En tidigare bloggartikel där James Hansens projektioner 1988 diskuterades i ljuset av John Christys utvärdering (se figur 1) av dessa i sitt vittnesmål väckte vissa frågor. Den ena frågan gällde hur en aktuell jämförelse av James Hansens projektioner med GISS temperaturdata ser ut. Den andra frågan gällde hur berättigad är de förskjutningar av kurvorna i y-led som John Christy har gjort.

Dessa frågor är naturligtvis också nära förknippade med den temperaturpaus vars orsaker klimatforskare som Hansen, Trenberth, Santer, Solomon med flera försöker förklara enligt en artikel av Paul Voosen nyligen. Vi har tidigare diskuterat några av de hypoteser som lanserats som förklaring. Judith Curry har diskuterat frågan om temperaturpaus nyligen.

Hansens projektioner jämförda med GISS

Jag har fört in felande GISS-data för 2005-2010 i figuren från Real Climate, se figur 2.

För år 2005-2010 har jag använt årsmedeltemperaturer enligt GISS, land + ocean, från Wood for trees. De punkter jag lagt in består av cirklar med gul fyllning.

Man ser att projektionerna före år 2000 verkade stämma bra med observerad temperaturutveckling. Under 2000-talet ser vi däremot en tydlig förändring. De observerade temperaturerna stiger inte längre i samma takt.

Observerade temperaturer kommer att ligga strax under kurva C trots att denna kurva är beräknad med antagandet att växthusgashalten har varit konstant från och med år 2000. Den verkliga antropogena inverkan vi haft fram till 2006 ligger nära scenario B enligt Hansen med flera (2006). Det verkar alltså som om någonting har upphävt effekten av ökade halter av växthusgaser.

Jag har även lagt in trendlinjer från 1984 (projektionsperioden börjar 1984) och framåt för hand för scenario A och B. Dessa linjer är inte beräknade utan inlagda med ögonmått. Lutningen blir omkring 0,3 grader per decennium. Detta skall jämföras med den linjära trenden för GISS, se data filen från Woods for trees, som är 0,19 grader per decennium för perioden 1984 till nu.

Om det nu vore så att den enda skillnaden mellan projektioner och observationer vore att trenden sedan 1984 var 0,19 grader i stället för 0,3 grader per decennium så skulle nog klimatforskarna inte ha så mycket att diskutera. Detta förklaras enkelt av att den verkliga klimatkänsligheten är något lägre än enligt Hansens klimatmodell (modellen från 1988 hade klimatkänsligheten 4,2 grad C).

Att klimatforskarna ändå diskuterar en temperaturpaus måste alltså bero på något annat. Kanske är orsaken till klimatforskarnas tveksamhet åtminstone delvis just detta att Hansens projektioner fortsätter i samma riktning under 2000-talet medan observationerna böjer av så pass tydligt. Kanske fattas det vissa naturliga variationer i Hansens klimatmodell som gör att temperaturen utvecklas på ett annat sätt än enligt projektionerna eller kanske finns det andra forcings som man missat vid beräkning av dessa.

Vad kan sägas om Christys placering av kurvorna i y-led?

John Christys figur (figur 1) från hans vittnesmål är bättre än Hansens på så sätt att den underlättar direkt jämförelse mellan de simulerade och observerade temperaturvärdena under projektionsperioden. Detta beror på att alla kurvorna ligger på samma värde av temperaturavvikelsen vid projektionsperiodens början som är år 1984. Man kan då lätt jämföra hur temperaturen utvecklar sig enligt de olika simuleringarna jämfört med observationerna. I figur 2 antyder pilen från textrutan varför kurvorna måste flyttas för att sammanfalla omkring år 1984.

Detta innebär inte att det är något fel på Hansens sätt att presentera data. Hansens diagram kommer från en vetenskaplig artikel Hansen med flera (1988) där en djupare jämförelse av kurvorna diskuteras. I denna vetenskapliga artikel finns det goda motiv för att låta kurvorna i stället sammanfalla vid simuleringsperiodens början, exempelvis att man vill illustrera att simuleringarna följer observerad klimatutveckling fram till 1984 där projektionsperioden börjar.

