Nästan alla har väl sett nedanstående figur? Den härstammar från IPCC, och pilarna representerar nedåt och uppåtgående effektflöden till och från jordytan.

Det finns många synpunkter på denna figur. Det har bl a framförts att de två röda pilar som visar återstrålning av värme från atmosfären till jorden strider mot en av termodynamikens huvudsatser. Ett kallare medium (atmosfären) kan inte spontant värma ett varmare (jordytan). Detta är en av komponenterna i G. Gerlich och R. D. Tscheuschners (”Falsi fication Of The Atmospheric CO2 Greenhouse Eff ects” Int. J. Mod. Phys. B23:3, 275-364 (2009)) totala underkännande av att växthuseffekten påverkar klimatet.

För egen del har jag en något mer förlåtande inställning. De fyra  röda pilarna är termer i en konvergent geometrisk serie, vars summa är en nettotransport  genom atmosfären - från högre till lägre temperatur . De röda pilarna är en ofullständig beskrivning, men inte orimlig fysik.

Istället vill jag kritisera den geometriska modell av jorden som figuren använder. Trots att jordytan är ritad som en cirkelbåge är nämligen vår sfäriska jord här betraktad som en cirkulär skiva! Det framgår av att solinstrålningen givits värdet 343 W/m2. Detta är en fjärdedel av solarkonstanten 1372 W/m2. Man har alltså ersatt den sfäriska jordytan 4ΠR*R med cirkelskivans ΠR*R och dividerat den verkliga solinstrålningen med 4.

Eftersom AGW-anhängarna ofta etiketterar oss klimatrealister som jämställda med ”flat-earthers”, så är det ironiskt att IPCC’s  strålningsmodell baseras på att jorden är en platt skiva.

En allvarlig fysikalisk konsekvens är att den infallande solinstrålningen därmed ges samma infallsvinkel över hela jordytan. Så är  ingalunda fallet. Mellan vändkretsarna står solen vinkelrätt mot jordytan 2 ggr/år – en infallsvinkel som vi häruppe aldrig upplever. Reflektansen av solljuset mot olika objekt:  hav, berg, is och snö varierar med infallsvinkeln. I bästa fall ger då pkt 3 i figuren (102 W/m2) ett korrekt medelvärde över olika material och latituder. Detta motsvarar ett albedo på  knappt 30%. I värsta fall är det ytterligare en parameter i läggspelet att få totalsumman av  in- och utstrålning lika med noll.

Vinkelberoendet har dessutom konsekvenser för ett tipping point-argument. Det sägs ibland att om polarisarna smälter, så blir reflektionen mot smältvattnet lägre än mot isen. Det blir då en allt snabbare uppvärmning av polarhavet osv…   Solreflektansen mot is och snö är onekligen högre än mot vatten. Å andra sidan sker solinstrålningen mot polartrakterna under hög infallsvinkel, och huvudsakligen stiger reflektansen med ökande infallsvinkel, så att den går mot 100% för strykande infall. Skillnaden mellan solreflektans (albedo) för is och vatten minskar därför med ökande infallsvinkel. Solnedgångar är vackra, men de värmer inte något vidare.

Det finns ytterligare en svaghet i figuren. Alla pilar är ritade som om strålningsflödet är ett parallellt strålknippe – dvs effektflödet per kvadratmeter är konstant. Detta är någotsånär rimligt när det gäller solinstrålningen, men fel för reflekterad och termiskt emitterad strålning. Reflexion mot diffusa ytor och termisk utstrålning från en plan yta ger inte ett parallellt, utan ett divergent strålknippe. Ett divergent strålknippe har inte ett konstant effektflöde utan avtar med avståndet från ytan.

Tänka sig, nu kan Al Gore få ett andra Nobels fredspris! Det första fick han för sina insatser i klimatkriget. Vad motiverar det andra, undrar ni. Jo, det är så här att Internet som företeelse är en av de nominerade kandidaterna till årets fredspris. Och vi vet ju alla att Al är Internets fader. Eller hur var det nu?

Läs även här.

Ovanstående stycke är saxat från NASA:s Earth Observatory sida. Notera att det inte nämns något om växthusgaser eller koldioxid samt att det finns en öppning för eventuella naturliga klimatvariationer.

Samtidigt rapporterar NoTricksZone att NASA i en nyligen publicerad rapport medger att den urbana värmeeffekten (UHI) kan vara upp till 9 grader C.

Vad har det för konsekvenser för hypotesen om koldioxiddriven global uppvärmning?

Återigen, låt mig börja med orden: väder och klimat är inte samma sak. Så fortsättningen på det här inlägget har inte mycket med (A)GW:s vara eller inte vara att göra. Helt klart är dock att väderkaos råder i Europa och att årets vinter tagit oss alla på sängen. Jag börjar bli en aning orolig för min resa till Berlin i morgon.

Intressant dock att under ett år som förmodas vara ett av de varmaste någonsin uppmätta inträffar så många köldrekord. Kanske är den nya beteckningen ”climate disruption” ett bättre namn än global uppvärmning? Hade AGW:are konsekvent använt det uttrycket i stället hade vi kanske inte haft lika många skeptiker? För det är väl lättare att tro att något är lurt med klimatet än att klimatet blir varmare och varmare? Men det är bara en tanke.

