”Fyra månader är allt vi har”,
Ban Ki-moon skräder inte orden.
”Förändrar vi inte vårt livssätt
så tar vi snart kål på jorden.”
”Marken blir helt torr och karg
när flodfårorna svämmar över.
Ångra era koldioxidsynder,
sol och vind är allt vi behöver.”
”Vårt hopp står nu till Danmark,
Smilla, du med din känsla för snö,
Rädda isbjörnen och pingvinen,
Rädda jorden, jag vill inte dö.”

Uppdatering: Mats Tunehag på Världen idag kommenterar för övrigt samma nyhet på sin nya svenska blogg.

AFP rapporterar om ett stort möte för unga miljöaktivister som organiserats av UNEP i Sydkorea. Över 800 ungdomar i åldrarna 10-14 deltar. Och de kommer från 110 olika länder. Enligt UNEP är tanken att ge ungdomarna en chans att kräva handlingskraft på klimatmötet i Köpenhamn i december.

Ungdomsmötet är visst en del av Seal the Deal-kampanjen, vars syfte är att verka för en klimatöverenskommelse värd namnet i Köpenhamn.

Väl på Seal the Deals-webbplats är det mycket upp till kamp. Klimatkämpar, knutna nävar och väldigt mycket rött. Associationer, någon? Dessutom får vi reda på att nio av tio naturkatastrofer är relaterade till klimatförändring. Om någon ung svensk deltar? Antagligen inte. Annars hade det utan tvekan blåsts upp i svensk media.

Missa inte artikeln ”Stor i orden men liten på jorden”. Två nyutkomna böcker avslöjar vad som händer bakom kulisserna på denna jättelika organisation. En välskriven artikel av Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten, medlem av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och tidigare bland annat domare i FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag.

I gårdagens The Telegraph får vi reda på att FN anser att vissa länder skulle må bättre av att skippa den fria marknaden och tillåta större statlig inblandning.

/citat ur artikeln/

”Supachai Panitchpakdi, head of the UN Conference on Trade and Development (UNCTAD), said the financial crisis had exposed the deep failings of growth models adopted in Africa, the Pacific, and parts of Asia, usually under pressure from the West.

UNCTAD said market ideology has distorted the structure of farming in many of these countries over the years and prevented them creating light industries and processing needed to move up the manufacturing ladder. ”The market-led reforms since the early 1980s have, to a large extent, failed to correct this deep-seated weakness,” said the agency’s annual report.

Decrying a ”false dichotomy” between the virtues of the free market and the alleged vice of state dirigisme, it said there is much to learn from the calibrated ”industrial policies” of Malaysia, Sweden, Taiwan, and Finland.

/slut på citat/

Det känns härligt att FN hänvisar till lilla Sverige som exempel på framgångsrik ekonomi.

Nej, det är ingen felstavning i rubriken ovan. Hopenhagen är en webbkampanj lanserad av FN i samarbete med International Advertising Association. Målsättningen är att skapa en global community som ska kunna påverka världens beslutsfattare att ta ”rätt” beslut i Köpenhamn i december 2009.

På Hopenhagen-sidan kan du fylla i vad som inger dig hopp inför framtiden. När detta inlägg skrevs hade 2782 bidrag lämnats. På vilket sätt Colombia skulle kännas hoppfullt (se ovan) vet jag dock inte.

En titt på IAA:s hemsida avslöjar att det är inte bara ”klimatskeptiker” som är medelålders gubbar. Se själva. Det verkar vara en oerhört kreativ församling.

En ny rapport från FN-organet The Convention on the Protection of the Alps (förresten, hur stort ÄR egentligen FN med alla dess utlöpare?) gör oss uppmärksamma på att Alperna är i trubbel. De norra delarna översvämmas allt oftare medan det södra bergomsrådet får mindre och mindre snö.

”Predictions that the European climate is dividing into two are becoming all too real,” said Marco Onida, secretary general of the Convention, who will present the report at the organisation’s headquarters in Bolzano, Italy, tomorrow, in the presence of EU officials and national representatives. ”The result will be havoc for the Alps and the communities and wildlife that rely on area.”

Förändrad nederbörd kommer enligt rapporten att påverka även de människor som bor i de utsatta områdena. På vissa håll i söder märks redan vattenbrist och turisttillströmningen hotas på sikt. Dessutom leder glaciäravsmältningen till att landsgränserna kan komma att flyttas. (Det sistnämnda är något helt nytt för mig.)

Kina har passerat USA när det gäller den totala mängden koldioxidutsläpp per år, så naturligtvis vänds allas huvuden åt Kinas håll. Tänker de gå med på utsläppsbegränsningar som en solidarisk gest mot övriga världen eller kommer de att fortsätta att växa som om ingenting hade hänt?