Hansen med flera (1988) diskuterar dessutom noggrant hur stor den naturliga variabiliteten är och bestämmer dess standarddeviation till drygt 0,1 grad C i både simulerade kurvor och observerad temperatur. Därav följer enligt författarna att det krävs en temperaturstegring på minst 0,4 grader för att man med 99% konfidensgrad skall kunna tala om en signifikant uppvärmning utöver den vanliga naturliga variationen (om den konstaterade signifikanta uppvärmningen sedan är antropogen eller beror på andra naturliga orsaker, till exempel ändringar av värmeöverföringshastigheten mellan djuphav och ythav, är en annan fråga, min egen anmärkning).

Denna naturliga variabilitet som gör att temperaturen mer eller mindre slumpmässigt kan röra sig uppåt eller nedåt med långt mer än standarddeviationen på drygt 0,1 grad från år till år innebär att vi inte kan ge någon absolut regel för hur kurvorna skall förläggas i y-led. Ur en rent vetenskaplig synpunkt är därför Christys och Hansens placeringar av kurvorna i y-led ekvivalenta. Men Christys placering har fördelen att den underlättar diskussion av temperaturförändringarna under projektionsperioden.

Slutsatser

Man ser en klar förändring av observerad temperaturutveckling under 2000-talet så att en alltmer ökad skillnad mellan Hansens projektioner från 1988 och observationer av temperaturen uppstår.

Något i Hansens klimatmodell från 1988 stämmer inte med klimatets variation, kanske är det fråga om naturliga variationer som modellen inte kan beskriva.

Kända klimatforskares tveksamhet och deras lanserande av olika hypoteser för att förklara en aktuell temperaturpaus tycks ha ett samband med detta.

Problemet med hur simulerade kurvor skall placeras i y-led i förhållande till varandra och i förhållande till observationer har lösts på olika sätt av Hansen och Christy. De båda lösningarna är ekvivalenta ur en rent vetenskaplig synpunkt. Christys lösning har den fördelen att den underlättar jämförelsen av simulerade och observerade temperaturökningar under projektionsperioden.

Bild: Från John Christys vittnesmål

 Figuren visar de projektioner med en klimatmodell av framtida klimat som James Hansen presenterade i ett vittnesmål inför USAs kongress år 1988. Enligt Hansens scenario GISS-C(88) så inträder en hiatus, en paus i temperaturökningen, under 2000-talet. Men egentligen är detta inte en riktigt uppfylld spådom.

Scenariot GISS-C(88) antar att koldioxidutsläppen upphör år 2000. Enligt Paul Voosens artikel är Hansens nuvarande förklaring till temperaturpausen att de fortsatta koldioxidutsläppens effekt kompenseras av ökade utsläpp av kylande aerosoler. Men andra forskare som Trenberth, Santer och Solomon håller inte med utan har andra förklaringar.

Donna Laframboise avslöjar på sin blogg No Frakking Consensus att en av de seniora forskare som är knuten till IPCC (och Review Editor för blivande kapitel 15), Dr Richard Moss, samtidigt är vicepresident för WWF. Moss har varit engagerad i IPCC sedan 1993, enligt CV på WWF:s hemsida.

Hur kan Moss, som en av huvudpersonerna bakom stundvis mycket alarmistiska WWF, samtidigt ses som en neutral och objektiv forskare, undrar Donna Laframboise. Och jag med henne.

Det är inte längre ovanligt att forskare även är aktivister. Se på James Hansens försvar av civil olydnad och ekoterrorism. I Canada finns Dr David Suzuki, zoolog och en av grundarna till David Suzuki Foundation. Bloggen Climate Progress drivs av Dr Joe Romm, som fått en utmärkelse för att vara en av de 100 människor som ”återuppfinner Amerika” och kallats ”Amerikas mest brinnande aktivist-bloggare när det gäller klimatförändring”.

Går det att förena rollen som objektiv, skeptisk vetenskapsman som ständigt söker efter sanningen med rollen som engagerad aktivist som verkligen brinner för sin sak?

Framtidsverket presenterar en ny skrämselartikel av James Hansens och Makiko Sato. Hansen och Sato benämns förresten som två av världens ledande klimatforskare. Att Hansen är känd vet vi, men Satos namn hade jag faktiskt inte stött på tidigare. Tittar man dock på Satos bibliografi så framgår det klart och tydligt att Sato länge samarbetat med Hansen, vars namn återfinns i nästintill alla studier som Sato varit med om att producera.

