Kolla in Världsnaturfonden WWF:s nya mattelektion tillika klimatmål. WWF vill att Sverige bidrar till att minska de globala ustläppen av CO2 med minst 300 procent av Sveriges (årliga?) utsläpp till år 2020. Knepigt, eller hur? Med tanke på storleken på Sveriges totala årliga utsläpp av koldioxid är ju detta mål inte speciellt ambitiöst. Men det låter bra, inte sant? WWF är måna om att låta bra. Som det där med isbjörnarna.

”Sverige ska bli en global ledare i att lösa klimatproblemet”, skriver WWF. Härligt, härligt. Var ligger nu Sverige någonstans? Fina klockor, förresten.

Sen följer en litania av önskemål. Ordet klimatsmart förekommer inte mindre än 13 gånger. Lägg dessutom märke till formuleringen ”lågfossil” – innovativt till tusan.

Det hela avslutas med ett embryo till någon sorts nedräknare. Som än så länge inte är igång. Mera sånt, WWF. Det ökar tilliten.

Lyssna på Totte Wallins ”Överraska mig… surprise”. En minut och trettiotre sekunder in i låten sjunger han om DN-redaktionen, CO2 och ekologisk pilsner.

Missa inte denna intressanta studie, som bl.a. Kättarens notiser och Jennifer Marohasy informerar om.

Studiens författare, Tom Quirk, menar att ökningen av CO2-halten i atmosfären har antagits härstamma från vår förbränning av fossila bränslen därför att den korrelerat med ökad användning av dessa bränslen. Men tänk om ökningen i stället genereras av naturliga faktorer, de stora världshaven, som ger ifrån sig CO2 när de värms upp. Det skulle ju vända upp och ner på hela AGW-hypotesen…

Tom Quirks studie är publicerad i den kanske inte så högt ansedda tidskriften Energy and Environment och titeln är ”Sources and Sinks of Carbon Dioxide”.

Här är studiens abstract:

THE conventional representation of the impact on the atmosphere of the use of fossil fuels is to state that the annual increases in concentration of CO2 come from fossil fuels and the balance of some 50% of fossil fuel CO2 is absorbed in the oceans or on land by physical and chemical processes. An examination of the data from:  i) measurements of the fractionation of CO2 by way of Carbon-12 and Carbon-13 isotopes; ii) the seasonal variations of the concentration of CO2 in the Northern Hemisphere; and iii) the time delay between Northern and Southern Hemisphere variations in CO2, raises questions about the conventional explanation of the source of increased  atmospheric CO2. The results suggest that El Nino and the Southern Oscillation events produce major changes in the carbon isotope ratio in the atmosphere. This does not favour the continuous increase of CO2 from the use of fossil fuels as the source of isotope ratio changes. The constancy of seasonal variations in CO2 and the lack of time delays between the hemispheres suggest that fossil fuel derived CO2 is almost totally absorbed locally in the year it is emitted. This implies that natural variability of the climate is the prime cause of increasing CO2, not the emissions of CO2 from the use of fossil fuels.

Men om ovanstående stämmer så borde en nedgång i havstemperaturen innebära en nedgång i atmosfärens koldioxidhalt, eller? Hör och häpna, det är vad Anthony Watts påstår håller på att hända.

Dr. Roger Pielke Sr. suggested back in 2003 in a peer reviewed BAMS paper, that “…it is the change in ocean heat content that provides the most effective diagnostic of global warming and cooling.” Recently at ICCC 2009, Dr. Craig Loehle did a presentation titled “1,500-Year Climate Cycles, Broken Hockey Sticks, and Ocean Cooling” which talked about the ocean heat content.

Här är Craig Loehles graf.

Nedan en graf över CO2-utvecklingen mätt från Mauna Loa på Hawaii.

Ser ni likheten? Nja, det gjorde inte Anthony Watts heller, i varje fall inte i början. Men om man i stället ser den andra grafen som nedan så får man kanske en uppenbarelse.

Att det sedan finns de som hävdar att haven inte alls blivit kallare, utan att det är fel på data från bojarna… ja, det tänker varje Anthony Watts eller jag diskutera. Men tänk om Craig Loehle och Tom Quirk har rätt?

Mind-boggling.

Tege Tornvall tipsar om ännu en koldioxidkalkylator. Denna har tagits fram av den brittiska regeringen, så det är riktiga grejer.

