Jag köper: ”För att det är billigt”, ”För att det är klokt”, ”För att säkra framtidens energibehov”, men ”För klimatets skull”? Nää…

Riksdagsbeslutet om att tillåta att gamla kärnkraftsreaktorer ersätts med nya har stöd hos svenska folket, visar en mätning som Folkpartiet har låtit göra. Bara bland MP:s medlemmar finns en majoritet som vill riva upp beslutet.

Undersökning gjordes av United Minds mellan den 21 och den 26 juni och baseras på 1 008 svar.

Det starkaste stödet i mätningen finns bland män och i de borgerliga partierna, inklusive Centerpartiet där över 80 procent stöder beslutet. Totalt stöds det av 72 procent medan 28 procent är emot.

Även i S, som har lovat riva upp beslutet vid en valvinst, är 66 procent för men bara 34 procent emot. Bland LO-medlemmarna är 71 procent för, medan det väger jämt i Vänsterpartiet mellan för och emot. Bara bland Miljöpartiets (MP) sympatisörer vill en knapp majoritet riva upp beslutet, 55 procent.

Idag presenterar Greenpeace sin rapport Energy [R]evolution, en diger lunta som jag, tack vare Anders Hellberg, fick redan i Almedalen. Av rapporten framgår bland annat att 97 procent av elektriciteten och hela 92 procent av EU:s totala energiförbrukning skulle år 2050 kunna komma från förnybara källor, med dagens befintliga teknik.

”Lägger vi investeringarna på rätt ställen och undviker kol- och kärnkraft från och med nu, är 100 procent förnybart fullt möjligt”, säger Anders Hellberg i ett pressmeddelande.

Rapportens pressbrief börjar på ett lite underligt sätt. Så här skriver nämligen Greenpeace:

”Forty years ago [1970, min anmärkning], climate change was unheard of, fossil fuels were plentiful and renewable energy from wind, water, sun and heat was little more than a dream.”

Vad som följer sedan är en märklig utopi. Greenpeace menar nämligen att vi kan nå ovannämnda mål (97 procent av elektriciteten och 92 procent av energiförbrukningen från förnybara källor) samtidigt som vi snabbt fasar ut både kol- och kärnkraften. Dessutom skapar satsningen på förnybart nästan 1 miljon nya jobb år 2020. Det överstiger vida antalet jobb som samtidigt går förlorade i den ”fossila” sektorn.

I själva rapporten (s.11) kan vi läsa följande om kol- och kärnkraften:

”We need to phase out coal and nuclear power. We cannot continue to build coal plants at a time when emissions pose a real and present danger to both ecosystems and people. And we cannot continue to fuel the myriad nuclear threats by pretending nuclear power can in any way help to combat climate change.There is no role for nuclear power in the Energy [R]evolution.”

Den som har lust hittar en länk till hela rapporten här.

Sören Wibe framstår allt mer som klok nestor i svensk miljö- och energipolitik. Först den välgrundande forskningsrapporten mot etanol. Nu slår han tillbaka mot Miljöpartiet som tidigare idag levererade en serie rena ”hittepå” om kärnkraften.

”Miljöpartiets bild av kärnkraften strider mot den bild som ges av den mest auktoritativa myndigheten på området, IAEA:s, skriver Sören Wibe i en replik till MP-språkrörens artikel på DN Debatt 16/6″

Bra Sören!

Glädjande nog väntas Arlanda öppna upp för trafik norrut och västerut klockan 8 på morgonen. Tvärtemot Susanna Baltscheffsky tycker jag inte att flygstoppen är någonting att hurra över. Att man kan minska på mängden tjänsteresor och i stället träffas i det virtuella rummet är en sak. Men att glädjas åt att flygstoppet innebär X antal ton mindre CO2 i luften är ganska löjligt. Framför allt om man tänker på konsekvenserna.

Det är långt ifrån säkert att vulkanutbrotten på Island totalt sett varit bättre för miljön än om flygindustrin hade fått härja som vanligt. De många och långa taxi- och bussresorna som gjordes i stället väger säkert upp till en del. Och vi får inte glömma de samhällsekonomiska konsekvenserna av att flera flygbolag hotas av snar konkurs om situationen forsätter. Nej du, Susanna, något miljötest är detta inte. Det är snarare ett test för hur mycket våra redan sargade ekonomier klarar.