Hansen (för det är utan tvekan han som spelar första fiol) resonerar på följande sätt:

• Jordens medeltemperatur är nu bara ungefär 1°C lägre än de högsta temperaturerna under mellanistiderna de senaste 800 000 åren då haven stod väsentligt högre än idag.
• Jorden är därför just nu på vippen att få uppleva ett ”albedo-omslag”, vilket innebär att en mycket liten ytterligare uppvärmning i global medeltemperatur räcker för att orsaka en oproportionerligt stor temperaturhöjning vid polerna. Detta skulle i så fall kunna leda till en isavsmältning som höjer haven med flera meter före år 2100.
• Satellitmätningar av massan i de stora istäckena på Grönland och Antarktis motsäger inte att isförlusten fördubblas vart tionde år, vilket skulle kunna ge cirka 5 meters havshöjning inom 90 år.
• Slutsats: Att sätta mål som medger att den globala medeltemperaturen ökar med 2 grader Celsius är dåraktigt. Nu krävs en snabb nedskärning av koldioxidutsläppen från fossila bränslen om mänskligheten ska lyckas bevara en planet som liknar den där civilisationen en gång uppstod.

Hela artikeln finns här.20110118_MilankovicPaper

2010 var ett av de varmaste och blötaste åren som uppmätts, skriver Joseph Romm i nätversionen av The Guardian, och menar att vi kan förvänta oss en fortsatt livsmedelskris med skenande priser som följd. Och att 2010 var så varmt och blött är ingen tillfällighet enligt Kevin Trenberth, som citeras i artikeln. Det finns idag ca 4% mer vattenånga i atmosfären än för 30 år sedan och den extra fuktigheten leder till att fler stormar skapas. Kevin Trenberth säger att det är olyckligt att allmänheten inte förstår att detta är en manifestation av klimatförändring. Och att det bara kommer att bli värre.

Vi är på väg in i en tid av osäkerhet, både vad gäller klimat och tillgång på livsmedel, menar James Hansen, som förväntar sig nya rekordtemperaturer 2012. Med dessa följer med all säkerhet fler extrema väderhändelser och en förvärrad livsmedelskris. 2010 var bara en varning.

Jag bara satt och väntade på att detta skulle komma. Att något ljushuvud skulle komma fram till att upproret i Egypten och oron i övriga Mellanöstern beror på klimatförändring. Och visst hände det.

Läs denna artikel från Climate Progress. Där sägs det tydligt att oron i Mellanöstern har ett samband med stigande livsmedelspriser. Att priserna stiger är i sin tur en konsekvens av de många extrema väderhändelser som inträffat runt om i världen: bränder i Ryssland, kraftiga regn i Kanada, översvämningar i Pakistan och Queensland. Sen gör artikelförfattaren allt vad han kan för att finna en länk mellan extrema väderhändelser och klimatförändring. Ett antal prominenta forskare citeras, bl.a.:

Dr. Richard Somerville, en av de ledande författarna till IPCC:s senaste rapport: “Because the whole water cycle speeds up in a warming world, there’s more water in the atmosphere today than there was a few years ago on average, and you’re seeing a lot of that in the heavy rains and floods for example in Australia.”

Derek Arndt på NOAA: “We are measuring certain types of extreme events that we would expect to see more often in a warming world, and these are indeed increasing.”

Kevin Trenberth: “It’s not the right question to ask if this storm or that storm is due to global warming, or is it natural variability. Nowadays, there’s always an element of both.”

James Hansen: Would recent extreme “events have occurred if atmospheric carbon dioxide had remained at its pre-industrial level of 280 ppm?” The “appropriate answer” is “almost certainly not”.

Saken är alltså biff. Koldioxidutsläpp leder till global uppvärmning som leder till fler extrema väderhändelser som i sin tur får livsmedelspriserna att rusa i höjden och vips! vi har revolution i Egypten.

