Letar ni efter klokskap kommer ni kanske inte att hitta det på Klotet. Däremot finns där en nyskriven artikel som försöker utröna om alla värmeböljor, oväder, översvämningar m.m. kan bero på människans inblandning i klimatsystemet.

Meteorolog Colin Jones vid SMHI vill varken bekräfta eller förneka att den senaste tidens katastrofer (är de verkligen fler idag?) beror på mänsklig påverkan.

”De extrema händelser som händer nu har hänt förut i tiden också. Så det kan ha naturliga skäl.”

Deliang Chen, professor i fysisk meteorologi vid Göteborgs Universitet och huvudförfattare till kapitel 1 i IPCCs kommande rapport AR5, säger dock trosvisst:

”Tittar man på de senaste 10, 30, 50 årens meteorologiska data så inte bara tror vi utan VET att extremhändelserna blivit vanligare och ökat i intensitet och att det har med klimatförändringar att göra.”

”Akademisk frihet uppfattar jag som rätten att söka sanning och att publicera och lära ut vad man anser vara sanning. Rätten innebär också en skyldighet: man får inte dölja någon del av vad man har insett vara sanning.” Orden är Albert Einsteins och de dyker upp i mitt medvetande när jag läser den senaste skrämselartikeln i Falukuriren den 16/8 av min gamla vän Bo Ekman. Här radar han upp alla oväder som drar fram över världen som ett tecken på ett ändrat klimat till följd av mänskliga aktiviteter.

Bo har på senare år genom sitt företag Tällberg Foundation vuxit fram som Sveriges kanske mesta domedagspredikant. Han sprider omkring sig påståenden om miljö och klimat som ofta är ren desinformation, med det uppenbara syftet att skrämma oss till underkastelse under den självutnämnda upplysta elit som han gärna omger sig med. Han slog rekord när han på DN-debatt för något år sedan förutskickade en klimatkatastrof pga att atmosfärens halt av spårämnet metan ökat med en hundramilliondel!

Jag kan inte tänka mig att Bo tar tillorda i detta viktiga ämne utan att sätta sig in i hur det verkligen förhåller sig. Därför vet han att dagens väderhändelser är helt normala och att det inte finns några spår av något ändrat klimat i dem. Det är där han bryter mot den heliga princip som Einstein formulerat så klokt.

Bo vet att extrema väderhändelser inte har ökat. Vindarna runt våra kuster är lika intensiva som för över hundra år sedan och de tropiska ovädren har inte blivit värre, snarare tvärt om. Han vet att skadorna ökat beroende på en ökande bebyggelse och bosättning i utsatta områden – fler människor helt enkelt. Omfattningen av de ryska skogsbränderna beror inte på klimatförändringar utan på utdikning av torvmossar under kommunistväldet.

Vår mest prominenta klimatforskare professor Lennart Bengtsson menar att: ”Huvudorsaken till de gradvis ökade skadorna av extrema naturhändelser beror i första hand och hittills praktiskt undantagslöst på naturliga väderprocesser som inte går att förutsäga och till den omfattande befolkningsökningen som gjort människorna mer utsatta. Klimatet ändrar sig långsamt och kommer säkert i en framtid att förvärra problemen med extremt väder. Emellertid är detta inte ett problem i dag.”

Bo Ekman, Anders Wijkman, Johan Rockström och andra i deras lönsamma företag har gjort skrämselpropaganda till affärsidé. De lever gott på att skrämma allmänheten och föröda trovärdigheten för vetenskapen med pseudovetenskaplig propaganda som beskriver dagens naturliga väderfenomen som alarmerande tecken på mänsklig klimatpåverkan. Det kan visa sig ödesdigert den dag det verkligen är befogat att slå larm – då kommer ingen att tro på vetenskapen.

Lars Bern

Läs även Indur Goklanys senaste rapport om hur människor liv och hälsa påverkas av naturkatastrofer.

