…det är vad de flesta riksdagsledamöter tycks tänka, skriver Tege Tornvall i dagens Dalarnas Tidningar. Jag håller kanske inte med hela vägen ut (bl.a. är koldioxid i höga koncentrationer dödlig) men Tege har ändå en viktig poäng. Medan vi fokuserar på CO2 glöms andra betydligt farligare miljögifter bort.

Lite rolig är bilden i samband med artikeln.

Mellan 7-9 juli träffas G8 i Hokkaido, Japan, för att bland annat diskutera klimatfrågor. Få förväntar sig dock några konkreta resultat av dessa samtal. Det mest troliga är att man kommer fram till en halvhjärtad muntlig överenskommelse att alla bör minska sina CO2-utsläpp. Japans premiärminister Yasuo Fukuda sa nyligen att G8 inte skulle sätta upp några mål för att begränsa koldioxidutsläppen efter att Kyotoavtalet upphör 2012 (enligt AFP).

Även Storbritanniens förhandlare i klimatfrågor, John Ahston, menar att man inte bör förvänta sig alltför mycket från det kommande mötet, rapporterar AFP. Enligt Ashton måste dock de rika länderna statuera ett exempel för att få med sig resten av världen.

”Nobody moves till everybody moves, and the result is that nobody moves and you get a gridlock. If you want China and India to do it quickly, then you have to have the confidence to continue leading the way.”

Vi har vid ett par tillfällen tagit upp just den här problematiken på denna blogg. Om vi antar att vi verkligen behöver minska våra CO2-utsläpp, hur ser vi till att ALLA gör det, inklusive Kina, Indien och andra länder som ser kol och olja som sin väg ur fattigdomen. Går det överhuvudtaget att göra?

Varför är detta relevant, kan vissa av er undra. Vi tror ju ändå inte att koldioxiden utgör något större problem. Som ekonom tänker jag dock ofta i termer av return-on-investment. Om vi antar att den globala uppvärmningen kan föra med sig negativa konsekvenser borde vi då inte välja det handlingsalternativ som ger ”bäst valuta för pengarna”? Nog borde någon klok person kunna räkna på hur mycket vi skulle kunna anpassa oss och våra samhällen till framtida ändrade förhållanden (stormar, översvämningar, stigande havsnivåer etc.) för motsvarande 2 procent av världens totala BNP (vilket är vad som krävs enligt Nicholas Stern för att minska CO2-utsläppen till en rimlig nivå)?

Jag skulle gärna vilja se en sådan kalkyl innan vi på allvar börjar diskutera att införa allehanda begränsningar av CO2-utsläpp.

Idag upptäckte även DN att det händer någonting uppe i Tällberg.

Runt 450 deltagare – vetenskapsmän, politiker, näringslivsföreträdare, debattörer, allmänhet och media – har samlats i lilla Tällberg mellan Leksand och Rättvik för detta fritänkarnas forum, som i år har föresatt sig att leverera direkta policyrekommendationer till världens makthavare.

På detta forum har vi redan diskuterat vederhäftigheten i uttalanden från dessa experter. Enligt min åsikt handlar det mer om svenskt storhetsvansinne än trovärdig argumentation som är väl underbyggd med fakta. Av någon förunderlig anledning tror man i Sverige att vårt land bör statuera ett moraliskt exempel för resten av världen. Som om övriga sex miljarder brydde sig. Det må låta cyniskt, men tyvärr är Sverige endast av marginell betydelse för världsekonomin, världspolitiken och världsdebatten.

Johan Rockström tycks dock höra till dem som har kraftigt övertro på vår betydelse:

”Det finns en väldigt stor internationell respekt för Sverige, vi är ett litet land som kan få oproportionerligt stort inflytande.”

I Tällberg konstaterar man att katastrofala tröskeleffekter troligen redan inträtt i Arktis och merparten av jordens glaciärer.

”I dag ser vi en sådan oåterkallelig kollaps av istäcket i Arktis. Det bör fungera som en stark varningssignal”, säger Johan Rockström, chef för Stockholm Environment Institute.

Johan, det är vanligt att istäcket i Arktis smälter på sommaren. Låt oss vänta tills vintern anländer innan vi ropar om katastrof. Jag undrar förresten om Johan Rockström läst de senaste rönen om vulkanisk aktivitet i Arktis som en möjlig förklaring till större avsmältning (Science Daily).