***

I Helsingborgs Dagblad skriver några representanter för centern att de ser kärnkraften som ett nödvändigt ont och att de därmed främst vill satsa på förnybart. ”Det är (…) ingen hemlighet att vi i Centerpartiet tycker det finns bättre sätt att producera el på än att använda kärnkraft”, berättar de, dock utan att berätta vilka förnybara energislag som de vurmar för.

”Det förnybara är framtiden” är en fin slogan, men det är också allt. I dagsläget är inga av de förnybara energislagen i stånd att ersätta de konventionella och kärnkraften framstår (åtminstone för mig) som ett mycket vitalt alternativ.

***

Sydsvenskan noterar att färre skriver om den globala uppvärmningen, kanske som en reaktion på ”överhettningen” i ämnet på grund av Köpenhamnskonferensen.

”Vi letar efter klimatförändringar i tidningsdatabasen Affärsdata, där tusentals artiklar lagras varje dag”, skriver Maria Bengtsson för SDS. ”Mellan 1 januari och 28 februari 2010 nämndes den ”globala uppvärmningen” 76 gånger – en minskning med en fjärdedel jämfört med de tre föregående åren då siffran stadigt låg en bit över hundra.”

Den på våra breddgrader kalla vintern kan säkert vara en bidragande orsak. Det kändes nog en aning pinsamt även för de mest alamistiska reportrarna att hävda uppvärmning under tågkaoset i vintras.

***

Slutligen ännu en småpinsam nyhet från AGW-sidan. För ett par dagar sedan uppmärksammades en intressant avvikelse mellan de verkliga och de rapporterade temperaturerna i Finland. På Anthony Watts blogg skrev Jean S att GISS märkligt nog påstod att Finland upplevt sin varmaste mars någonsin medan finländarna själva satt och hackade tänder.

Nu kommer förklaringen grån GISS:

The data shown between 4/13 and 4/15 were based on data downloaded on 4/12 and included some station reports from Finland in which the minus sign may have been dropped.

The minus sign may have been dropped? Jo, jag tackar. Och enligt Watts Up With That är det förmodligen inte första gången. Läs mer hos Anthony Watts.

I veckans Newsweek finns en intressant artikel om kärnkraften. Författaren George F. Will jämför den med övriga energislag och kommer (inte överraskande) fram till att kärnkraften än så länge är vårt bästa alternativ.

Lite på samma tema skriver Jan Ericson i Ubbhult, som träffat två representanter för organisationen Actionaid och som diskuterar problematiken kring biobränslen.

I Metro får höghastighetsbanor en känga av Per Kågeson, miljö- och energisystemanalytiker på KTH. I stället för snabbtåg vill han ha långsammare lastbilstrafik.

Och Evo Morales klimatkonferens i Bolivia får visst celebert besök av bl.a. James Hansen.

Enligt en Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av LRF anser 4 av 5 svenskar att klimatfrågan kommer att vara viktig i det kommande valet. För 75 procent av männen och 86 procent av kvinnorna är klimatfrågan ganska viktig eller mycket viktig.

I den yngre åldersgruppen 15-29 år vill hela 72 procent satsa mer på förnybar energi, medan 21 procent av de tillfrågade vill hellre ha satsningar på kärnkraft. Tala om hjärntvätt. Och värre blir det.

”Redan inom tio år skulle 70 procent av Sveriges energiförbrukning kunna vara förnybar”, säger LRF-ordföranden Lars-Göran Pettersson i en kommentar. ”Det skulle vara bra för både miljö och klimat – och dessutom ge tiotusentals nya jobb.” Hur många jobb som samtidigt riskerar att försvinna är tydligen inte lika intressant.

”Klimatfrågan lever”, konstaterar HD:s Ingrid Runsten. Frågan är bara hur länge.

Nina Ekelund skriver i en debattartikel i Kristdemokraten att ”klimatskeptikerna måste lära sig att skilja på väder och klimat”. Hon är upprörd över att tre kristdemokrater – Alf Svensson, Ingemar Vänerlöv och Lars Gustafsson – driver en klimatlinje som avviker från övriga partiets. Alf Svensson ”hyllas” dessutom enligt Nina Ekelund på TCS, vilket kan tyda på att ”detta är en samlad aktion från några av partiets riksdagsledamöter och vår enda ledamot i EU-parlamentet”.

