Som Hadley Met Office temperaturserie visar, se figur 1 ovan, har mätvärdet för den globala temperaturen aldrig signifikant överstigit 1997 års dito. Jag har ju påpekat detta ett antal gånger tidigare varvid sura reaktioner från vissa håll kommer som ett brev på posten.

En kommentar som jag fick per e-post var att det är klart att temperaturen inte har stigit sedan 1998 eftersom detta år hade ett ovanligt högt mätvärde på grund av en ovanligt stark El Nino. E-postavsändaren hade helt missat att jag jämför med år 1997, inte år 1998 som ändå trots allt inte fick signifikant högre temperatur än 1997.

Inom klimatvetenskapen är forskarna emellertid helt klart medvetna om att temperaturen inte har stigit signifikant under mer än tio år och jag har i en tidigare artikel pekat på olika hypoteser som har lanserats för att förklara detta med tanke på att jorden borde tillföras alltmer värme med ständigt ökande växthusgashalter.

Här tar jag först upp en diskussion av Gavin Scmidt på Real Climate av en nyligen publicerad artikel om varför temperaturen inte har stigit där ingen mindre än Kevin Trenberth är medförfattare.

Vissa klimatforskare har redan långt tidigare hävdat att den globala temperaturen inte kommer att stiga så mycket på grund av låg klimatkänslighet. Detta har även lett till diskussioner om vadslagning. Det är intressant att mot bakgrund av den utplanade globala medeltemperaturen se hur resonemangen har gått i samband med dessa vad. Här berättar jag om förhandlingar om ett vad mellan klimatforskarna Richard Lindzen och James Annan.

Gavin Schmidt på Real Climate

Gavin Schmidt har intressanta kommentarer på Real Climate om Meehls med fleras nya artikel som diskuterar hypotesen att processer i djuphavet kan stoppa den globala uppvärmningen under minst tio år. Kevin Trenberth (han med the missing heat) är en av medförfattarna.

Med nya datorberäkningar som stöd hävdar man att en anledning till att vi kan få tioårsperioder där temperaturen ligger stilla eller till och med sjunker är en ökad överföring av värme mellan oceanens övre omblandade skikt på någon hundra meter och djuphavet.

Gavin Schmidt påpekar i förbigående att enligt IPCC:s datormodeller kan sannolikheten för att vi inte får någon temperaturökning under en tioårsperiod vara upp till 8 %. Vad motsvarande sannolikhet är för en tidsperiod av 15 år skulle vara intressant att veta.

Vi har nämligen, som framgår av figur 1 ovan, inte haft någon signifikant temperaturökning på 15 år så då undrar man naturligtvis vad sannolikheten är för just det fallet. Men Gavin Schmidt inskränker sig till att diskutera en tioårsperiod.

Lägg märke till att Gavin Schmidt skriver att den värme som går ner i djuphavet inte bör komma tillbaka. Djuphavet är kallt och den värme som går ner kan högst uppvärma det stora djuphavet med 0,1 grad. Alltså är det svårt, enligt Gavin Schmidt, att tänka sig att värmen skulle kunna gå åt andra hållet.

Min egen fundering är att om det visar sig att klimatkänsligheten är låg så kan djuphavets inverkan på klimatet vara en förklaring till detta. Det finns ju flera klimatforskare som är av den åsikten att klimatkänsligheten är mycket lägre än vad man kommit fram till med IPCC:s klimatmodeller. Richard Lindzen, Roy Spencer och John Christy är framstående exempel.

Djuphavet kan inverka på den globala temperaturen genom att ändra på det värmeflöde som går mellan den övre delen av oceanen till djuphavet. Om detta värmeflöde minskar med tiden, så att allt mindre värme går ner i djuphavet, kommer den globala temperaturen att få en ökande tendens dvs. en positivt ökande forcing. Om värmeflödet i stället ökar får den globala temperaturen en minskande tendens dvs. en negativt minskande forcing.

Roy Spencer har föreslagit att vi skulle kunna ha haft en positivt ökande forcing sedan lilla istiden. Detta skulle innebära att klimatkänsligheten är mindre än vad man räknar fram från kända forcings jämförda med temperaturökningen. En sådan positivt ökande forcing skulle kunna komma från inverkan av värmeflödet mellan oceanens övre skikt och djuphavet (Roy Spencer har andra förslag baserade på moln som i sin tur kan vara beroende av förändringar i djuphavet).

