I dagens DN skriver Jan Eliasson att det inte krävs någon enhällighet för att FN ska kunna fatta beslut i klimatfrågan. Vad som krävs säger han dock inte. Måste det finnas en majoritet? Eller räcker det med att Yvo De Boer slår sig ihop med Rajendra Pachauri och bestämmer vad som gäller? Vem ska egentligen få bestämma?

Titicacasjön, Sydamerikas största sjö som ligger mellan Bolivia och Peru, sägs vara på väg att torka ut på grund av den globala uppvärmningen (what else!). Vattenståndet i Titicaca har fallit med 81 cm sedan april. Tala om att ha korta tidsperspektiv.

Ban Ki-Moon överväger att kalla in till ett nytt klimattoppmöte redan sex månader efter Köpenhamn. Detta förutsätter dock att den amerikanska senaten får tummen ur och tar beslut i klimatfrågan. Fast om jag känner FN-nissarna väl så tackar de väl aldrig nej till ännu en gratiskonferens.

Klimatmagasinet Effekt bjuder in till ett seminarium om s.k. urban odling. ”Hur får vi mat i Stockholm när oljan sinar och vi inte längre kan importera alla livsmedel vi behöver?”, är frågan som David Jonstad ställer. Och svaret är: odla din egen svamp, i källaren, inte mellan tårna. Eller något i den stilen. (Notera för övrigt de två föreläsarnas efternamn. )

Anthony Watts berättar om att issmältningen i Antarktis kompenseras av att en ny kolsänka uppstått. Mängder av phytoplankton blommar tydligen i området kring Antarktiska halvön. ”Reporting this week in the journal Global Change Biology, scientists from British Antarctic Survey (BAS) estimate that this new natural ’sink’ is taking an estimated 3.5 million tonnes* of carbon from the ocean and atmosphere each year.”

Och så förstås, årets nyhet: det finns vatten på månen!

Som skribent kan jag inte låta bli att fascineras av det nya språket som följer i klimathotets spår. I dagens SvD Debatt skriver FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon exklusivt för just Svenskan (reflektion: ville ingen mer betydelsefull, engelskspråkig tidning ta in hans artikel?). Lars Ryding har översatt och retoriken flödar av vackra, men tomma ord.

Vi ska ”bygga ett uthålligare förhållande till vår planet” och ”staka ut en ny väg mot ett lågfossilt välstånd för alla”, även kallat en ”världsomspännande grön tillväxt”. Det långsiktiga målet ska vara ”att hålla temperaturökningen i världen på en säker nivå” och ”sårbara befolkningar ska få hjälp att anpassa sig till de klimateffekter som redan finns inbäddade i atmosfären”.

Vilken otrolig massa floskler, eller hur? Varför inte ta tag i ett verkligt hot som vi dessutom kan lösa?

Dagens SvD Brännpunkt börjar med orden: ”Det är dags att säga som det är. FN:s klimatmöte i Köpenhamn är på väg mot en katastrof.” Det är två representanter för tankesmedjan Fores som skriver under. Fores har bl.a. gett ut en grön liten guide till Köpenhamnsmötet. Broschyren innehåller faktiskt en del matnyttigt, framför allt intressant är det att läsa om vägen fram till Köpenhamn och alla dessa klimatmöten runt om i världen. Ni kan ladda ner den här: Kopenhamnguide

Vem vågar säga det först? Ställ in Köpenhamnmötet. Just nu ser det ut att bli ett massivt slöseri med pengar. Gud vet hur många inbjudna som ska frottera sig med varandra i två veckor. De pengarna hade kunnat mätta många munnar i Afrika. Vill ni fortfarande mötas så sätt upp en tid i december 2010 i stället.

PS I den första versionen av artikeln anklagade jag den helt oskyldiga forskningsrådet Formas för att ha stått som avsändare för debattartikeln. Formas sysslar dock med en helt annan form av ”propaganda”.

I dagens DN Debatt skriver Tariq Banuri, chef för FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) och Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, att vi behöver en Marshallplan för klimatet. Frågan är bara, var är kriget?

Tariq och Svante vill till varje pris pressa igenom satsningar på onödigt dyr förnybar energi. Enligt deras förslag ska industriländerna subventionera en massiv utbyggnad av vindkraft och solenergi. Förutom den enorma kostnaden förväntas vi även bidra med ännu mer pengar för att ”hantera alla de konsekvenser – stormar, översvämningar, torka och så vidare – av klimatförändringar som redan sker och kommer att ske, och som slår hårdast mot de fattigaste.”

Och när vi drivit oss själva i konkurs, vad gör vi då? Tänk vad härligt det måste vara att kunna spendera andras pengar utan att drabbas själv.

Det tredje seminariet på Klimatforum handlade om ”Mer kött på benen – mindre på tallriken” och var arrangerat av FAO Norden, Miljöförbundet Jordens Vänner, Fältbiologerna och Svensk mat- och miljöinformation (SMMI).

Den sistnämnda organisationen var en nyhet för mig. Namnet är ganska missvisande, eftersom det handlar om en organisation som propagerar för vegetarisk livsstil och köttskatt, inte ett objektivt upplysningsorgan.

Ulf Rasmusson från Miljöförbundet Jordens Vänner talade om skogsskövlingen i Amazonas som en orsak av den allt mer omfattande boskapshållningen i Brasilien. Han har säkerligen rätt i att betet skulle kunna göras mycket effektivare (just nu går det ett djur på varje hektar mark) och att uppfödningen borde ske på ett ansvarsfullt sätt. Samtidigt bör man komma ihåg att Brasilien tjänar pengar på sin köttexport och vi kan knappast begära att de ska sluta föda upp nötkreatur.

