Inspirerad av bl.a. Lars Berns utmärkta artikel på Newsmill härförleden, skall jag drista mig att göra lite omvärldsanalys inför framtiden och klimatfrågan.

En vanlig syn på framtiden bland klimatskeptiker efter ClimateGate och Köpenhamnsmötet är ganska optimistisk: Den första skandalen bekräftar mycket av den kritik och de misstankar som vi haft mot IPCC och dess politiska korruption av klimatforskningen. Den politiska skandalen i Köpenhamn visar att alla högtflygande planer på att tvinga in världens stater i bindande avtal, om att drastiskt skära ned produktionen av CO2, inte fungerar i praktiken.

I en läsvärd artikel av Tony N, dras konsekvenserna av ClimateGate och Köpenhamn ut inför 1010. Till dessa lägger han två saker som kommer att hålla medias intresse vid liv; de igångsatta granskningarna av CRU och Michael Manns arbeten. Kanske kan även de tveksamma bisysslor som IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri har bidra till att väcka allmänheten från sin AGW-slummer, menar Tony N.

Som skeptiker måste jag dock höja ett varningens finger. Det är inte alls säkert att universitet, media, politiker eller den allmänna opinionen tar allt detta på något större allvar. Eller i vart fall inte på så stort allvar att det rubbar hur man allmänt ser på AGW-frågan. Vi får inte glömma att etableringen av medias och politikers syn på denna fråga grundats under minst ett par decennier.

Hur ser en övertygad AGW:are på Köpenhamnsmötet? Absolut som ett misslyckande, men knappast som något som stör bilden av CO2 som ett överhängande hot. Tvärtom finns det väl skäl att ta hotet om en framtida klimatkatastrof på än större allvar. I åratal har man matats med att ”vetenskapen är enig”, ”att debatten är över”, och att det nu är dags att handla. För många AGW:are bevisar bara Köpenhamnsmötet att politiker och FN inte klarar av att handskas med problemet på ett bra sätt. Om något så visar Köpenhamnsmötet att demokrati och förhandlingar inte fungerar!

Jag spekulerar nu förstås, men framför mig så ser jag hur AGW-rörelsen splittras i en traditionellt demokratisk del och i en mer militant anti-demokratisk. Det är knappast någon hemlighet att den gröna rörelsen alltid haft en ”djupekologisk”, radikal falang som inte har mycket till övers för det demokratiska styrelsesättet, nu senast uppmärksammat av Mattias Svensson i Expressen.

Jag tror att vi nu närmar oss en ganska farlig period där liberala värden som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter åter på allvar kommer att ifrågasättas och förkastas av många. Från det politiska etablissemangets sida kommer man förstås att göra motstånd, men man har redan undergrävt sin egen idémässiga bas genom att ge sina motståndare rätt; vetenskapligt och moraliskt. I riksdagens talarstol, i skolor och i stormedia har man själv predikat hur viktigt det är att sätta Klimatet främst och att rädda planeten genom att förhindra ett mänskligt avtryck.

Kalla mig domedagsprofet, men jag tror tyvärr inte på att det kommande decenniet kommer att sluta lyckligt. Och detta alldeles oavsett hur det blir med klimatet. De som är gamla nog att ha genomlevt tidigare, liknande masspsykoser hos massmedia och politiker är cyniska nog att inse att förnuft, öppenhet och riktig vetenskap inte alltid vinner. Istället får väl vi som vill hålla dessa fanor högt förskansa oss i de motståndsnästen som trots allt finns. T.ex. här på The Climate Scam.

En något sensationell nyhet är att Al Gore inte längre tror att CO2 var den främsta orsaken till den uppvärmning som skett fram till 2001. Nu anser Gore det var var sotpartiklar och metangas som orsakade större delen av uppvärmningen. Och öppnar därmed för köttskatt och mjölkskatt.

“Over the years I have been among those who focused most of all on CO2, and I think that’s still justified,” Gore told Newsweek . “But a comprehensive plan to solve the climate crisis has to widen the focus to encompass strategies for all” of the greenhouse culprits identified in the Nasa study.”

Studien det talas om publicerades i Science förra veckan. Enligt en artikel i Newsweek, där Gore intervjuas, har forskare vid NASA kommit fram till följande (genom att använda datamodeller så klart):

”[M]ethane accounts for about 27 percent of the man-made warming so far, largely because of how it interacts with atmospheric aerosols. Halocarbons have caused 8 percent of the warming; black carbon (sooty emissions from burning wood, dung, and diesel), 12 percent; carbon monoxide and volatile organics, 7 percent—and carbon dioxide, 43 percent.”

Alltså, CO2 svarar för bara 43 procent. Det är väl både goda och dåliga nyheter, beroende på vem som lyssnar. Det betyder att det finns liv för klimatpolitiken även efter Köpenhamn. Samtidigt kan man undra om metanhalten i atmosfären verkligen är någon orsak till oro.