Häromdagen lossnade ett jätteisberg, eller rättare sagt en hel ö av is, från Grönland. Isberget är lika stort som fyra Manhattan och många påstår nu att det utgör ett bevis på att den antropogena klimatförändringen accelererar. Men forskarna är betydligt mer sparsamma med orden.

Jim Scianna, från U.S. National Ice Center säger att händelser sådana som ovan beskrivet är mer eller mindre rutin i Arktis. Vad som möjligen förvånar är storleken på isflaket.

Professor Andreas Münchow säger även att den glaciär som isberget bröts ifrån förlorar ungefär samma mängd vatten varje år, ca 600 miljoner kubikmeter. Jätteisberget förändrar inte detta nämnvärt. Forskarna började dessutom inte studera just denna glaciär förrän omkring 2003, så de data som finns tillgängliga säger inte mycket om utvecklingen på lång sikt.

”När något sådant händer”, säger Andreas Münchow, ”hissas alla varningsflaggor. Låt oss förklara det med den globala uppvärmningen. Jag kan inte stödja det”, avslutar han med eftertryck.

Detta inlägg skriver jag med anledning av en kommentar till Ingemars senaste bloggartikel. ”Hur kan du [Ingemar] vara så tvärsäker?”, undrade kommentatorn. En väl befogad fråga. För vad kan vi egentligen vara säkra på?

Att den globala temperaturen har stigit? Antagligen, eftersom både markmätningar och satellitdata bekräftar det, oberoende av varandra. Att den har stigit mindre än 1 grad Celsius sedan 1850? Ja, det är nog ganska så säkert. Att en del av denna ökning beror på människans olika aktiviteter? Jag säger ”ja”. Utan tvekan påverkar vi verkligheten runt omkring oss.

Kan vi dock med säkerhet säga att temperaturökningen sedan 1850 är något unikt? Eller att den skett med oroväckande hastighet? Eller att allt tyder på att den kommer att fortsätta skoningslöst tills jorden förvandlats till ett inferno?

Kan vi med säkerhet säga att denna temperaturökning i huvudsak beror på människans aktiviteter? Och kan vi i så fall skilja ut exakt vilka aktiviteter den beror på?

Javisst är koldioxid en växthusgas. Och växthuseffekten är väl bevisad. Antagligen betyder ett tillskott av CO2 i atmosfären en viss temperaturökning. Hur stor beror naturligtvis på vilken koncentration vi börjar med. Vet vi med säkerhet vad ytterligare tillskott av koldioxid i atmosfären kan orsaka? Givet alla de andra faktorer som också påverkar klimatsystemet?

Jag kan förstå dem som hävdar att vi av ren försiktighet borde begränsa våra utsläpp av växthusgaser. Det verkar rimligt. Samtidigt får vi dock fundera över rekyleffekterna, framför allt de ekonomiska. Konsekvenserna av varje handling måste noga vägas innan vi företar oss något som potentiellt kan tillföra ytterligare skada. Det är så försiktighetsprincipen borde tolkas.

Det hade varit intressant, och möjligen deprimerande, att se hur mycket resurser som lagts på att försöka begränsa utsläppen av växthusgaser och vilken effekt de gett/ger/kommer att ge vad gäller temperatur och klimat. Var hittar man sådana uppgifter? Vem utvärderar effekterna av de klimatåtgärder som föreslås och genomförs? Om någon.

Expressens Michaela Möller serverar oss idag en krönika fylld av vädersnack. För just vädret är visst hetare än någonsin. På mer än ett sätt, enligt många. 2010 påstås hittills vara ett av de varmaste åren som uppmätts, mycket på grund av en kraftig El Niño. Men kanske även därför att den globala medeltemperaturen av en eller annan anledning fortsätter att stiga.

Under sommarens umgänge med släkten upptäckte jag verkligen hur vi påverkas av media. De flesta jag träffat ”vet” att isen smälter och havet stiger. Under ett besök på den geologiskt intressanta Lilla Karlsö utanför Gotland proklamerade en medelålders Stockholmsherre att det ju är bevisat att havet stiger allt snabbare.

