjälplösa vi blir när snön obarmhärtigt väller ner från himlen och stoppar alla kommunikationer. Och hur viktigt det är med en genomtänkt energiförsörjning som fungerar även i 20 minus.

Uppdatering kl 8.00: Svenska folket har tröttnat!

Finns det fortfarande någon som tar DN på allvar? Läs kommentarerna till dagens ledare.

Världsnaturfonden WWF kör stenhårt med sina isbjörnsannonser. ”För 100 kr i månaden ger du oss [isbjörnarna] en chans” lockar de oss med. På en av bannerbilderna breder en fet, söt björn ut sig på isen. Men är isbjörnarna verkligen hotade?

Enligt info på WWF finns det idag omkring 20000-25000 isbjörnar i världen. ”Två tredjedelar av dessa riskerar att försvinna till följd issmältningen i Arktis” skriver man på WWF:s hemsida. En fin liten animation visar hur mängden havsis i Arktis minskat från år 2000 via 2005 till 2006.

Prognosen för 2010 är förstås dyster. Men WWF nämner inte att havsisen återhämtat sig under två år i rad. Så projektionen för 2010 kan vi glömma.

Björnarna då? Ja, Dr Mitchell Taylor, som i mer än 30 år studerat isbjörnar, menar att även om två populationer (de i Western Hudson Bay och Southern Beaufort Sea) verkligen tycks vara hotade finns det inget som talar för att isbjörnen som art skulle vara utrotningshotad.

”The concern that polar bears will decline if the climate continues to warm is valid”, skriver Mitchell Taylor och Martha Dowsley i SPPI-rapporten ”Demographic and Ecological Perspectives on the Status of Polar Bears”. ”However, the assertion that polar bears will become extinct unless immediate measures are taken to curb greenhouse gas emissions is irrational because it is inconsistent with the long-term persistence of polar bears through previous periods of warming and cooling; and because the IPCC climate model predictions 50 and 100 years into the future do not suggest a future with insufficient sea ice to support polar bears as a viable species. Currently, polar bears are abundant and in no danger of extinction thanks to coordinated research and management programs developed and implemented under the International Agreement for the Conservation of Polar Bears and their Habitat (Brower et al. 2002; Fikkan et al. 1993, Prestrud and Stirling 1994). During the last 30 years, it is generally agreed that polar bear numbers have increased as a response to improved conservation measures (harvest controls). Climate warming has occurred continuously during that period and consequent reductions in sea ice have been to the detriment of polar bear populations in at least two areas (Regehr et al. 2006, 2007a,b). However, the assertion that polar bears as a species are in imminent danger of extinction or even threatened with extinction in the foreseeable future is both unproven and unlikely.”

Hela rapporten kan laddas ner här.

Magnus Westerstrand, känd från bloggen Uppsalainitiativet, kommer idag med ett svar till Bertil Larsson i Helsingborgs Dagblad. Han påstår att Bertil L virrar till det, men gör sig sedan skyldig till precis samma sak.

”Till att börja med är IPCC:s uppgift inte, som Bertil Larsson påstår, att påvisa att det verkligen är människan som förändrat klimatet”, skriver Westerstrand. ”Uppgiften är att ta fram så bra vetenskapligt underlag som möjligt för att beslutsfattare ska kunna ta bra beslut.”

Vad Westerstrand inte säger är att IPCC i sin verksamhetsidé har skrivit in följande:

”The role of the IPCC is to assess on a comprehensive, objective, open and transparent basis the scientific, technical and socio-economic information relevant to understanding the scientific basis of risk of human-induced climate change, its potential and options for adaptation and mitigation.”

Med andra ord är det helt korrekt att påpeka att IPCC:s uppgift fokuserar just på den antropogena effekten på klimatet.

”En vanlig källa till missförstånd i klimatdebatten är att variationer som sker med korta tidsmellanrum övertolkas”, anför vidare Westerstrand. ”Ett exempel på det är när Bertil Larsson hävdar att isen i Arktis växer till igen efter 2007. Den långa trenden över många är att isen kraftigt minskar.”

Frågan är vad Westerstrand menar med ”den långa trenden”. Är det utvecklingen från och med 1979, då vi började få satellitdata?

Ett intressant diagram är det jag hittade på Ole Humlums förnämliga sida Climate4you.

Ovan ser vi en uppskattning över hur isläget i de nordiska haven förändrats sedan slutet av 1870. Och visst ser vi en minskning (diagrammet finns publicerat i Vinje, 2001). Problemet är bara det att minskningen var störst INNAN vi på allvar började elda fossila bränslen. På senare år tycks avsmältningen faktiskt ha stabiliserat sig. Som vanligt handlar det om vilken period man tittar på. Vill man hitta kraftig minskning som beror på våra utsläpp av växthusgaser, då hittar man det. Det kan dock mycket väl vara så att orsaken till att isen i Arktis minskat i omfattning är helt naturlig: det är en återhämtning från den Lilla istiden.

