I dagens DN Opinion skriver Maud Olofsson att regeringen tänker förlänga elcertifikaten till 2035 och bygga 2000 nya vindkraftverk fram till 2020. Jag tar mig för pannan! Är detta Mauds sätt att säkra framtidens energiförsörjning?

”Den gångna vintern har i många avseenden varit extrem”, skriver Maud Olofsson. ”Under denna period har många av de svenska kärnkraftsreaktorerna stått stilla, samtidigt som vi tärt på vattenkraftsmagasinen.”

Och lösningen heter, hör och häpna: ”Regeringens slutsats är att vi i alltför hög grad är beroende av bara två kraftslag: vattenkraft och kärnkraft. (…) För att skapa en långsiktigt robust elförsörjning behöver vi ett tredje ben, en kraftfull utbyggnad av förnybar energi.”

Alltså, i framtiden, när decemberstormen kommer med sju ton snö, ska vi lita till vindkraften. Dags att emigrera?

Ja, inte när det gäller sin förmögenhet alltså….

Bill Gates har tagit till orda om klimat och energi enligt en artikel i DI. Microsoftgrundaren tar sig nu an ett nytt hot mot världens fattiga: klimatförändringar. ”Energi och klimat är extremt viktigt för de här människorna”, sade Gates i fredags vid en konferens i Long Beach i Kalifornien.

Enligt Gates är tekniken med reaktorer som återanvänder kärnavfall mer pålitlig än vind- och solkraft, renare än kol- och gaseldning, och säkrare än traditionella kärnkraftverk.

Riktigt vilken teknik han egentligen åyftar är lite oklart. Läsarna kanske här kan bidra med kommentarer som klarlägger frågan. Jag känner inte riktigt igen Bill Gates beskrivning av Generation 4-reaktorerna, om det nu är det han menar?

Jag sitter hemma hos goda vänner med ett glas vin (dekadens) och försöker samla tankarna kring dagen. Redan på flyget (dekadens) upp till Bromma fick jag ett uppvaknande i bästa klimatanda. På sidan 10 i Helsingborgs Dagblad berättar två ungdomar om sina tankar kring det kommande klimatmötet i Köpenhamn och människans ansvar inför framtiden.

”Vi kan inte fortsätta leva som vi gjort tidigare med all konsumtion”, säger Carl Höjman, 22 år. ”Inte så att vi måste skippa julafton, men vi måste förändra vår kultur.” Hur gör vi det, skulle jag vilja fråga Carl. Det är så lätt att upprepa vad andra sagt. Att Carl äter vegetariskt är möjligen bra för Carl, men det hjälper nog knappast resten av världen. Hans kamrat Elinor äter också vegetariskt och cyklar. Är hon ute och cyklar eller gör hon en insats för planeten? En av fyra människor saknar idag tillgång till elektricitet. Tror ni att de får det om även Carl börjar cykla?

Om klimatskeptiker säger Elinor följande: ”I dag är de flesta regeringar och företag eniga om behovet av förändring. Skeptikerna har inte så mycket att komma med, de är ganska utspelade.”

På flyget bläddrar jag snabbt igenom senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Det har pingviner på omslaget och rubriken ”Isen är osäker”. Intressant att fokus nu skiftat till andra sidan klotet. Men det är klart, om den arktiska isen växer till så måste man ju hitta ett alternativ som smälter. Det har Illustrerad Vetenskaps redaktör hittat i Västantarktis som ”innehåller tillräckligt med vatten för att höja havens vattennivå med fem meter”. En dyster prognos. I de tre kommande numren av IV får vi reda på hur vi får klimatet på rätt köl. Nästa nummer handlar om hur vi får ren elektricitet till alla. Jag kan knappt vänta.

I Aula Magna sitter redan kungen med sina livvakter. Programmet är digert. Jag kommer in lagom till den andra sessionen som handlar om förnybar energi. Åsikterna går brett isär. Harry Frank från RSAS, som inleder sessionen, konstaterar redan i början att vindkraften inte kommer att kunna täcka mer än 2-3% av världens totala energibehov år 2050. Dess intermittens gör att den aldrig kommer att bli någon betydande energikälla. Men Hermann-Josef Wagner tror tvärtom på vindenergin, fast kanske inte i Europa.

Enligt Harry Frank kan mängden energi som kommer från fossila bränslen möjligen minskas till ca 50% år 2050. Hur rimmar det med de storslagna planer om att helt ställa om den globala ekonomin till förnybart? Finns det överhuvudtaget någon som tror på det?

Konferensen tycks mig en övning i inbördes beundran. Lösningarna som föreslås är akademiska till sin natur och tämligen verklighetsfrämmande. Det hela kan sammanfattas i ett citat av Ola Alterå, statssekreterare åt näringsminister Maud Olofsson:

”What is so obvious about this climate tragedy is that there is no future except our common future.”

Ingen berör frågan om hur vi ser till att de människor som idag saknar tillgång till elektricitet kan få det, och till en rimlig penning. Någon föreslår visserligen små individuella solkraftverk, men allvarligt talat, vem ska betala för dessa?

Något som också slår mig är att ingen av mina s.k. antagonister är på plats. Är inte de på klimatmagasinet Effekt intresserade av vad som sägs om framtida energiförsörjning? Varför är inte David Jonstad på plats? Är det bara skeptiker som är intresserade av globala utvecklingsfrågor? Lite märkligt är det allt.

I morgon handlar det om kärnkraft och alternativa bilbränslen. Vi ses då!