Jag önskar idag att jag hade sparat gamla tiders löpsedlar. För jag har svårt att tänka mig att allt tal om ”ryssvärmen” och ”baltiska ovädret” är något nytt och exklusivt för 2010. Nog har vi alltid klagat på att vädret inte är som det har varit. Kanske är det dags att göra en liten utflykt till biblioteket och rota i gamla tidningar?

Ett citat ur Expressens artikel: ”Det som avgör uppvärmningen under de kommande 10-20 åren är växthusgaser som vi redan släppt ut”. Kunskap ger makt.

Jag har många gånger förundrats över den aggressiva, förnedrande och förolämpande ton som ofta förekommer i klimatdebatten. Motståndarlagen tycks nästan tävla om vem som kan hitta på det mest nedsättande epitetet. Ska man tro vissa personer så befolkas oppositionen av pundhuvuden, idioter och patologiska lögnare. Med ett belåtet leende drämmer än den ena än den andra till med ett slag under bältet. Varför?

En förklaring kan vara att klimatdebatten anses vara existentiell, den rör vårt liv och vår död. Den för ögat osynliga växthuseffekten är ett närmast religiöst element. AGW delar upp människor i goda, dvs. de som tror, och onda, de som förnekar. I vårt alltmer sekulära samhälle behöver vi kanske något att frukta. Gud ersätts med klimatförändring. Och precis som Gud en gång straffade oss för våra synder, straffar klimatet oss med en global uppvärmning. Repent or die!

Finns det någon chans till dialog? Vissa skeptiker/AGW:are avvisar helt tanken på en dialog med motståndaren.

”Varför ska vi överhuvutaget bry oss om förnekarna?”

”Att försöka tala med en alarmist är bortkastad tid.”

Ändå visar det sig vid närmare eftertanke att båda sidorna ställer sig positiva till exempelvis energieffektivisering. Många AGW:are bejakar, precis som många skeptiker, kärnkraften. Båda sidorna är ofta påfallande överens om att det finns andra viktiga problem som vi måste ta itu med. Alternativa bränslen ses som något ofrånkomligt med tanke på världens kommande energibehov. Fast vi klarar inte av att tala med varandra.

Hur överbryggar vi det här gapet?

En ny studie publicerad i Science undersöker sambandet mellan temperatur och ekosystemens respiration. Forskarnas slutsats är att man hittills överskattat ekosystemens känslighet för kortsiktiga temperaturvariationer. Detta är naturligtvis goda nyheter, eftersom det innebär att ekosystemen uppenbarligen har en högre resiliens mot naturliga och antropogena störningar.

/ur pressmeddelandet/

For years, experts have debated the effect that air temperature has on global respiration, or the collective metabolic processes of organisms that return carbon dioxide to the atmosphere from Earth’s surface. Most empirical studies suggest that such ecosystem respiration around the world is highly sensitive to increasing temperatures, while the majority of predictive models suggest otherwise. Scientists say that global air temperatures may rise due to the presence of heat-trapping carbon dioxide from the burning of fossil fuels. But, this new result suggests that the temperature sensitivity of the natural exhalation of carbon dioxide from ecosystems has been overestimated and should be reevaluated.

This latest study, in settling the controversy, suggests that previous field studies failed to disentangle processes acting on different time-scales. Mahecha and his team considered the processes of the 60 different ecosystems on the exact same time-scale in order to nail the global mean Q10 down to a value of 1.4. Their new, standard value for various ecosystems’ sensitivity to air temperature suggests a less pronounced short-term climate-carbon feedback compared to previous estimates.

Som skeptiker blir jag ofta tillfrågad om vad jag/vi egentligen vill. Förespråkar vi business-as-usual? Ska vi bara sitta och vänta och hoppas på att alarmisterna* har fel? Att haven inte hotar att översvämma oss? Att värmen inte torkar sönder jorden? Ska vi suga ut varenda fossil droppe ur jordens förråd och ge blanka fan i sol, vind och vatten?