Khalil et al kom år 2007 fram till följande:

“Methane concentrations in the atmosphere have more than doubled over the last century, raising concerns that it is contributing to global warming and will continue to do so in the future. Although these past increases were alarmingly rapid, subsequent measurements showed a persistent slowdown in the trends to nearly zero at present.”

De noterar även: “it is questionable whether human activities can cause methane concentrations to increase greatly in the future.”

NOAA menar dock att metanhalten i atmosfären ökade både 2007 och 2008, vilket skulle kunna innebära ett trendbrott. Därmed gör sig NOAA skyldiga till precis samma misstag som många klimatskeptiker anklagas för. Man kan ju inte avgöra vad som händer med ledning av endast två års data. Eller hur?

Återigen, vad vet vi egentligen, förutom det faktum att vi vet alldeles för lite? Åsikter, mina damer och herrar?

Karin Bojs har träffat Mr IPCC Himself, Rajendra Pachauri. Denne befinner sig just nu i Stockholm för att besöka EU:s utvecklingsdagar, utan tvekan ännu ett spektakel i hur man spenderar pengar utan att få valuta för dem.

Pachauri är glad för att antalet skeptiker minskar. Till och med Exxon vill bli gröna nu, menar han. Tala om att plocka körsbär. Alla undersökningar som görs visar att antalet människor som misstror IPCC och deras slutsatser tvärtom ökar, i både USA och Europa. Ta som ett exempel den norska undersökning där nästan 3 av 4 inte litade på IPCC.

Det som är lite lustigt är att de flesta AGW-are, inklusive Pachauri, tror att skeptiker är sådana som har svårt att ta till sig ny information. Ingen verkar fundera över möjligheten att skeptikerna från början accepterade AGW-hypotesen men att de efterhand, i takt med att de sökte mer information, insåg hålen, inte i Pachauris strumpa utan i tanken att CO2 skulle vara en betydande faktor för klimatförändring.

För ja, Pachauri har hål på strumpan. Han har blivit mer återhållsam med att slänga prylar. Grattis, säger vi. Starkt jobbat, Rajendra.

Dessutom betalar han ingen klimatkompensation för sina många och långa flygresor.

”Det gör folk bara för att döva sitt samvete. Jag känner mig inte tillräckligt säker på att pengarna används på rätt sätt.”

Staffan Lindberg bor i Uppsala (vad är det med den här stan egentligen? ) och är koldioxidbantare. Gårdagens SvD ägnar honom en halv artikel. Som koldioxidbantare har Staffan lyckats minska sin CO2-förbrukning till 3,6 ton CO2 per år, jämfört med medelsvenssons 6 ton/år. Enkel räkning ger en minskning med 40 procent. Staffan medger att det varit kämpigt. Han har nästan slutat att äta kött och han cyklar även i värsta snöslasket. Semestern går numera på räls.

Min fråga är: hur kommer Staffan att bära sig åt för att minska sina redan låga utsläpp så mycket att det motsvarar 90 procent? Är det överhuvudtaget realistiskt?

Sveriges Radio berättar idag om bruna moln, som beräknas stå för en avsevärd del av den globala uppvärmningen, vem vet, kanske t.o.m. övervägande [min kommentar]? Achim Steiner, chef för FN:s miljöprogram, säger att man nu tydligt ser ett samband mellan bruna moln och uppvärmning.

De bruna molnen innehåller sotpartiklar som bildas vid förbränning av biomassa, kol, dynga och vid skogsbränder. Dessa partiklar är en stor hälsofara och beräknas orsaka mellan 1,6 och 1,8 miljoner dödsfall varje år.

Att minska de utsläpp som orsakar bruna moln är med all sannolikhet mycket lättare än att försöka minska på koldioxidutsläppen. Men Achim Steiner tror att förhandlingarna inför klimatmötet i Köpenhamn redan är tillräckligt komplicerade utan att man plockar in sotmolnen i överläggningarna. Och det är verkligen synd, för här har vi ett reellt problem som vi relativt enkelt skulle kunna göra något åt.

Den australiensiska kongressen röstade ner Penny Wongs förslag om reglering av CO2-utsläpp, det s.k. Carbon Pollution Reduction Scheme. Lustigt nog röstade såväl miljöpartisterna som de konservativa ”nej”. De gröna ville ha hårdare begränsningar, högerfolket tvärtom. Penny Wong tänker dock fortsätta kämpa för att minska Australiens CO2-bidrag till atmosfären.

Läs även hur sajten Climate Change Fraud kommenterar CPRS.

Per-Olof Persson står för en debattartikel i tisdagens utgåva av Ystads Allehanda.

”Det påstås att människor och natur kommer att dö av överhettning om vi släpper ut mer koldioxid i atmosfären”, kan vi läsa i ingressen. ”Men det finns inga historiska bevis för att koldioxid är en mördargas.”

Med utgångspunkt i en studie av Pearson & Palmer (2000) visar Per-Olof att det inte finns något orsakssamband mellan koldioxidhalten och temperaturen.

Kommentarerna är få men positiva. Allt fler tycks ha tröttnat på CO2-propagandan.