James Hansen har varit kontroversiell ett bra tag och man kan fråga sig om hans aktivism är förenlig med hans arbete på NASA. Nu har Hansen, efter ett besök i Kina, gjort ett nytt utspel. Han föreslår att Kina, EU och andra länder inför straffskatter på varor som tillverkats i länder med längre skatt på fossila bränslen. Med andra ord skulle det innebära handelshinder för länder som USA, som inte vill införa skatt på koldioxid. Hansen åtnjuter verkligen en hel del privilegier.

I veckans Newsweek finns en intressant artikel om kärnkraften. Författaren George F. Will jämför den med övriga energislag och kommer (inte överraskande) fram till att kärnkraften än så länge är vårt bästa alternativ.

Lite på samma tema skriver Jan Ericson i Ubbhult, som träffat två representanter för organisationen Actionaid och som diskuterar problematiken kring biobränslen.

I Metro får höghastighetsbanor en känga av Per Kågeson, miljö- och energisystemanalytiker på KTH. I stället för snabbtåg vill han ha långsammare lastbilstrafik.

Och Evo Morales klimatkonferens i Bolivia får visst celebert besök av bl.a. James Hansen.

JH är sedan 1981 chef för NASA Goddard Institute for Space Studies (GISS). Sedan dess har han gjort sig känd som en av de mest uttalade förespråkarna för teorin att människans koldioxidutsläpp kommer att orsaka en accelererande temperaturökning med katastrofala följder. År 2009 tilldelades han det amerikanska meteorologi-samfundets finaste utmärkelse, Carl-Gustaf Rossby-medaljen.
JH har gjort tusentals uttalande för pressen där han varnat för framtida katastrofer. Det kan ju därför vara intressant att se hur det har gått med en del av dem. Här (2001) redogör Rob Reiss för ett samtal han hade med JH 1988-99.

När jag forskade för 12 eller 13 år sedan så träffade jag James Hansen, vetenskapsmannen som i Kongressen 1988 förutspådde växthuseffekten. Jag gick bort till fönstret med honom och tittade ut på Broadway i New York City och sa: ”Om det du säger om växthuseffekten är sant, kommer något att se annorlunda ut därnere om 20 år?” Han stirrade ut ett slag och var tyst och sa ingenting under ett par sekunder. Sedan sa han, ”Tja, det kommer att vara mer trafik.” Jag trodde inte att han riktigt hört min fråga. Sedan förklarade han, ”West Side Highway (som går längs med Hudsonfloden) kommer att ligga under vatten. Och det kommer att finnas tejp över fönstren mittemot gatan på grund av den starka blåsten. Och de fåglar vi nu har kommer inte att vara kvar. … Och hittills, under de sista 10 åren, så har vi haft de 10 varmaste åren som uppmätts.

20 år senare (2009) gjorde Anthony Watts en uppföljning. Inget av allt det som JH så trosvisst sagt (baserat på sin vetenskapliga forskning förstås) har inträffat. Havsnivån i New York är oförändrad, det blåser inte mer än vanligt, och fåglarna är precis desamma som för 20 år sedan. Men JH är minst lika övertygad som tidigare om att koldioxiden kommer att orsaka katastrofer. Han har ju gubevars numera stöd av det nobelprisbelönade IPCC och alla de 2500 klimatforskare runt om i världen som sägs ingå i organisationens arbete.

Ja, han är t.o.m. så övertygad att han menar att det är försvarbart med utomparlamentariska metoder för att stoppa utvecklingen. Han har t.ex. försvarat skadegörelse mot ett kolkraftverk som Greenpeace genomförde i England. Han blev själv arresterad i samband med en aktivistaktion i närheten av ett kolkraftverk i Virginia. Det är en person som för länge sedan lämnat den vetenskapliga forskningen bakom sig. Istället ägnar han sig åt att med alla medel tvinga resten av mänskligheten att anamma samma intensiva tro som han själv. Detta blir än tydligare med hans senaste försvar av en eko-utopisk  bok av Keith Farnish. I sin bok Time’s Up (gratis nedladdningsbar som A Matter of Scale) skriver författaren:

Det enda sättet att förhindra en global kollaps och på så sätt garantera mänsklighetens överlevnad är att utplåna den Industriella Civilisationen från världen.

Kliv ut ur civilisationen och du har en relativt god möjlighet att överleva det ofrånkomliga; stanna i den och när kraschen inträffar så finns det nästan inget du kan göra för att rädda dig själv. Hastigheten och intensiteten i kraschen beror till största delen på hur många människor som involveras: om det finns många människor så finns det också många strukturella behov – såsom matproduktion, kraftproduktion och hälsovård – som måste tillhandahållas av den kollapsande civilisationen.