Johan Rockström menar att Sverige borde gå ut och säga att den gräns på 450 ppm för koldioxid som hittills diskuterats inte räcker, och att målet för Köpenhamnsförhandlingarna måste ändras till 350 ppm. Och detta trots att vi fortfarande inte har bevis på att ökade CO2-halter leder till högre temperatur.

Allas vårt sociala nätverk Facebook inkorporerar nu en kampanj för att begränsa Storbritanniens CO2-utsläpp inte till 60, utan hela 80 procent.

Kampanjens mål definieras på följande sätt:

This campaign exists to persuade the Government to set a binding target of an 80% cut in Britain’s CO2 emissions by 2050, rather than the 60% that is currently contained in the Climate Change Bill.

Please encourage all your friends to join this group – together we can make a difference to the future of the planet!

I gästboken kan vi läsa bl.a.

Our aim should be to virtually eliminate use of fossil fuels, and we should aim to get there within a couple of decades (see CAT’s Zero Carbon Britain for more..)

I kommentarerna till mina tidigare inlägg, bl.a. ”Använd huvudet för att fördela resurserna” förekommer en hel del diskussioner om stigande havsnivåer. Med anledning av detta tog jag kontakt med professor Nils-Axel Mörner, som anses vara en av världens främsta experter på just havsnivåer. Professor Mörner har studerat havsnivåer i över 35 år och mellan 1999 och 2003 ledde han INQUA Commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution samt Maldives Sea Level Project.

Här är några utdrag ur olika intervjuer med professor Mörner som han var vänlig nog att låta mig ta del av.

“It is true that sea level rose in the order of 10-11 cm from 1850 to 1940 as a function of solar variability and related changes in global temperature and glacial volume. From 1940 to 1970, it stopped rising, and perhaps even fell a little. In the last 10-15 years, we see no true signs of any rise and, especially, no signs of any accelerating rise (as claimed by the IPCC), only a variability around zero (Mörner, 2004a, 2005b).

From 2000, we have run a special international sea level project in the Maldives (Mörner et
al. 2004, Mörner 2007) including six field sessions and numerous radiocarbon dates. There are no signs of any ongoing sea level rise. It seems all to be a myth. In fact, the people of the Maldives survived higher sea levels of at least +60 cm.”

Och så här kommenterar Nils-Axel Mörner utvecklingen på Tuvalu:

“Another famous place is the Tuvalu Islands, which are supposed to soon disappear because they’ve put out too much carbon dioxide. There we have a tide gauge record, a variograph record, from 1978, so it’s 30 years. And again, if you look there, absolutely no trend, no rise.

So, from where do they get this rise in the Tuvalu Islands? We know in the Tuvalu Islands that there was a Japanese pineapple industry which extracted too much fresh water from the inland, and those islands have very little fresh water available from precipitation, rain. So, if you take out too much, you destroy the water magazine, and you bring seawater into the magazine, which is not nice. So they took out too much freshwater and in came salt water. And of course the local people were upset. But then it was much easier to say, “No, no! It’s the global sea level rising! It has nothing to do with our extraction of freshwater.”

Jag antar givetvis att detta inlägg åtföljs av en hel rad försök att misskreditera Nils-Axel Mörner. Försök då åtminstone att referera till existerande forskningsresultat i stället för att koppla ihop professor Mörner med oljekarteller och überkonservativa tankesmedjor.

En miljögrupp i Ottawa, Canada, har stämt den federala regeringen för att den vägrar följa Kyoto-protokollet och minska utsläppen av koldioxid. Detta enligt CTV.

Friends of the Earth’s lawyers will ask a Federal Court judge to compel the Conservatives to follow a climate-change law they’ve blithely ignored since Parliament passed it one year ago. ”It’s a simple case requiring the government to comply with the law,” said Ecojustice lawyer Hugh Wilkins, who is working with Friends of the Earth.

Mig veterligen är det första gången som AGW dyker upp i en domstol. Kan det bli ett prejudikat?

Klimatfrågan politiceras allt mer. I dagens Svenska Dagbladet berättar Rolf Gustavsson om EU:s svårigheter att enas kring en framtida klimatpolitik.