Spencer och Braswell har ju i sin artikel från 2010 om fasplansanalys av satellitdata funnit linjära segment som kan tolkas som att klimatkänsligheten är låg. Kan det vara så att de har rätt och vi har haft en större andel av naturlig temperaturökning på grund av djuphavet än vad som förklaras av de externa radiative forcings (främst inverkan av växthusgaser och aerosoler)?

Lindzens vadslagning med Annan

Förhandlingen mellan klimatforskarna Richard Lindzen och James Annan om ett vad är intressant mot bakgrunden av temperaturutvecklingen de senaste 15 åren. Som framgår av artikeln av Ronald Bailey i tidskriften Reason 2005 så ansåg Richard Lindzen att han skulle kunna tämka sig ett vad mellan någon som James Annan som av IPCC:s klimatmodellberäkningar är övertygad att den globala medeltemperaturen kommer att stiga 0,3 °C per decennium och de som (liksom han själv antar jag) anser att det är lika sannolikt att temperaturen har sjunkit som att den har stigit om tjugo år.

Lindzen erbjöd mot denna bakgrund Annan ett vad att om temperaturen stigit mindre än 0,2 °C tjugo år senare skulle Lindzen vinna. Om temperaturen stigit mellan 0,2 och 0,4 °C skulle vadet räknas som oavgjort. Om temperaturen skulle ha stigit mer än 0,4 °C skulle Annan vinna. Lindzen erbjöd för detta vad oddset 2 mot 1.

Bailey anmärker därvid att Lindzen ju faktiskt har sagt att temperaturen kan stiga upp till 1 °C under det kommande seklet på grund av antropogen påverkan. Med tanke på detta låter villkoren rimliga eftersom man måste ta hänsyn till osäkerheten i mätvärdena. Denna är som synes i figur 1 ovan omkring ± 0,1 °C.

Vadet blev aldrig av. Enligt Bailey berodde det på att Annan som motförslag ville att den som förlorade vadet skulle betala motståndaren i proportion till hur många hundradels grader som temperaturen avvek från det tippade värdet. Bailey konstaterar att Lindzen avvisade detta med den skeptiska frågan hur man kan mäta globala medeltemperaturer i hundradels grader (vilket verkar vara en mycket logisk invändning med tanke på mätosäkerheten ± 0,1 °C).

Argument för AGW-hypotesen formuleras ibland som att det är ‘omöjligt att förklara variationen i den globala temperaturen utan att inkludera ökande växthuseffekt från koldioxid’. Några flitigt citerade diagram under Frequently Asked Questions i den senaste IPCC-rapporten är avsedda att illustrera just detta argument. Den modellerade temperaturkurvan “stämmer” först när man inkluderar effekten av ökande koldioxidhalt. Det är naturligtvis ett svagt bevis för ett påstående, att man inte funnit något bättre.

Dessutom är det uppenbart felaktigt. Det finns flera möjliga naturliga orsaker till den beskedliga temperaturhöjningen under det senaste seklet.  En uppenbar invändning är att AGW-anhängare och GCM-modellerna underskattar variationen i solinstrålning. Det har framförts seriösa svar på detta påpekande, men förbluffande ofta får man yxskaftssvaret att solintensiteten varierat mindre än 1 %, och detta är långt ifrån vad som krävs för att ge den observerade temperaturökningen. Det enstaka, mest relevanta måttet på solens bidrag till jordens uppvärmning är inte solintensiteten vid toppen av atmosfären, utan  instrålningen vid jordytan. Denna varierar givetvis med intensiteten vid inträdet i atmosfären, men också med hur denna strålning sedan reflekteras mot moln. Det i detta perspektiv den aktuella diskussionen om molnens betydelse är viktig.

Som en del av forskningen för att utveckla termiska solfångare har man mätt upp solinstrålning mot en horisontell yta. Jag är tacksam för hjälp från prof Björn Karlsson och dr Joakim Widén för att de sökt fram detta diagram från SMHI som visar årsmedelvärden för några orter i Sverige sedan tidigt 80-tal.

Det finns data av detta slag sedan början av 1900-talet, men de har tyvärr inte lika god noggrannhet och väl specificerad andel av direkt och diffus intensitet. Det framgår, både av enskilda kurvor och det lineariserade medelvärdet, att trenden under dessa nästan 30 år är stigande – i det senare fallet 0.4%/år. Detta är en avsevärt större variation än hos den i atmosfären inkommande  solintensiteten, som ofta kallas “solarkonstant”. Den mest näraliggande förklaringen är minskande molnighet. Det är en poäng att ökande halt av koldioxid i atmosfären under denna tid bör ha minskat solintensiteten vid jordytan.