Även Fältbiologerna anser att köttkonsumtionen måste minska för ”en hållbar planet”. Enligt Maria Loxbo motarbetar samhället fortfarande vegetarianer. För inte så länge sen fick skoleleverna, enligt Maria, uppvisa ett läkarintyg för att få äta vegetarisk kost. Detta verkar naturligtvis vara ett överdrivet krav, däremot är det fullt förståeligt om skolan vill ha ett intyg från föräldrarna, i varje fall när det gäller yngre barn. Som yngre kan det nog ibland vara svårt att veta hur man ska äta för att få i sig alla de nödvändiga näringsämnena.

En intressant presentation svarade Jakob Lundberg för. Han representerar FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) i Norden och han tog upp den viktiga poängen om att animaliskt protein är livsviktigt för världens alla undernärda, vilket idag motsvarar över 1 miljard människor. För de fattiga är boskapsuppfödning ofta det enda alternativet att försörja sin familj. Det är orimligt att tro att världen skulle kunna klara sig helt utan kött- och mjölkproduktion. Men givetvis bör denna industri effektiviseras och anpassas så att den inte skadar miljön.

Dagens sista seminarium tillhörde David Jonstad som skulle berätta om sin idé med koldioxidransonering. Enligt David är ransonering ett effektivt och rättvist sätt att begränsa koldioxidutsläppen. Vid närmare utfrågning medger dock David att helt rättvist kan systemet aldrig bli. Dessutom verkar det ganska utopiskt att tro att hela världen skulle anamma hans tanke. Och hur skulle man efterleva systemet?

Jag råkar faktiskt ha personlig erfarenhet av ransonering. Inte från krigstiden, utan från 1980-talets Polen, då mattillgången var mycket begränsad. De enda varor som egentligen fanns att tillgå, och långt ifrån alltid, var smör och mjöl. I övrigt gapade butikshyllorna tomma. De som hade pengar kunde söka lyckan på den svarta marknaden, men för oss vanliga dödliga var det bara att anpassa sig.

I en av pauserna blev jag attackerad av en mycket lång man som efter att ha mätt mig med blicken sa: ”Hmm, det är faktiskt första gången jag ser en klimatskeptiker”. Kanske skulle vi kunna anordna något slags freak show för att få in pengar till den klimatskeptiska verksamheten.

Sammanfattningsvis var det ändå en bra och intressant dag. Jag passade på att tala med några av mina meningsmotståndare och konstaterade att det faktiskt går att hitta gemensamma ståndpunkter, trots många grundläggande åsiktsskillnader. Min vädjan är alltså: var öppna för andras åsikter, vi kan faktiskt lära av varandra.

Om ni mot all förmodan skulle ha missat historien om hur FN i sin rapport använde en graf de hittat på Wikipedia så finns hela historien dokumenterad hos Anthony Watts. Nog för att alla kan göra misstag men denna miss ökar knappast förtroendet för FN:s arbetsmetodik.

Dagens Aftonbladet bjöd på ett riktigt skräckuppvaknande.

Vi är på väg mot en klimatkatastrof utan dess like. Allt enligt FN:s klimatforskare. Och det spelar faktiskt ingen roll vad vi gör.

”Trots att forskarna har räknat med att USA och Europa skär ner på sina utsläpp med upp till 80 procent innan 2050 – så kommer temperaturen troligen att öka med fem grader, skriver AP. (…) Utvecklingsländer kommer att ligga bakom en stor del av den förmodade temperaturökningen, sa forskarna vid FN:s presskonferens på torsdagen. Kina kommer ensamt stå för 2 grader.”

Dessa chockbesked till trots är nästan hälften fortfarande INTE oroliga för klimatförändringar. Och nej, det är inte jag som har röstat ”nej” tio tusen gånger.

Om man kollar den utländska pressen blir man dock snart varse om att Aftonbladets redaktion förväxlat temperaturskalor. I Washington Post tar man nämligen upp samma rapport, men där anges de 6 graderna vara i Fahrenheit.

Citat från artikeln ovan:

”Climate researchers now predict the planet will warm by 6.3 degrees Fahrenheit by the end of the century even if the world’s leaders fulfill their most ambitious climate pledges.”

Strax efter att jag upptäckt misstaget i Aftonbladet gjorde visst även de själva det och raderade artikeln. Det är därför länken ovan inte fungerar. Men jag hann som sagt ta en bild på eländet. Njut av kvällstidningarnas intelligens.

Business.dk meddelar att det danska utrikesdepartementet har avbokat 20.000 hotellreservationer i Köpenhamn under veckorna för klimatkonferensen. Vd:n för den gröna tankesmedjan Concito, Thomas Faergeman, tvivlar på att mer än 12 till 15 tusen besökare kommer till toppmötet.

”Jeg kan frygte, at forklaringen er, at man i den danske regering nok desværre tror, at man måske ikke når en helt så banebrydende klimaaftale, som man håbede for bare et halvt år siden. Og dermed kommer der altså ikke så mange deltagere”, säger Faergeman.

Innebär det att fler och fler tror att Köpenhamnsmötet blir en flopp?

”Fyra månader är allt vi har”,
Ban Ki-moon skräder inte orden.
”Förändrar vi inte vårt livssätt
så tar vi snart kål på jorden.”
”Marken blir helt torr och karg
när flodfårorna svämmar över.
Ångra era koldioxidsynder,
sol och vind är allt vi behöver.”
”Vårt hopp står nu till Danmark,
Smilla, du med din känsla för snö,
Rädda isbjörnen och pingvinen,
Rädda jorden, jag vill inte dö.”

Uppdatering: Mats Tunehag på Världen idag kommenterar för övrigt samma nyhet på sin nya svenska blogg.