Tankesmedjan The Stockholm Network tog nyligen fram 3 möjliga scenarier för hur vår framtid kan te sig beroende på hur vi agerar i klimatfrågan. Delansvarig för dessa framtidsbilder är Mark Lynas, känd för flera ”klimatkatastrofböcker”. I en kommentar i The Guardian skriver Mark Lynas följande:

”Sometimes we need to think the unthinkable, particularly when dealing with a problem as dangerous as climate change – there is no room for dogma when considering the future habitability of our planet. It was in this spirit that I and a panel of other specialists in climate, economics and policy-making met under the aegis of the Stockholm Network thinktank to map out future scenarios for how international policy might evolve – and what the eventual impact might be on the earth’s climate. We came up with three alternative visions of the future, and asked experts at the Met Office Hadley Centre to run them through its climate models to give each a projected temperature rise. The results were both surprising, and profoundly disturbing.”

De tre scenarierna kallas Kyoto Plus, Agree & Ignore och Step Change. Kyoto Plus innebär att vi i någon mån lyckas begränsa utsläppen av koldioxid, dock långt under de mål som satts upp av FN. Agree & Ignore är den mest pessimistiska bilden. Enligt den misslyckas länderna helt med att nå de uppsatta målen. Step Change bygger på att världen drabbas av massiva katastrofer ( i bästa Lynas-stil ) varpå vi inser vikten av att agera och inför stränga CO2-begränsningar.

Oavsett vilket scenario som inträffar kommer den globala temperaturen att öka med mer än 2 grader C, konstaterar Mark Lynas och Stockholm Network.

”Hence the need to focus far more on adaptation: these are impacts that humanity is going to have to deal with whatever now happens at the policy level.”

Även de mest förhärdade alarmisterna inser alltså det fåfänga i att försöka begränsa CO2-utsläpp och förespråkar istället anpassning.

Vi som inte tror på AGW-teorin förnekar på intet sätt att klimatet förändras. Det gör det och vi behöver kontinuerligt anpassa oss till de nya förutsättningarna. Genom en satsning på ny, energisnålare teknik (varför slösa när man kan spara) i kombination med omfattande hjälpåtgärder i utvecklingsländerna står vi bäst rustade inför en tämligen osäker framtid. Oavsett om det blir varmare eller kallare behöver vi utveckla nya, energisnålare metoder att värma upp respektive kyla ner våra hem och arbetsplatser. Vi behöver ta fram billigare transportsätt för att säkerställa att alla, även de fattigaste, har råd att vara mobila. Vi behöver lära oss hur vi så effektivt som möjligt kan producera och förädla livsmedel så att de räcker till alla.

Det vore skönt om alla äntligen insåg det meningslösa i att fokusera på koldioxidutsläppen och styrde resurserna dit de verkligen gör nytta. För det enda vi kan vara säkra på är att morgondagens klimat kommer att skilja sig från dagens.

Kinas släppte 2007 ut 14 procent mer koldioxid än USA och svarade därmed för två tredjedelar av den totala globala ökningen, rapporterar bl.a. AFP. Kina toppar nu CO2-listan. Nästan en fjärdedel av världens CO2-utsläpp kommer från Kina. USA kommer som god tvåa med 21 procent, EU ligger på tredje plats med 12 procent och Indien svarar idag för 8 procent av den totala mängden utsläpp.

Efter jordbävningen i Sichuanprovinsen kan vi räkna med att Kinas utsläpp kommer att öka ännu mer, då återuppbyggnaden av bostäder och gator kräver stora mängder cement. Cementtillverkningen bidrar kraftigt till CO2-utsläppen.

Min fråga är följande: Om vi verkligen lyckas minska våra CO2-utsläpp med upp till 80 procent (och med vi menar jag naturligtvis västvärlden) samtidigt som Kina och Indien bolmar på, vad blir då effekten av våra ansträngningar? Ekonomisk nedgång i EU och USA och status quo eller ytterligare ökning av mängden CO2 i atmosfären? Om industrin i väst ställs inför ökade avgifter kommer den med all sannolikhet att flytta till… ja, just det Kina och Indien. (se vad DN skriver idag). Därav ännu större ekonomisk nedgång i EU och USA med större arbetslöshet att vänta. Och koldioxiden då? Ja, den fortsätter att sväva fritt. Eller har jag möjligen helt fel?