PS Enligt BBC är Cypern ett bra ställe att vara på just nu.

En läsare tipsar om en utställning på Museum of London. Den heter London Futures och handlar givetvis om klimatförändringens effekter. För varför skulle någon intressera sig för framtiden som sådan?

Det lustiga i sammanhanget (kanske kan någon förklara det för mig) är hur man lyckas förena en miniistid (bild 1 nedan) med risodling (bild 2 nedan).

Bild 1. Robert Graves and Didier Madoc-Jones.

Bild 2. Robert Graves and Didier Madoc-Jones.

Och om det nu verkligen blir så kallt på vintern, varför skulle tusentals vilja bygga en kåkstad runt Buckingham Palace?

George Monbiot anser att det inte finns någon chans att vidare klimatsamtal i Mexiko och på andra ställen kommer att leda någonstans.

”The best outcome anyone now expects from December’s climate summit in Mexico is that some delegates might stay awake during the meetings.”

Klimatfrågan är i mångas ögon död. Om två år går Kyotoavtalet ut. Det lär inte komma något som ersätter det. Utvecklingsländerna kräver sin rätt att växa på samma sätt som Väst har gjort. Och västländernas stundvis ambitiösa planer på att begränsa utsläppen kommer att ha noll effekt på klimatet och temperaturen, menar Monbiot.

Vi står maktlösa inför vad som komma skall. Och enligt George Monbiot finns det inga tvivel om att den globala uppvärmningen fortsätter.

”The US government’s NOAA reports that the first eight months of 2010 were as hot as the first 8 months of 1998 – the warmest ever recorded. But there’s a crucial difference. 1998 had a record El Nino – the warm phase of the natural Pacific temperature oscillation. The 2010 El Nino was smaller (an anomaly peaking at roughly 1.8, rather than 2.5C), and brief by comparison to those of recent years. Since May the oscillation has been in its cool phase (La Nina): even so, June, July and August this year were the second warmest on record.”

Vi är alltså körda och naturen fri att göra vad den vill med oss. Eller? Enligt James Delingpole skrattar kineserna gott åt våra våndor.

Mats F tipsar om en potentiellt intressant nyutkommen bo, A Vast Machine, som handlar om klimatmodellering.

Från förlagets hemsida:

”Global warming skeptics often fall back on the argument that the scientific case for global warming is all model predictions, nothing but simulation; they warn us that we need to wait for real data, ”sound science.” In A Vast Machine Paul Edwards has news for these skeptics: without models, there are no data. Today, no collection of signals or observations—even from satellites, which can ”see” the whole planet with a single instrument—becomes global in time and space without passing through a series of data models. Everything we know about the world’s climate we know through models. Edwards offers an engaging and innovative history of how scientists learned to understand the atmosphere—to measure it, trace its past, and model its future.

Edwards argues that all our knowledge about climate change comes from three kinds of computer models: simulation models of weather and climate; reanalysis models, which recreate climate history from historical weather data; and data models, used to combine and adjust measurements from many different sources. Meteorology creates knowledge through an infrastructure (weather stations and other data platforms) that covers the whole world, making global data. This infrastructure generates information so vast in quantity and so diverse in quality and form that it can be understood only by computer analysis—making data global. Edwards describes the science behind the scientific consensus on climate change, arguing that over the years data and models have converged to create a stable, reliable, and trustworthy basis for establishing the reality of global warming.”

Jag har precis beställt boken via Amazon. Det ska bli intressant att se vad Paul Edwards skriver om inte bara GW, utan AGW.

Professor Torben R. Christensen på Lunds universitet har kammat hem en grand slam. Hans klimatforskningsenhet DEFROST har, tillsammans med sina två syskonprojekt CRAICC och SVALI, blivit tilldelad 100 miljoner norska kronor. Dessa pengar ska användas för forskning om klimatförändring i Arktis.

”De senaste åren har det skett en rad dramatiska förändringar i Arktis frusna landskap”, kan vi läsa i pressmeddelandet från Lunds Universitet. ”Exempelvis smälte en rekordstor mängd havsis sommaren 2007. Ett annat exempel är den omfattande avsmältningen av ytterområdena av det grönländska istäcket.”

Torben Christensen och hans kollegor tänker studera hur förändringarna i Arktis påverkar djur- och växtlivet samt olika processer i marken och luften. Inte minst gäller det att ta reda på om det finns risk för en dominoeffekt där klimatförändringen förstärker sig själv.

Just nu är havsisens utbredning i Arktis rekordlåg, faktiskt till och med lägre än 2007. Jag är lite förvånad att tidningarna inte satt klorna i den här godbiten ännu. Men det kanske är fotbolls-VM som spökar.

På andra sidan klotet är det å andra sidan rekordmycket havsis. Inte heller det skrivs det dock om.

PS Diagrammen ovan visar läget fram till 27 juni 210.

På Anthony Watts blogg hittar jag senaste temperaturdata från UAH.

Temperaturavvikelsen för mars 2010 blev +0,65 grader Celsius, samma som för januari 2010. Uppenbarligen behåller El Nino greppet om oss. Från samma blogg kommer även senaste Sea Surface Temperatures (SST).

Är ni intresserade av en fullständig genomgång så finns den på Watts Up With That.