I China Daily skriver Fu Jing följande:

China Daily carried a report on Wednesday, saying China and the US had achieved nothing substantial at the bilateral climate change talks. But that was not to be, for shortly before boarding the flight back home on Wednesday afternoon, US climate change negotiator Todd Stern told China Daily: ”We don’t expect China to take a national cap (on greenhouse gas emission) at this stage.”

I USA är man inte alls nöjd med Sterns utspel och det har till och med höjts röster som kräver hans avgång. Enligt artikeln i China Daily gav inte klimatsamtalen i Bonn mycket heller. Det ser mörkt ut för Köpenhamnsmötet. Om inte Kina går med på utsläppsminskningar så lär inte USA göra det heller. Vad blir det då kvar av de ambitiösa planerna?

Det är helt otroligt vilken inflation det har blivit i klimatkonferenser och klimatkampanjer. Igår kväll upptäckte jag en ny sådan kampanj ”tck tck tck” (anspelar på att klockan tickar på) – skapad av Global Humanitarian Forum – en ny hjälporganisation som bildades 2007 med främsta syfte att stödja de länder, vars befolkning hotas av klimatförändringens konsekvenser. GHF leds av ingen annan än Kofi Annan. Kanske skapades GHF rent av FÖR Kofi Annan, så att han inte skulle behöva lämna den internationella sfären efter sina år på FN.

Själva ”tck tck tck” syftar till att öka människor medvetenhet om klimatkrisens allvar för att skapa stöd för Köpenhamnskonferensen. På kampanjsiten, som faktiskt känns ovanligt mager, kan man skriva in sitt namn för att stödja ”saken”.

Kampanjen uppmärksammas även i årets digra program i Almedalen. Den 29 juni organiserar bl.a. Klimataktion ett halvdagsseminarium dit man bl.a. bjudit in Bill McKibben från 350.org. The Climate Scam kommer förstås att rapportera från seminariet.

Min fråga är bara – hur mycket pengar spenderas på alla dessa organisationer, kampanjer, möten etc.? Det måste vara astronomiska summor. Tänk om bara hälften som mycket satsades på att t.ex. förbättra infrastrukturen i fattiga länder.

Svenska Dagbladet tar idag upp frågan om de små önationerna i Stilla havet och deras öde i ljuset av en pågående global uppvärmning medelst havsnivåhöjning.

En gruppering Stilla havsöar, Pacific Small Islands Developing States, driver linjen att klimatkrisen hotar även världsfreden och att klimatriskerna därför är en fråga för FN:s säkerhetsråd. Om öarna dränks av havet måste ju människorna flytta någon annanstans och stora flyktingströmmar kan givetvis utlösa konflikter.

Men hur ligger det till egentligen med havsnivån och de små örikena? Att havsnivån stiger är inget nytt. Det har den gjort ända sen slutet på Lilla istiden i mitten på 1850-talet.

Höjningstakten har varit ungefär 1,8 mm per år. Nyligen höjdes dock röster från forskare som påstår att havet under de senaste 15 åren börjat stiga mycket fortare. Det är i varje fall vad satelliterna noterat. Kritikerna menar dock att dataserien inte är tillräckligt lång för att man ska kunna avgöra om det rör sig om en trend eller bara naturliga variationer över tiden. Dessutom ställer kalibreringsproblem till det. Under samma tid har vanliga tidvattenmätare inte noterat någon accelererad havsnivåhöjning. Även den ovanligt starka El Nino 1997-98 kan påverka mätresultaten, då den gör att havsnivån tillfälligt kan höjas med upp till 20 mm.

Är då en höjning av havsytan med 1,8 mm per år eller mer ett hot? Vi får komma ihåg att havet inte höjs lika mycket överallt. På vissa ställen sjunker ju till och med havsnivån pga. relativ landshöjning.

Nils-Axel Mörner menar att t.ex. Maldiverna, som också påstås vara hotade av översvämning, tvärtom vunnit mark under senare år (PS vi kan väl hoppa över det där med slagruta den här gången?). Även Bangladesh delta påstås växa, eftersom floden hela tiden avsätter sediment i deltaområdet.

Enligt Svenska Dagbladet är det framför allt Carteret-öarna utanför Papua Nya Guinea som ligger illa till. Men finns det egentligen några bevis för att det som sker på öarna beror på den globala uppvärmningen? Några forskare har visst föreslagit att det är vulkanisk och seismisk aktivitet som ligger bakom. Andra menar att det är ett naturligt förlopp för en atoll som Carteret. Att befolkningen skövlat de mangroveträd som skyddade kustremsan från översvämning spelar nog också en viss roll.

Det finns säkert fler alternativa förklaringar. Men Svenska Dagbladets redaktör har inte bemödat sig åt att gräva djupare. Som vanligt?

För lite eftermiddags- alternativt kvällsläsning rekommenderar jag en artikel i Wall Street Journal. FN:s hälsorapport (ni vet, den där med 300 000 döda pga klimatförändring) ifrågasätts av Roger Pielke Sr. Fast det är inte han som har skrivit artikeln, vilket gör den klart mer intressant.