Thomas, Mats F, Markus, Anders et al – hur föreslår ni att vi ska gå tillväga för att tvinga Kina och Indien att dra ner på sina utsläpp?

En bekant skickade mig ännu en artikel skriven av professor Will Alexander, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Jag har den som pdf och skickar den gärna till dem som önskar läsa den.

Det skriver professor Wibjörn Karlén i ett debattinlägg på tidskriften Elbranschens webbplats.

De fyra organisationer som regelbundet beräknar jordens årsmedeltemperatur är nu överens om att denna sjunkit efter ett maximum som inträffade 1998, en sänkning som också observerats i havsytans temperatur. Även om avkylningen är liten har den märkts i förbrukningen av bränsle. I Tyskland t.ex. steg kolförbrukningen i januari med 3,5 procent. Viktigare är att en sjunkande temperatur under en period av mycket stora koldioxidutsläpp ytterligare undergräver det ofta omnämnda sambandet mellan koldioxid (CO₂) i atmosfären och klimatet. Detta samband har tidigare ifrågasatts bl.a. på grund av att temperaturen sjönk under 1950-, 60- och 70-talen, en period då stora utsläpp av CO₂ förekom.

Häftig kritik mot IPCC

En artikel i en av värdens mest erkända naturvetenskapliga tidskrifter, Nature, i början av maj i år har initierat en häftig diskussion i den internationella pressen. Under de senaste veckorna har nu FN:s klimatrapport (Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC 2007) kritiserats i en rad artiklar. Ett huvudskäl för kritiken är att temperatursänkningen under den senaste 10-årsperioden inte har betonats. I artiklarna framhålls att bristen på information om denna förändring i klimatets trend bidragit till att ett antal för samhället dyra beslut fattats. Ett av dessa är utformningen av handeln med utsläppsrättigheter (av CO₂). Många beslut om avgifter och skatter har också påverkats.

Skenande matpriser framkallar svält

Beslut fattade på det av IPCC betonade sambandet mellan CO₂ och klimat har onekligen haft en del positiva effekter som t.ex. allmän miljömedvetenhet, mer genomtänkt konstruktion av bostäder etc. Men tyvärr överväger de negativa effekterna. Till dessa hör den stora satsningen på biobränslen, som medfört skenande matpriser (i England steg matpriserna i maj med 19 procent), svält och kravaller i en del områden. Tron på att biobränslen skulle lösa många problem har också medfört att bilars bränsleförbrukning inte beaktats lika mycket som typen av bränsle. Till de negativa effekterna hör också den stress som ansvarskännande personer upplever p.g.a. de allvarliga effekter som användningen av fossila bränslen påståtts ha för framtida generationer.

Den positiva effekten av klimathysterin måste vägas mot många allvarliga, negativa effekter. Den kanske allvarligaste negativa effekten är den misstro mot forskningsresultat som de överdrivna prognoserna medfört. Frånvaron av protester från forskare mot även de mest absurda prognoser som strömmat ut via radio, TV och tidningar är särskilt allvarlig för förtroendet.

Människan måste anpassa sig till naturen

Det kan vara skäl att citera några rader ur en ca 2 500 år gammal kinesisk skrift: Those who have knowledge, don’t predict. Those who predict, don’t have knowledge. – Lao Tzu, 6th Century BC, Chinese Poet

(De som har kunskaper ger inte prognoser. De som ger prognoser har inte kunskaper. – Lao Tzu, kinesisk poet, 6:e århundradet före vår tidräknings början.)

Talet om en snabbt stigande temperatur p.g.a. användningen av fossila bränslen och ett framhållande av ett tydligt samband mellan denna förbränning och global temperatur har kanske fördröjt den obehagliga sanningen någon tid, den att människan måste anpassa sig till vad naturen bjuder. Detta har skett på bekostnad av tilltron till publicerade data. Beslut i samhällets måste fattas på vetenskapligt säker information.

Läs gärna även andra debattartiklar av Wibjörn Karlén på samma debattsida – Har jorden ”feber”?, Skuldbelägg inte gräsätare, En ovanligt kall januari och många fler.