Som vanligt ombeds man mata in sin elförbrukning, hur många sovrum och glödlampor det finns i hemmet, och en massa andra saker. Jag kör quick-and-dirty-varianten utan att ange min exakta elförbrukning och får då reda på att mitt hem avger 5,89 ton CO2 per år och alla elprylarna tillsammans 1,32 ton CO2 per år. Sen tillkommer alla privatresor och plötsligt är jag uppe i nästan 20 ton koldioxid, att jämföras med den genomsnittlige brittens 4,25.

Jag har inte blivit mycket klokare. Själva testet är långt, utdraget och ganska tråkigt. Hur mycket detta har kostat kan jag inte säga exakt, men då jag själv arbetar med att ta fram liknande kampanjer är jag tämligen övertygad om att det handlar om minst en halv miljon kronor, och förmodligen det dubbla.

What a waste of money…

Docent Håkan Sjögren bor i Västmanland och är skeptisk mot AGW-hypotesen. I dagens VLT svarar han på ett inlägg som gjordes i fredags av Filip Öhman, Erik Lysén och Lars-Olof Carlsson.

I det ursprungliga inlägget skrev de tre herrarna bl.a. följande:

”För att undvika en global temperaturökning på mer än två grader måste utsläppen i Sverige minska med 40 procent till 2020. Regeringen måste dessutom radikalt öka stödet till utvecklings­länder vars fattiga människor drabbas allra värst av klimatförändringarna.”

Jag antar att ordföranden i Västmanlands läns FN-distrikt, policychefen för Svenska kyrkans internationella avdelning och ordföranden för Naturskyddsföreningen i Västmanlands län menar ovanstående som en mycket grov förenkling. Att minska Sveriges utsläpp med 40 procent gör nämligen +/- noll för klimatet.

”Ny forskning visar att de globala utsläppen av växthusgaser måste minska mer än vad vi tidigare trott”, skriver även Öhman, Lysén och Carlsson. Docent Sjögren frågar mycket riktigt: vilken ny forskning? Avser författarna möjligen James Hansens senaste uttalanden?

”Den svenska klimatdebatten har i stor ­utsträckning handlat om huruvida vi i första hand ska minska utsläppen här hemma eller om vi ska bidra till utsläppsminskningar ­internationellt. I det akuta läge vi nu ­befinner oss i går det inte att tänka ”antingen eller”. Vi måste öka tempot både hemma och borta”, fortsätter Öhman, Lysén och Carlsson.

Men om man nu ska tänka rationellt: är det inte bäst att satsa ALLA resurser i utvecklingsländer? Här i Sverige har vi redan minskat våra utsläpp så mycket att varje ytterligare minskning innebär orimligt stora kostnader och orimligt små vinster. Bättre då att satsa allt på anpassningsåtgärder i utvecklingsländer. Detta oavsett om CO2 är farligt eller inte. För klimatet kommer ju att fortsätta att förändras. Det är en sak vi kan säga med hundra procents säkerhet.

I takt med att vi närmar oss valdagen i USA börjar det utkristalliseras vem som vill vad. Obamas senaste utspel är att lova att klassa koldioxid som en farlig förorening om han vinner den 4 november. I gruppen ”farliga föroreningar” finns idag kolmonoxid och bly. Inget dåligt sällskap för ”livets gas”.

IPCC:s klimatprognoser bygger på sex olika scenarier, s.k. storylines, som beskriver världsekonomins utveckling och framtida CO2-utsläpp. Upplägget av dessa scenarier har kritiserats av bl.a. Patrick Michaels, Ross McKitrick och Václav Klaus. Klimatmodellerna förutsätter nämligen en exponentiell ökning av utsläppen som resultat av en exponentiell befolkningstillväxt och allas önskan om att leva ett energiintensivt liv.

Verkligheten är dock något annorlunda. Prognoserna för den fortsatta befolkningsökningen i världen har justerats ner ordentligt. 1980 spådde FN att världens befolkning år 2050 skulle uppgå till 15 miljarder. Nu talar man snarare om 9 miljarder. Anledningen är enkel. I takt med att samhällen utvecklas och blir rikare skaffar familjer färre barn. Det finns en tydlig negativ korrelation mellan BNP per capita och antal barn per familj. Alltså finns det mycket som talar för att befolkningstillväxten i världen kommer att ske i en allt långsammare takt.