PS Jag vill dock påpeka att CO2 faktiskt har dödat människor. Se denna notis om Lake Nyos. Man kan tydligen dö av allt, även för mycket vatten.

Ibland får jag kritiska och oförstående mail som innehåller fraser som: ”vad är ni för slags idioter som förnekar klimathotet?”, ”väx upp för fan och inse fakta” och ”vem betalar dig för att sabba för resten av mänskligheten?”. Klimatdebatten är fylld av heta känslor. De som ifrågasätter AGW påstås vara dumma i huvudet eller rent av onda. De som varnar för en klimatkatastrof sägs å andra sidan vara tokiga, kommunister och blinda för världens ”verkliga” problem.

Vad krävs det för att en person som idag tror på AGW ska ändra åsikt? Ytterligare ett decennium av sakta fallande temperaturer? Skulle det räcka? Ytterligare fem eller femton studier vars resultat tyder på att andra faktorer än CO2 påverkar klimatet i högre grad än växthusgaser?

Och vad skulle det krävas för en ”skeptiker” att ändra åsikt och börja tro på klimathotet?

Själv har jag gjort en resa från en väldigt svartvit ”förnekare” som bryskt tillbakavisade alla argument om att människan är i stånd att påverka klimatet till en betydligt mer öppen ”skeptiker”. Jag är tämligen övertygad om att vi, genom våra aktiviteter, i viss mån påverkar klimatet, framför allt lokalt. Jag ifrågasätter inte att koldioxid är en växthusgas med förmåga att värma jordens atmosfär. Det är mycket möjligt att en del av den temperaturökning vi upplevde under 1900-talet beror på ökade halter av CO2. Däremot är jag skeptisk till påståendet om att ”större delen av temperaturökningen” skulle bero på just växthusgaser. Jag är heller inte övertygad om att mer CO2 i atmosfären är av ondo. Till och med gamle Arrhenius trodde ju att mer koldioxid var bra för jorden.

Vad skulle krävas för att få mig att ändra åsikt?

Den globala temperaturen har ökat sedan mitten på 1800-talet. Är det konstigt, med tanke på att perioden innan (Lilla istiden) tillhörde en av de kallare? Samtidigt skedde en befolkningsexplosion på vår planet. Jordbruket förändrades, skogar avverkades, urbaniseringen ökade kraftigt, städer och vägar byggdes. Visst måste det i viss mån ha bidragit till att temperaturen steg? Men är det ett problem och bör vi bekymra oss?

Ja, säger de som menar att högre temperatur leder till mer extremväder, torka, översvämningar och andra hemskheter. Men vad har vi för belägg för att det är på det viset? Kan det tänkas bli tvärtom? Att jordens klimat utjämnas, de torra områdena får mer regn och de blöta mindre? Att antalet oväder minskar när skillnaderna mellan ekvatorn och polerna blir mindre?

Jag förstår att många oroar sig för vilken framtid vi kommer att möta. Men har inte förhållandena på jorden gradvis förbättrats? Och varför är miljörörelsen så måna om att hävda motsatsen – att allt går åt skogen? Är det något slags medveten taktik för att ge oss dåligt samvete och därmed göra oss mer mottagliga för allehanda åtgärder som inkräktar på vårt liv och vår personliga frihet? Varför tror så många att människan är en parasit, vars spridning bör begränsas och vars aktiviteter bör noga övervakas?

Många, många frågor. Kanske har några av er frågat er själva samma sak? Låt mig höra vad ni tycker.

Här är en liten nyhet från andra sidan Atlanten. I Richmond har den ansvarige för transporter gett klartecken för att ta fram ett nytt system för parkeringsavgifter baserade på bilens CO2-utsläpp. De bilar som släpper ut minst CO2 får i framtiden parkera gratis i staden och de som släpper ut mest drabbas av en extra hög taxa.

När den ambitiösa planen presenterades för allmänheten var hela 8 procent för att införa den. En överväldigande majoritet motsatte sig alltså förslaget. Icke desto mindre kommer det att verkställas och det nya systemet beräknas träda i kraft den 1 september.

Kolla in Världsnaturfonden WWF:s nya mattelektion tillika klimatmål. WWF vill att Sverige bidrar till att minska de globala ustläppen av CO2 med minst 300 procent av Sveriges (årliga?) utsläpp till år 2020. Knepigt, eller hur? Med tanke på storleken på Sveriges totala årliga utsläpp av koldioxid är ju detta mål inte speciellt ambitiöst. Men det låter bra, inte sant? WWF är måna om att låta bra. Som det där med isbjörnarna.

”Sverige ska bli en global ledare i att lösa klimatproblemet”, skriver WWF. Härligt, härligt. Var ligger nu Sverige någonstans? Fina klockor, förresten.

Sen följer en litania av önskemål. Ordet klimatsmart förekommer inte mindre än 13 gånger. Lägg dessutom märke till formuleringen ”lågfossil” – innovativt till tusan.

Det hela avslutas med ett embryo till någon sorts nedräknare. Som än så länge inte är igång. Mera sånt, WWF. Det ökar tilliten.