Vad måste man då göra för att ta bort den industriella civilisationen? Jo, säger Keith Farnish, vi måste t.ex.

ta bort alla betande husdjur, jämna alla städer med marken, spränga vattendammar och stänga av hela den växthusgasutsläppande maskinen. Processen med ekologisk urladdning är en sammanslagning av många av de saker som jag redan beskrivit i detta kapitel, tillsammans med (nästan helt säkert nödvändiga) inslag av sabotage.

Om dessa miljörevolutionära vansinnigheter skriver så JH en entusiastisk kommentar:

Keith Farnish har helt rätt: tiden är praktiskt taget ute, och det är ’systemet’ som är problemet. Regeringar är pressade av särintressen från fossilindustrin – de kommer inte att bry sig om dina eller planetens välfärd förrän vi tvingar dem att göra det, och det kommer att kräva en enorm ansträngning.

Läs mer här.

Uppdatering: En intressant inblick i hur James Hansen fungerar innanför NASA:s väggar när han stöter på motstånd, som i detta fall från Steve McIntyre.

Ingemar Nordin

Den 7 aug 2008 framförde Bo Ekman och Johan Rockström kritik i Dalarnas Tidning mot att tidningen publicerade inlägg med en annan åsikt än deras egen. De skrev bl.a. (mina kommentarer kursivt):

”… alltfler forskare anser det nu är mycket bråttom att agera. … De som förnekar att koldioxid och andra växthusgaser har klimatpåverkan ställer sig utanför den seriösa debatten (ytterst få har förnekat detta, men menar att effekten är ringa). … Forskningen visar entydigt att människan är huvudorsaken bakom klimatförändringen (finns ingen entydig forskning om det). För varje år som går, stärks kunskapsläget om denna koppling genom den växande volym empirisk observation som verifierar de modeller och teorier som framtagits (helt fel, empiriska observationer motsäger modellerna). … Teoriernas förutsägelser om effekterna på vårt klimat har dessvärre visat sig stämma (samstämmigheten mellan IPCC:s teorier och verkligheten saknas, vi har kallare än normalt). … Kunskapsläget är så väl utvecklat att det inte råder någon tvekan längre om att mänskligheten står inför sin största utmaning någonsin (kunskapsläget är i total upplösning efter Climategate och avslöjandena att IPCC:s senaste rapport bl.a. bygger på rykten snarare än vetenskap). … De som förnekar eller förringar klimat och miljöproblemens vikt för människa och civilisation tar på sig ett stort ansvar. De måste börja med att motbevisa både den massiva upparbetade forskningen, kunskapen (Climategate?) … Det är dags för Falukuriren/Dalarnas tidningar att börja ge sina läsare kunskap och vägledning (= att trycka Ekmans och Rockströms felaktiga påståenden?) för sina ekonomiska och politiska ställningstaganden. Däri ligger den publicistiska utmaningen.”

Så ogenerat försökte två av våra värsta alarmister i augusti 2008 påverka den fria pressen. När jag några månader senare skrev en artikel i SvD som kritiserade deras förtrogne James Hansen för sättet att hantera temperaturdata, då kom det ett krav från Ekman att jag skulle be Hansen om offentlig ursäkt. Samme Hansen var chef för GISS som nu anklagas för att också ha manipulerat temperaturdata precis som hans kollegor i Climategate. Man har konstaterat att av 6000 mätpunkter som GISS använde på 70-talet återstår bara 1500 med klar dragning varmare lägen. Så har man fått Jordens medeltemperatur att stiga.

Den massiva upparbetade forskningen enligt alarmisterna, ligger nu i ruiner på grund av oseriösa och ohederliga forskare i kretsen omkring det korrumperade IPCC och Rockströms SEI. Det är Ekman, Rockström och övriga i Tällberggänget som har tagit på sig ett stort ansvar. De har orsakat vetenskapen och samhället stor skada och kostat oss övriga en enorm massa pengar till ingen nytta.

Klimatforskningen måste nu börja om från början sedan man rensat ut de korrupta forskarna.