Ännu en som sällar sig till konspiratorikerna?

Nina Ekelund skriver att hon var en av dem som ingick i den miljöarbetsgrupp som Anders Wijkman ledde. ”Vi arbetade i närmare ett år med att utmejsla partiets miljöpolitik, denna slogs senare fast på ett riksting och användes som underlag till EU-valet. Vad är det som gäller i dag?”

Ja, som ni kanske läste i ett tidigare inlägg har Anders Wijkman fått något andra prioriteringar. Nu är det hållbar utveckling som står högst på agendan, och med all rätt. Nina Ekelund får helt enkelt inse att politiken måste förändras i samma takt som omvärlden förändras. Man kan inte driva samma politik i all oändlighet, det säger sig självt.

Klimatfrågan har fått alldeles för mycket utrymme, på många andra miljöfrågors bekostnad. Nu börjar den svenska regeringen äntligen vakna. Den 18 mars spikades två propositioner som ska ge skjuts framåt åt den svenska kärnkraften. I den ena propositionen föreslår man att de nuvarande reaktorerna som härstammar från 70- och 80-talen ska kunna ersättas med nya, moderna reaktorer. I den andra vill man höja skadeståndsbeloppen för bolagen som äger kärnkraftsreaktorer och skärpa reglerna kring skadestånden.

Om de båda förslagen går igenom får vi se den 17 juni. Stor dramatik väntas vid omröstningen, då det bara krävs fyra nej-röster inom Alliansen för att välta förslagen. Hittills har tre ledamöter sagt att de tänker rösta emot. En fjärde tvekar. Vi lever i spännande tider.

Glädjande nog så är det inte alla inom socialdemokratin som delar partiledningens syn på kärnkraft och vindkraft. Yvonne Stålnacke, socialdemokratiskt kommunalråd i röda Luleå och de fackliga förträdarna vid SSAB i Luleå tar i en debattartikel i Dagens Industri (2010.03-17) tillsammans strid mot den rödgröna kärnkraftslinjen. Deras inlägg visar på ett sakligt sätt vad konsekverna av oppositionens energipoltitik kommer att bli för exportindustri, elkomsumenter etc.

Se SvT.se:  

Ny kärnkraft behövs om inte svensk industri ska tvingas dra ner på produktionen på vintern, det kräver flera socialdemokratiska kommunalråd, som därmed går emot partilinjen

Norrbottenskuriren kommenterar:

Bygg ut kärnkraften. Det är ett måste för den elintensiva industrin! Det säger Luleås kommunalråd Yvonne Stålnacke i ett upprop tillsammans med två fackordförande på SSAB.

Stålnacke mfl skriver vidare:

”Ska Sverige bygga sin elproduktion på ett energislag som ger minst när behoven är som störst? Som tvingar vår exportindustri att dra ner på produktionen på vintern då vindkraften inte levererar? I kombination med låga nivåer i vattenmagasinen ger det elbrist, rekordhöga elpriser och ett behov att importera el. Något som i slutändan innebär att Sverige blir beroende av rysk gas, eller kolkraft från Danmark, Tyskland eller Polen.”

Ett energislag som ger minst när behoven är som störst? Just det! Jag kunde inte sagt det bättre själv!

Heja Norrland!

En ny undersökning gjord av SIFO visar att en majoritet, 52 procent, vill fortsätta använda kärnkraften. 22 procent av de tillfrågade anser att kärnkraften bör byggas ut. Bara 9 procent vill avveckla den så fort som möjligt. Det är glädjande nyheter för alla som tror på att kärnkraften är framtidens energikälla.

”Energifrågan är för viktig för att reduceras till ett partipolitiskt slagträ. Sverige behöver utveckla – inte avveckla – alla koldioxidfria energislag, inklusive kärnkraften”, säger Kenneth Eriksson, ordförande i svensk basindustris energisamarbete SKGS.

Jag tror i och för sig att en utbyggnad av kärnkraften är fullt tillräckligt för att klara våra framtida energibehov. De i mitt tycke anskrämliga vindsnurrorna behövs inte.