Det är ofta vad AGW-sidan anklagar oss för. Det är dock inte sant.

Det kan givetvis finnas människor som kallar sig skeptiker, men som de facto snarare bör betraktas som konservationister. De vill behålla allting precis som det är idag. Det är givetvis inte möjligt.

En klarsynt klimatskeptiker (även detta begrepp användes i Almedalen) vill energieffektivisera. Men inte för att han eller hon fruktar koldioxidökningens konsekvenser, utan för att det handlar om rent sunt förnuft. Att använda mindre energi ger mer pengar över i plånboken. Det finns väl ingen vettig människa som av fri vilja VILL betala så mycket som möjligt för sin energianvändning?

En klarsynt klimatskeptiker vill även att vi hittar alternativa energikällor som är både billiga, effektiva och miljövänliga. Men återigen är det inte för att han eller hon tror att jorden har feber. Förnuftet säger oss att fossila bränslen är ändliga och ingen vill väl stå där en dag i ett svinkallt hus utan varmvatten att tvätta sig med?

En klarsynt klimatskeptiker vet att fattigdomen är roten till det onda och att det är vår plikt att hjälpa de fattiga. Hur vi väljer att göra det är en helt annan diskussion. Men ett rikt land har utan tvekan lättare för att handskas med konsekvenserna av eventuella naturkatastrofer. Ett rikt land har också resurser att ta hand om sin miljö.

Samtidigt vet en klarsynt skeptiker att vi inte bör rusa iväg utan att ha tagit reda på konsekvenserna av vårt eventuella handlande. Varje aktion kan slå tillbaka mot oss med en icke önskvärd rekyleffekt. Vi kan inte riskera att göra situationen värre än vad den är. Försiktighetsprincipen handlar om att minimera all skada. Det glöms dock ofta bort att för varje problem vi löser finns risken att vi samtidigt skapar ett annat, potentiellt sett lika stort eller ännu större problem.

En klarsynt skeptiker säger inte nej till kloka aktioner, men hon eller han manar till eftertanke. ”Ju förr desto bättre” är ingen bra devis. Det var dessutom inte bättre förr.

* Jag använder uttrycket eftersom det var så den ljudligaste falangen av AGW-sidan kallades under gårdagens seminarium i Almedalen.

Ayla och hennes kompisar var visst inga änglar. Enligt en ny studie som ska publiceras i Geophysical Research Letters var stenåldersfolk riktiga klimatbovar, trots att de varken hade tillgång till kol, gas eller olja.

Hur bar de sig åt då, frågar ni kanske? Jo, de tidiga jägarna gillade att jaga mammutar. Människans jakt i kombination med naturlig klimatförändring ledde så småningom till att dessa jättar började dö ut. Utan mammutar fick dvärgbjörkarna bre ut sig fritt och ersätta grässlätterna. Träden var mörkare i färgen än gräset och påstås därmed ha förändrat jordens utstrålning. Uppvärmningen späddes alltså på, vilket ledde till ännu färre mammutar, ännu fler björkar och ja… till slut segrade dvärgbjörken över mammuten.

Forskarna räknar med att Sibiriens jägarfolk bidrog till att höja den regionala temperaturen med 0,2 grader C.

Vad blir den självklara slutsatsen? Om både jakt och jordbruk förändrar klimatet, vad i hela fridens namn ska vi då leva av?

Hej alla! Jag ber om ursäkt att jag varit lite sparsådd med inlägg på sistone. Mitt jobb kräver just nu oerhört mycket tid och parallellt med det har jag börjat skriva på en ny bok.

Samtidigt vill jag rikta ett stort tack till Ingemar, Jonny och Peter för att ni håller flaggan uppe!

Härmed öppnar jag denna tråd för allehanda klimatdiskussioner.