The Climate Scams ägarinna kommer att ta en välbehövlig paus resten av år 2009 och ägna sig åt att skrapa rutor och skotta snö. Under tiden är alla hjärtligt välkomna att underhålla varandra och sig själva.

I gårdagens SvD Synpunkt berättades den sanna historien om isbjörnarna. God Jul och lev väl!

Som vanligt blir jag vansinnigt irriterad när WWF påstår sig kunna rädda de hotade isbjörnarna. Nedan en bannerannons som uppmanar oss att skänka pengar. Till vad, om jag får fråga?

Se vad organisationen Plane Stupid har hittat på den här gången. Den här annonsen premiärvisades idag på brittiska biografer.

Jag läste att Canada och Grönland har kommit överens om att tillsätta en gemensam kommission som ska bestämma hur många isbjörnar som får skjutas av varje år. I Canada finns det idag ca 15.500 isbjörnar, vilket grovt motsvarar 2/3 av alla isbjörnar i världen (med andra ord kring 22 till 23 tusen) och man diskuterar att klassa isbjörnen som ”species of special concern”. Uppenbarligen anses dock inte isbjörnen utrotningshotad, för i så fall borde man väl helt förbjuda all jakt.

Och drygt 20.000 björnar är hyfsat mycket jämfört med 3.200 tigrar, 2.500 tusen jättepandor, 110 iberiska lokatter eller några tiotal baiji (en delfinart som lever i Kina).

Arktis är utan tvekan ett av de mest populära diskussionsämnena när det gäller klimatförändring. Ena dagen smälter det som glass i solsken, andra dagen återhämtar sig isen fortare än väntat. Allt beror på vilken källa man går till.

Sky News hör till de förstnämnda och rapporterar att Arktis kommer att vara nästintill isfritt sommartid om bara tio år. Det är den brittiska polarforskaren Pen Hadow som kommer med dessa dåliga nyheter. Hans expedition har kämpat i minus 45 grader C och till och med fått simma en del av vägen, vilket i minus 45 grader ter sig som ett övermänskligt dåd. (Dessa brittiska äventyrare!)

Dr Martin Sommerkorn från WWF kommenterar: ”Countries must see these results and think there is no alternative we must deal with the problem and make investments. Humankind and our way of life is at stake.”

Inge Bolin låter meddela att hans senaste insändare om klimat blivit publicerad i både Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda. Texten återges nedan.

***

Vi går mot kallare klimat

FN:s klimatpanel (IPCC) har sedan bildandet 1988 menat att vi upplever en hastig temperaturökning globalt. Ökningen skulle vara cirka 0,2 grader per årtionde och alltså två grader per århundrade, detta baserat på takten från cirka 1975 och framåt.

Men tidigare var takten den samma 1910-1940 och från 1940 till 1975 så sjönk temperaturen med 0,2 grader. Hur det kunde komma sig visste man inte och koldioxidhaltens ökning var då låg så den borde inte påverka i någon nämnvärd grad. För bara cirka ett år sedan kom man fram till att dessa trappstegsvisa ändringar berodde på i huvudsak PDO, stor en havsström i Stilla Havet. PDO blev för övrigt negativ i fjol = kallare. Jämnar man ut PDO:s inverkan blir det kvar en temperaturökning på cirka 0,7 grader per århundrade, vilket är bara en tredjedel av IPCC:s utsaga vilket ju inte verkar så oroande och detta har pågått sedan mitten av 1800-talet, en tidpunkt som var den kallaste sedan Istiden.

Den ökande temperaturen ska sedan ge en ökad avdunstning, och eftersom vattenånga också är en växthusgas spär det på temperaturökningen. Men då ökningstakten egentligen bara ligger på 0,7 grader per århundrade ger detta liten effekt. Dessutom säger Nasa (Amerikanska Rymdflygstyrelsen) att cirka 0,15 grader av detta beror på ökad solaktivitet och ett par tiondelar ligger på sotpartiklar i atmosfären. Kvar till växthuseffekten blir då bara cirka 0,3 grader och det är nästan försumbart. Under tiden säger de som vill att växthuseffekten ska vara ett problem, att uppvärmningstakten är större än befarat! Samtidigt hör vi att det är rekordkallt i USA.

Hur är det då med isbjörnarna? Jo tack, för 50 år sedan var de cirka 5 000 stycken medan de idag är cirka 25 000 så de är inte alls hotade. Avsmältningen i Arktis var väldigt tydlig 2007, mest beroende på ihållande vindar som drev iväg isflaken söderut, men där har ismängden ökat igen, dock inte ännu till samma nivå som innan. Havsytehöjningen som tidigare legat på ett par millimeter per år har nu avstannat. Det finns ett projekt Argo med cirka 3 000 mätbojar runt världshaven vars mätning visar att vattentemperaturen möjligen sjunkit något sedan mätningarnas början för åtta år sedan. Vattentemperaturen är mycket viktig eftersom världshavens värmeinnehåll är väldigt mycket större än luftens.

Solen har inte visat några fläckar på över ett år och inga tecken på en ny solfläckscykel finns. Detta är ovanligt och oroande eftersom tidigare långa perioder med låg solaktivitet också inneburit kallt klimat. Så medan det inte egentligen finns något påvisbart historiskt samband mellan CO2-halt och klimat, så finns det mycket tydligare samband mellan solaktivitet och klimat. Vi kan då få uppleva kallare klimat de närmaste årtiondena istället för det man varnar för, ett varmare.

Att dra igång en mycket kostsam omställning av den västerländska ekonomin med ett mycket tveksamt resultat samtidigt som vi har en global ekonomisk kris verkar mer än lovligt dumt.

***

”Fyra månader är allt vi har”,
Ban Ki-moon skräder inte orden.
”Förändrar vi inte vårt livssätt
så tar vi snart kål på jorden.”
”Marken blir helt torr och karg
när flodfårorna svämmar över.
Ångra era koldioxidsynder,
sol och vind är allt vi behöver.”
”Vårt hopp står nu till Danmark,
Smilla, du med din känsla för snö,
Rädda isbjörnen och pingvinen,
Rädda jorden, jag vill inte dö.”

Uppdatering: Mats Tunehag på Världen idag kommenterar för övrigt samma nyhet på sin nya svenska blogg.

Enligt EcoWordly är det nu åter rekordlite is i Arktis. Så lite is har det inte varit på 800 år. Och hur vet man det? Jo, enligt artikeln har forskarna studerat isborrkärnor från Svalbard och trädringar från Finland. Dessutom har de finkammat gamla skeppsloggböcker. Är det någon mer är jag som känner en viss tveksamhet vad gäller tillförlitligheten av dessa data? 800 år gamla loggböcker?

Enligt artikelförfattaren blir isläget i Arktis bara värre och värre. Den omtalade Nordvästpassagen låg öppen för första gången i ”living memory”. Med det avses dock troligen författarens eget levnadsminne, för visst hade passagen passerats även på 1940-talet? Och det finns väl fortfarande några människor som kan tänkas komma ihåg det?

Dessutom rapporteras det om att mängden isbjörnar kan komma att minska med hela två tredjedelar inom de närmaste 20 åren. Utan tvekan framräknat med hjälp av ypperliga datormodeller.