Mats F tipsar om en potentiellt intressant nyutkommen bo, A Vast Machine, som handlar om klimatmodellering.

Från förlagets hemsida:

”Global warming skeptics often fall back on the argument that the scientific case for global warming is all model predictions, nothing but simulation; they warn us that we need to wait for real data, ”sound science.” In A Vast Machine Paul Edwards has news for these skeptics: without models, there are no data. Today, no collection of signals or observations—even from satellites, which can ”see” the whole planet with a single instrument—becomes global in time and space without passing through a series of data models. Everything we know about the world’s climate we know through models. Edwards offers an engaging and innovative history of how scientists learned to understand the atmosphere—to measure it, trace its past, and model its future.

Edwards argues that all our knowledge about climate change comes from three kinds of computer models: simulation models of weather and climate; reanalysis models, which recreate climate history from historical weather data; and data models, used to combine and adjust measurements from many different sources. Meteorology creates knowledge through an infrastructure (weather stations and other data platforms) that covers the whole world, making global data. This infrastructure generates information so vast in quantity and so diverse in quality and form that it can be understood only by computer analysis—making data global. Edwards describes the science behind the scientific consensus on climate change, arguing that over the years data and models have converged to create a stable, reliable, and trustworthy basis for establishing the reality of global warming.”

Jag har precis beställt boken via Amazon. Det ska bli intressant att se vad Paul Edwards skriver om inte bara GW, utan AGW.

Professor Torben R. Christensen på Lunds universitet har kammat hem en grand slam. Hans klimatforskningsenhet DEFROST har, tillsammans med sina två syskonprojekt CRAICC och SVALI, blivit tilldelad 100 miljoner norska kronor. Dessa pengar ska användas för forskning om klimatförändring i Arktis.

”De senaste åren har det skett en rad dramatiska förändringar i Arktis frusna landskap”, kan vi läsa i pressmeddelandet från Lunds Universitet. ”Exempelvis smälte en rekordstor mängd havsis sommaren 2007. Ett annat exempel är den omfattande avsmältningen av ytterområdena av det grönländska istäcket.”

Torben Christensen och hans kollegor tänker studera hur förändringarna i Arktis påverkar djur- och växtlivet samt olika processer i marken och luften. Inte minst gäller det att ta reda på om det finns risk för en dominoeffekt där klimatförändringen förstärker sig själv.

Just nu är havsisens utbredning i Arktis rekordlåg, faktiskt till och med lägre än 2007. Jag är lite förvånad att tidningarna inte satt klorna i den här godbiten ännu. Men det kanske är fotbolls-VM som spökar.

På andra sidan klotet är det å andra sidan rekordmycket havsis. Inte heller det skrivs det dock om.

PS Diagrammen ovan visar läget fram till 27 juni 210.

På Anthony Watts blogg hittar jag senaste temperaturdata från UAH.

Temperaturavvikelsen för mars 2010 blev +0,65 grader Celsius, samma som för januari 2010. Uppenbarligen behåller El Nino greppet om oss. Från samma blogg kommer även senaste Sea Surface Temperatures (SST).

Är ni intresserade av en fullständig genomgång så finns den på Watts Up With That.

Intressant läsning från The American Interest Online.

”The global warming movement as we have known it is dead. Its health had been in steady decline during the last year as the once robust hopes for a strong and legally binding treaty to be agreed upon at the Copenhagen Summit faded away. By the time that summit opened, campaigners were reduced to hoping for a ‘politically binding’ agreement to be agreed that would set the stage for the rapid adoption of the legally binding treaty. After the failure of the summit to agree to even that much, the movement went into a rapid decline.

The movement died from two causes: bad science and bad politics.”

PS Observera att bilden ovan visar en icke-klimatsmart begravning.

01.01.10. I ettors och nollors förlovade dataland blir världen bara varmare och varmare. I verkligheten är det idag minus 10 här i Helsingborg. Det nya året börjar med en rejäl köldknäpp på näsan åt AGW-hypotesen. Och Piers Corbyn, som på ett framgångsrikt sätt förutsagt kylan under COP15 (och mycket annat) spår en mycket kall januari och februari.