Kurvskaran ovan visar givetvis inte direkt att ökande solintensitet vid jordytan är hela förklaringen till den uppmätta ökningen i medeltemperatur, men den ger en relief åt  egendomliga påståenden om att naturliga variationer inte räcker för att förklara klimatets ändring.

En ny artikel av Kaufmann et al. (2011) har eldat på debatten om att uppmätta temperaturer inte visar på någon signifikant ökning sedan slutet av 1990-talet.

Artikeln har bland andra diskuterats av Judith Curry, på WUWT och av James Dellingpole.

Enligt artikeln skulle temperaturen inte ha ökat under 1998 – 2008 men har därefter ökat 2009 och 2010.

Men det har gått en tid sedan författarna skrev texten och nu har vi mer data för temperaturen inklusive fem månader av 2011. Figur 1 ovan visar att uppgången i temperatur 2008 – 2010 ser ut att vara tillfällig (det är samma figur som figur 1 i min förra bloggpost utökad med 2011 och med den vanliga riktningen på tidsaxeln).

Den mer övergripande bilden för perioden 1998 – maj 2011 ser ut att vara att temperaturen inte ändrats utom de kortsiktiga variationerna upp och ner från år till år (inklusive de förekommande El Nino och La Nina).

Att temperaturen inte ökat har förbryllat klimatvetenskapen där en stor andel forskare har förväntat sig en ständigt stigande temperatur i takt med att växthusgasernas halt ökar. Detta är nämligen vad klimatmodellerna har förutspått.

När detta inte synes stämma har tilläggshypoteser (ad hoc) lanserats som förklaring för att kunna få ihop observationerna med teorin. Jag har hittat följande fem hypoteser i den peer-reviewade litteraturen.

Hypotes 1: Swanson och Tsonis (2009) föreslog hypotesen att klimatet har skiftat till ett nytt tillstånd under 2001/2002 vilket skulle leda till ett avbrott i den uppvärmningstrend som varit under perioden 1976/1977 – 2001/2002. De fann stöd för denna hypotes genom statistisk analys av observerade klimatdata.

Hypotes 2 och 3: Trenberth (2009) diskuterade varför temperaturen inte stigit och att år 2008 fick så låg temperatur trots att den ökande växthusgashalten enligt teorin borde innebära att alltmer värme tillförs klimatsystemet. Han föreslog två hypoteser. Den ena att överskottsvärmen går ner i djuphavet, vilket han fann mest troligt, den andra att molnbildningen ändrats så att ökad värme på grund av växthusgaserna kompenserats av molnens reflektion av strålning från solen.

Hypotes 4: Solomon et al. (2010) konstaterade att temperaturtrenden varit nästan platt sedan slutet av 1990-talet trots ökade växthusgashalter. De lanserade hypotesen att detta åtminstone till en del beror på förändringar i vattenånghalten i stratosfären och fann stöd för detta från observationer kombinerade med simuleringar med en avancerad klimatmodell.

Hypotes 5: Kaufmann et al (2011) konstaterade att temperaturen inte ökat under perioden 1998 – 2008. De lanserade hypotesen att den ökade kolförbränningen i Asien, speciellt den i Kina 2003 – 2007, har gett ökade utsläpp av sulfataerosoler. Dessa utsläpp leder till mer reflekterad solstrålning och därmed kompenseras den ökade växthusgashalten. De fann stöd för sin hypotes genom statistiska undersökningar.

Referenser

Robert K. Kaufmann, Heikki Kauppi, Michael L. Mann, and James H. Stock (2011). Reconciling anthropogenic climate change with observed temperature 1998–2008. PNAS 2011 ; published ahead of print July 5, 2011, doi:10.1073/pnas.1102467108

Swanson, K. L., and A. A. Tsonis (2009), Has the climate recently shifted?, Geophys. Res. Lett., 36, L06711, doi:10.1029/2008GL037022.

Kevin E Trenberth (2009). An imperative for climate change planning: tracking Earth’s global energy. Current Opinion in Environmental Sustainability Volume 1, Issue 1, October 2009, Pages 19-27.