”Växthuseffekten och dess konsekvenser är utredda nog för att man ska kunna konstatera att det är bäst vi agerar nu för att mildra den pågående globala uppvärmningen”, avslutar Westerstrand med. Måhända vet vi en del om själva växthuseffekten (om än alldeles för lite), men att vi förstår dess konsekvenser är väl ändå att ta i. Nya studier visar tvärtom hela tiden att IPCC missbedömt konsekvenserna av en eventuell uppvärmning.

Jag blev glatt överraskad av en debattartikel i dagens Helsingborgs Dagblad, signerad av meteorologen Bertil Larsson. HD har hittills inte utmärkt sig som någon ifrågasättande tidning, men nu ljusnar det även här. Bertil Larsson skriver om olika fakta som sällan kommer upp i klimatdebatten och avslutar med att säga:

”Det är dags för politikerna att tänka om och att vi nog inte behöver fler kostsamma klimatmöten. Klimatforskningen i världen har hittills förbrukat cirka 100 miljarder SEK, pengar som kunnat användas till mer angelägna projekt.”

Idag presenterade Al Gore och ett team av forskare nya rapporter om vad som händer i den arktiska regionen.

”Northern polar sea ice has been retreating dramatically. These new projections suggest an almost-vanished summer ice cap much earlier than foreseen by a US government agency just eight months ago.”

Den ena rapporten som handlade om Grönlands istäcke är utgiven av Arctic Monitoring and Assessment Program, en expertgrupp som består av åtta arktiska länders regeringar, däribland USA. Den andra rapporten, beställd av Al Gore och Norges regering, är sammanställd av Norsk Polarinstitutt och handlar om isförhållandena runt om i världen. Dessvärre hittar jag ingen länk till den sistnämnda publikationen.

Uppdatering: Times avslöjar att Al Gore skruvat data för att få isavsmältningen att framstå som mer akut.

In his speech, Mr Gore told the conference: “These figures are fresh. Some of the models suggest to Dr [Wieslav] Maslowski that there is a 75 per cent chance that the entire north polar ice cap, during the summer months, could be completely ice-free within five to seven years.”

However, the climatologist whose work Mr Gore was relying upon dropped the former Vice-President in the water with an icy blast. “It’s unclear to me how this figure was arrived at,” Dr Maslowski said. “I would never try to estimate likelihood at anything as exact as this.”

Mr Gore’s office later admitted that the 75 per cent figure was one used by Dr Maslowksi as a “ballpark figure” several years ago in a conversation with Mr Gore.

Inte helt oväntat tonar Anders Emretsson ner betydelsen av Climategate. Några få forskare har ertappats med några få ogenomtänkta email. Det i sig betyder inte att de övriga tusentals forskare som ingår i IPCC:s underlag har fel och att vi kan bortse från klimathotet. Så menar Anders Emretsson.

Skeptikerna har mycket kvar att förklara. ”[D]en krympande havsisen i Arktis, att Grönland och Antarktis förlorar hundratals kubikkilometer is varje år, att 95 procent av världens glaciärer krymper och att permafrosten tinar i Sibirien. Det är bra att Anders kämpar på. Men ännu bättre vore det om han tog av sig alarmistglasögonen och skådade verkligheten. Ja, den arktiska isen krympte 2007 och 2008. Det beror dock inte på den globala uppvärmningen, säger Ola Johannessen, professor, direktör och ledare för Nansencentrat i Bergen i Norge. För övrigt håller den arktiska havsisen på att återhämta sig.

Självfallet förlorar Grönland och Antarktis is varje år. Så går det till. Isen växer till i inlandet, flyttar sig sakta ut mot kusten och bryts till slut av. Rapporterna om att Antarktis istäcke minskar bygger på gravitationsmätningar från GRACE-instrumentet. Att dessa inte är helt tillförlitliga visar nyligen publicerad studie av Bevis et al.

Krymper verkligen 95 % av världens glaciärer? För det första har jag svårt att tro att vi övervakar varenda glaciär i hela världen, så siffran 95 % kan definitivt tas med en nypa salt. Jairam Ramesh, Indiens miljöminister, sade för bara någon vecka sen att rapporterna om glaciärsmältningen i Himalaya är grovt överdrivna.

Och permafrosten då? Ja, hotet där består i att stora mängder av växthusgasen metan kan komma att frigöras och spä på uppvärmningen. Det är bara ett problem. Metankoncentrationen i atmosfären ökar inte, vilket skulle motsäga att permafrosten försvinner, eller i varje fall att det i sig innebär ett problem.

Anders Emretsson klamrar sig fast vid AGW-hypotesen. Och vet ni vad, på sätt och vis kanske har har rätt. Kanske är den ”mänskliga klimatförändringen” skapad av människan. Eller som det står på en av mina t-shirts: ”Al Gore didn’t invent the Internet, but he did make up global warming.”