Vidare har man sett att CO2-utsläpp per capita tenderar att stabiliseras i takt med att ett land utvecklas. Dessutom kan vi vänta oss att teknologiska framsteg automatiskt kommer att leda till sänkta utsläpp, framför allt i de utvecklade länderna. Skulle Indien och Kina hoppa på kärnkraftståget kan dock även deras prognoser för framtida CO2-utsläpp att justeras ner.

”The growth rate of CO2 emissions…is equal or slightly below the growth rate of world population”, skriver McKitrick et al i sin Independent Summary for Policymakers: IPCC Fourth Assessment Report (sid 11). Det betyder att per capita utsläpp har inte ökat på 30 år.

Kombinationen av ovanstående gör att den exponentiella tillväxten av CO2-halter i atmosfären snarare förvandlas till en linjär ökning. I så fall bör man även anta att den globala uppvärmningen (om den nu orsakas av CO2) kommer att bromsas.

Dessutom förutsätter IPCC en orimlig utvecklingstakt i så väl utvecklade länder som utvecklingsländer. Mycket beror på att man väljer att omvandla varje lands BNP till en universalstandard baserad på MEX (market exchange rate) i stället för att använda sig av PPP (purchasing power parity). Det leder till att man underskattar dagens köpkraft i utvecklingsländer vilket i sin tur leder till att man överskattar framtida tillväxt.

Enligt IPCC:s B1 scenario (lägsta förväntade ökning av CO2-utsläpp fram till 2100) kommer till exempel alla följande länder att ha en högre BNP än USA: Tyskland, Italien, Frankrike, Japan, Ryssland, de baltiska staterna, Sydkorea, Nordkorea, Malaysia, Singapore, Hong Kong, Sydafrika, Libyen, Algeriet, Tunisien, Saudiarabien, Israel, Turket och Argentina. Hur troligt låter det?

Vi kan alltså utgå ifrån att även om CO2 skulle visa sig vara en signifikant faktor för framtida klimatutveckling så lär den globala uppvärmningen bli mycket modest, snarare i linje med IPCC:s lägsta prognoser. Och en så pass begränsad uppvärmning kan kanske till och med visa sig vara av godo för världen som helhet.

Två brittiska läkare som publicerats i British Medical Journal menar att vi borde begränsa vårt barnafödande för att bromsa den globala uppvärmningen. Varje vecka ökar världens befolkning med 1,5 miljoner och barn födda i Storbritannien (och även i Sverige, får vi förmoda) kommer under sin livstid att stå för mycket högre CO2-utsläpp än barn födda i utvecklingsländer.

”The Optimum Population Trust calculates that ‘each new UK birth will be responsible for 160 times more greenhouse gas emissions . . . than a new birth in Ethiopia’.”

De två doktorerna anser därför att brittiska familjer borde begränsa antalet barn till två.

”We must not put pressure on people, but by providing information on the population and the environment, and appropriate contraception for everyone (and by their own example), doctors should help to bring family size into the arena of environmental ethics, analogous to avoiding patio heaters and high carbon cars.”

Något mera idiotiskt har jag sällan hört. Jag har nu försökt att kommentera ovanstående flera gånger men suddat bort det jag skrivit gång efter gång. Det är svårt att finna ord för ovanstående hjärnsläpp. Dock är det långt ifrån första gången som man försökt skrämma oss med populationsexplosionen. Tidigare var det hot om mat- och resursbrist som skulle få oss att sluta föröka oss som kaniner. Idag är det temperaturhöjningen med alla hemskheter den innebär.

Nedan ett diagram jag har fått av Fred Goldberg som visar variationerna i CO2-koncentrationer i atmosfären. Fred nämnde det i en tidigare tråd. Fred, du kanske vill vara så vänlig och kommentera?

Om ni har missat torsdagens Dagens Industri (pappersupplagan) så får ni här en möjlighet att läsa Bo Berggrens svar på P-O Erikssons debattartikel om koldioxid som livets gas. Med tanke på hur länge Bo Berggren funderat över sitt svar förefaller det väldigt tunt i sin argumentation. Läs och avgör själv (klicka på bilden för att se den större).

P-O Eriksson har skickat ett svarsinlägg, som (mig veterligen) ännu inte publicerats. Här kommer dock texten, tack vare Ove L.