Susan Solomon, Karen H. Rosenlof, Robert W. Portmann, John S. Daniel, Sean M. Davis, Todd J. Sanford and Gian-Kasper Plattner (2010). Contributions of Stratospheric Water Vapor to Decadal Changes in the Rate of Global Warming. Science 5 March 2010: Vol. 327 no. 5970 pp. 1219-1223 DOI: 10.1126/science.1182488

I en nypublicerad artikel på Newsmill skriver Lars Bern att det är dags att bryta meteorologins monopol på klimatforskning. Vi behöver luta oss mot de gamla, mogna naturvetenskapsgrenarna för att förstå de komplexa sambanden bakom klimatsystemet.

Den 25 maj hade Västerbottens-Kuriren en liten lektion i alarmism. Se nedan.

Plötsligt får vi reda på att Sveriges medeltemperatur kommer att öka med 3,5-7 grader fram till år 2100! Detta enligt SMHI och SGI som på uppdrag av länsstyrelsen i Västerbotten gjort en utredning över framtida klimatrisker. Norrlänningarna kan förvänta sig fler jordskred och störtfloder. Kraftigt regn eller snösmältning kan skapa slamströmmar i raviner som kan slå sönder bebyggelse och ta ihjäl människor.

”Rapporten är tänkt lite som en väckarklocka”, säger Jan Fallsvik, statsgeotekniker vid SGI. ”Det kommer att bli värre och värre i och med klimatförändringen.”

Gästinlägg av Lars Jonsson

Enligt ett ganska samstämmigt framtidsscenario kommer vi bli 9 miljarder människor till 2050. Att dels föda dessa människor samt att ta majoriteten ur fattigdom blir våra barns största utmaning. En generell högre levnadsstandard och utbildningsnivå i utvecklingsländerna är på sikt troligen den bästa försäkringen för att plana ut befolkningskurvan och kunna bevara jordens naturliga biologiska system.

Kombinationen av mer CO2 i atmosfären samt ett varmare klimat, säg ca 1°C eller kanske till och med 2°C kanske är den bästa hjälpen vi kan få för att öka avkastningen på Tellus jordar. Då temperaturökningen blir större vid polerna i ett varmare klimat kommer större områden bli brukbara på norra halvklotet. Kanske är det alldeles rätt att under de närmsta 100 åren återföra den fossilt bundna koldioxiden och ge utvecklingsländerna möjlighet till billig energi.

Om vi kunde exportera Rysslands gasfyndigheter till Afrika istället för Tyskland så skulle vi kunna undvika degraderingen av skog och savann på den afrikanska kontinenten, de fattigas främsta energislag. Tyskland kunde med sin ingenjörsvetenskap medverka till att utveckla kärnkraften och därmed ge Afrika möjlighet att utnyttja naturgasen för att höja sin levnadsstandard.

Sahelregionen får enligt all vetenskaplig forskning mer nederbörd under ett varmare klimat (trots att medier ofta säger det motsatta), Nordafrika och Mellanöstern blir torrare men kommer kanske med den nya våren (större demokrati och social rättvisa) och sina rikedomar av olja och gas att kunna hantera detta.

Kanske är allt detta en önskedröm och romantiskt tänkande, men jag tror att om världen lägger ner sina resurser på att försöka minska koldioxiden kommer vinnaren skrivas de gamla industrinationerna och förlorarna Afrika.

Under den första 100 åren med fossilbränsle lyftes halva jorden ur fattigdom, om under de resterande 100 åren resten kunde lyftas ur fattigdom och människan samtidigt lyckas tygla atomernas inneboende energi på ett säkert och hållbart sätt, då kanske jorden år 2100 åter i lugn och ro kunde få vandra sin långa väg mot nästa istid. Några isbjörnar, kustsnäppor och polartorskar kommer att överleva i de nordligaste delarna om, och jag säger om, uppvärmningen av Arktis kommer att fortsätta.

Lars Jonsson

Häromdagen berättade jag om FOI-seminariet ”Värmen dödar”. Nu visar det sig att det är fler som rustar för extremvärme. I Chicago förbereder man sig också på en ”permanent” värmebölja.

”Public alleyways are being repaved with materials that are permeable to water. The white oak, the state tree of Illinois, has been banned from city planting lists, and swamp oaks and sweet gum trees from the South have been given new priority. Thermal radar is being used to map the city’s hottest spots, which are then targets for pavement removal and the addition of vegetation to roofs. And air-conditioners are being considered for all 750 public schools, which until now have been heated but rarely cooled.”

Märkligt att så få minns att Chicago så sent som i januari i år stängde alla sina skolor då en rekordartad snöstorm drabbat staden. Flygplatsen O’Hare ställde in alla avgångar och landningar under ett och ett halvt dygn.