Om vi verkligen är på väg mot kallare tider, och då inte bara ett par månader, utan en avkylning som pågår i flera decennier, så får vi nog hoppas att Peter J Olsson har rätt när han i dagens Kvällsposten hoppas på en renässans för kärnkraften.

Professor Fred Singer är också optimistisk. I en intervju i The Examiner säger han: ”I am sure that sound science must — and will — win out in the long run and convince not only scientists but also the public and politicians that climate change is almost all natural, and that a modest warming, should it occur, is good for humanity overall.”

Detta är för bra för att undanhålla er. En fysik- och astronomiprofessor vid University of Waterloo tror sig ha gjort en stor upptäckt. Medan han studerade mekanismerna bakom uppkomsten av ozonhålet ”råkade” han även finna att CFC:er, som ju påstås vara boven i ozondramat, även orsakat en stor del av den globala uppvärmningen.

”My findings do not agree with the climate models that conventionally thought that greenhouse gases, mainly CO2, are the major culprits for the global warming seen in the late 20th century,” säger professor Qing-Bin Lu . ”Instead, the observed data show that CFCs conspiring with cosmic rays most likely caused both the Antarctic ozone hole and global warming. These findings are totally unexpected and striking, as I was focused on studying the mechanism for the formation of the ozone hole, rather than global warming.”

”Most remarkably, the total amount of CFCs, ozone-depleting molecules that are well-known greenhouse gases, has decreased around 2000,” tillägger Lu. ”Correspondingly, the global surface temperature has also dropped. In striking contrast, the CO2 level has kept rising since 1850 and now is at its largest growth rate.”

Studien finns publicerad i Physics Reports.

Läs gärna Jeffrey Balls artikel i The Wall Street Journal. Balanserat och klokt, tycker jag.

Jonas N tipsar om en intressant skriftlig debatt mellan pro-AGW Kevin Trenberth och konta-AGW Bill Gray.

”I have found that the only scientists who disagree with the IPCC report are those who have not read it and are poorly informed”, säger Kevin Trenberth.

”This is simply untrue”, svarar Bill Gray. ”Thousands of scientists from around the globe who have closely followed the IPCC statements believe that they have grossly exaggerated the influence of CO2 rises on global warming.”

Läs del 1 av debatten här. Därifrån hittar du vidare till del 2.

Tänk er att spendera mer än 20 år på att slåss mot antropogen klimatförändring. 1988 talade han till USA:s senat och än idag står han på barrikaderna tillsammans med diverse klimataktivister. Var hämtar mannen sin inspiration? Jag måste säga att jag beundrar hans uthållighet. Al Gore är en annan sak. Han har tjänat miljontals dollar på att försöka rädda jorden. Men Hansen? Vad får han i jämförelse?

Själv är jag faktiskt innerligt trött. På larmen, klimattjafset, pajkastningen mellan skeptiker och AGW-are. I mer än två år har jag drivit den här bloggen. Till vilken nytta? Vad har jag åstadkommit på tjugofyra månader? Om Köpenhamnskonferensen förblir utan resultat är det knappast min förtjänst. Om klimatet bestämmer sig för att bli kallare är det heller inte jag som har bidragit. Nog finns det andra, mer brännande problem att fokusera på? Kanske är det bäst att låta James Hansen och hans gelikar hålla på med sitt. Tids nog inser gemene man att de föreslagna lösningarna inte håller vad de lovar.

Kanske är det dags att låta andra ta över? Är det någon som är sugen på att bli partner till The Climate Scam och dela på bördan?

Idag börjar WMO:s stora World Climate Conference i schweiziska Genève. Dessvärre har jag ingen möjlighet att vara på plats, men jag hoppas att mina Schweizbosatta vänner rapporterar om händelsernas förlopp.

Konferensens mål är inte att diskutera utsläpp av växthusgaser och konsumtion av fossila bränslen. Fokus ligger i stället på hur man ska tackla konsekvenserna av ett förändrat klimat, dvs. översvämningar, torka och andra naturens nycker.

På konferensens hemsida går det att lyssna på föredragen som ljudfiler. Man kan också ansluta sig till WMC:s grupp på Facebook eller följa den på Twitter. En översikt över programmet finns här.

Är duon Bojs-Baltscheffsky på plats kan man undra?