The Examiner berättade dessutom att vintersäsongen 2010-2011 i sin helhet var närmast rekordartad.

”The 2010-2011 snow season is on the verge of setting weather history after the Blizzard of 2011 dumped over 20 inches of snow over the Chicago area. Dating back to the 1884-1885 snow season, there have been 25 snow seasons that have produced 50 inches or more of snow, but there have never been more than 3 seasons in a row to produce 50 or more inches of snow. With just an additional 2.5″ of snow, 2010-2011 will make it 4 seasons in a row to have 50 or more inches of snow.”

Är det verkligen så klokt att satsa alla sina slantar på värmeböljor?

När Totalförsvarets forskningsinstitut FOI tolkar klimatanpassning handlar det om att förbereda sig för värmeböljor. Den 26 maj anordnar man ett seminarium på temat ”Värmen dödar”. Seminariet sägs innehålla praktiska exempel på hur man kan arbeta förebyggande för att minska skadorna.

Det mänskliga minnet är onekligen fantastiskt selektivt, för så sent som den 4 december 2010 skrevs det om att den tidiga köldvågen dödat 17 människor i Centraleuropa på bara 24 timmar. Den brittiska regeringen fick motta enormt mycket kritik då saltdepåerna inte räckte till för att hålla vägarna farbara. Även i Sverige höll saltet på att ta slut.

Både förra vintern och i år dog hundratals människor i Indien av kyla.

I december 2009 rapporterade BBC om mer än 80 döda på grund av vinterkyla.

Men antagligen ingår inte extrem kyla i världsbilden av den globala uppvärmningen. Alltså förbereder vi oss för värmeböljor. Vad som kan hända vintern 2011/12 är ointressant.

Ett gästinlägg av Lars Jonsson

Ingemars artikel angående biobränsle fick mig att tänka på en rubrik i Nature från den 28 april i år, med den något överraskande rubriken ”Sugar cane cools climate”. Det är ju som bekant just etanol från sockerrör som anses vara den som sparar mest CO2, medan t.ex etanol från majs enligt vissa undersökningar tillför ca 20% CO2 till atmosfären. Skulle sockerrörsodlingar dessutom kyla klimatet så vore det ju en klar hit för etanolförespråkarna. När man sedan läser innehållet, samt ursprungsartikeln i den nya tidskriften Nature Climate Change (doi:10.1038/nclimate1067) så blir bilden delvis en annan. Den mesta av uppodlingen för sockerrör i Brasilien sker i den s.k. Cerradon, ett savannliknande landskap som utgör 21% av landet. Om man omvandlar denna biotop till en mosaik av odling och betesmark så ökar medeltemperaturen i detta område med 1,55° C. Däremot så minskar temperaturen med 0,93° om man planterar sockerrör på en redan uppodlad mark. Samma undersökning skulle m.a.o. kunna rubriceras ” Suger cane warms the climate”. Andelen uppodlad Cerrado är ca 50% , m.a.o. ca 10% av Brasiliens yta. Detta skulle innebära att människan värmt Brasilien med 0,15° C och då har vi inte räknat med uppodling av regnskogsområden. Nu måste förstås den samlade klimatexpertisen räkna på om den ”vinst” i form av minskad användning av fossilbränsle räcker till för att minska den ”förlust” som uppstår när Cerradon omvandlas till sockerörsodlingar. Kanske har forskarna på Stanford universitetet i Kalifornien lyckas skapa ett nytt forskningsområde som kräver några miljoner och ett antal doktorander, klimatvetenskapen är verkligen ett sant Perpetuum mobile.

För att försörja 10% av världens behov av fordonsbränslen 2030 med första generationens biobränsle skulle någonstans mellan 8% och 36% av världens brukbara areal behöva tas i anspråk (UNEP, ISBN: 978-92-807-3052-4).

Lars Jonsson

En liten kul historia så här på morgonen. Tydligen drabbades sajten Campingglädje av kraftig uppvärmning alldeles nyligen.

Kvarnsö Camp & Vandrarhem rapporterades hålla 68 grader, vilket kan anses vara tämligen rekordartat. Väderdata levererades av normalt sett pålitliga yr.no. Efter lite forskning visade sig dock att campingens höjd över havet av någon anledning varit inställd på -9999 m.

Idag ser Campinggjädje ut som vanligt och varmast just nu är Hyppelns gästhamn med 9 grader.