PS Ni som vill kan se konferensen sändas live via Energy 2050:s hemsida.

I morgon och på tisdag arrangeras konferensen Energy 2050 i Stockholm. Organisatör är KVA och det kommer att handla om… ja, rätt gissat, framtidens energi. Tack vare era generösa bidrag kan jag åka upp till Stockholm och vara med även på den här spännande sammankomsten.

Dessvärre missar jag själva inledningen men jag kommer att vara med från lunch och framåt. Bland talarna finns bl.a. Carlo Rubbia, Nobelpristagare 1984 i fysik. Hela programmet finns på konferensens hemsida.

I dagens SvD Brännpunkt skriver ett antal representanter för Vägval Energi om sin syn på klimatpolitiken. Kort sammanfattat handlar det om att begränsa utbyggnaden av vindkraft till vad som är kostnadsmässigt rimligt, att bevara kärnkraften och att förbereda Sverige för varmare klimat genom olika typer av anpassningsåtgärder.

Mycket av detta är kloka tankar. Klimathot eller ej, vi behöver fortsatt energieffektivisering. Det lönar sig sig ju ekonomiskt. Vi behöver säkra framtidens energiförsörjning, och vad är då bättre än kärnkraft och vattenkraft i kombination? Elhybriddrift är utan tvekan en framtidsteknik att satsa på.

Den här artikeln hade kunnat vara skriven av en ”försiktig” skeptiker, eller hur?

En av bloggläsarna gjorde mig uppmärksam på att Lotta Hedström skulle idag chatta med Sydsvenskans läsare. Naturligtvis anslöt jag mig till chatten och här är några guldkorn:

Anders: Sverige står för 0,2% av koldioxidutsläppen i världen, så jag bara undrar om ni jobbar för en 0 gräns som enda land i världen?

Lotta H: Tyvärr går det inte att räkna dessa saker strikt land-vis. Utsläppen kan genereras på ett ställe men släppas ut på ett annat, vi har oxå ett globalt gemensamt mätproblem. Till din fråga: min och beredningens inställning är att de rika länderna o de som vi som historiskt stått för den industriella utveckling som bränt av den fossila energi som skapat problemen under de gångna 60 åren måste ta vårt fulla ansvar utan att snegla på millimetrar. Vår ekonomi tål detta o kan t o m må bra av nya produkter.

Troed: Lotta, enligt ett uttalande från dig riskerar Skåne att bli 5 grader varmare om IPCCs ”värsta fall”-prognoser slår in. Var kommer den siffran ifrån, och vet du själv aktuell risksiffra (procent) för det utfallet?

Lotta H: Jag har fått just den siffran från vårt sekretariat, som är duktigt o pålitligt. De tankar ner från IPCC, NVV, RUS, SMHI och andra vetenskapliga källor.

Paul: Anser du att det kan finnas vetenskaplig konsensus kring någonting?

Lotta H: Tar man frågan filosofiskt/vetenskapshistoriskt finns dt ALLTID en pågående omprövning i alla sunda akademiska sammanhang. Annars stagnerar forsknigen tils nya paradigm tar över. (säger jag som gammal idéhistoria-, vetenskapteori- o filosofi student) MEN – om du implicerar tillräckligt konsesus runt klimateffektens existens och ursprung – så JA!, ABSOLUT tillräckligt! Ingen har tid längre att försöka förmå de som inte inser faran att öppna ögonen. Vi måste AGERA nu, ej snacka.

Paul: Har du läst boken Chill Out av Lars Bern och Maggie Thauersköld?

Lotta H: Nej, men jag känner till Lars Bern som en fd industrimagnat som tidigt blev ”miljöfrälst” och på ett filosofiskt sätt skrivit om sina tankar. Tack för tipset!

EP: Hej Lotta! Känns det snöpligt för ert arbete att det faktiskt blivit kallare på jorden sedan 2002? Samtidigt har ju koldioxidutsläppen ökat, vilket enligt AGW-teorin borde leda till direkt motsatt utveckling.

Lotta H: Vi och alla klimatarbetare tittar inte på två års trender utan på 600 000 år. Borrkärnor från glaciärisar visar att temperatur och CO2-halt följt varandra väldigt väl; ju högre CO2-halt ju varmare har klimatet varit. Men NU – har på bara 70 år- har CO2 stuckit iväg långt långt över skalstecken! Du kan välja att tro att vi inte har en fossilt genererad klimatuppvärmning som hotar att trumfa de naturliga variationerna, visst. Men vi som inser allvaret väljer att AGERA och ha beredskap för worst.

kalle: Undrar hur många kärnkraftverk vi behöver för att få fram ström till alla elbilar om vi skulle byta ut bilparken i Sverige.

Lotta H: Min vision: Färre bilar totalt. Mer biogasbilar, vätgasbilar och elbilar. Samt: decentraliserad elproduktion med vind, småskaligt vatten, solceller.

Olof: Tycker du om Vattenfalls uppköp av kolkraftverk världen över är försvarbart med en hållbar miljöpolitik? Efter vad jag förstår är Vattenfalls utsläpp större än Sveriges sammanlagda Co2 utsläpp. Ett vanligt argument här brukar vara ”clean-coal” hur långt i framtiden tror du att en sådan teknik, om det ens är möjligt, ligger? Eller är detta bara ”greenwashing”?

Lotta H: Vattenfalls policy är botten – de sysslar verkligen med både blå dunster och green washing. BUUH! PÅ dem biter konsumentklagomål samt mycket bättre styrning i ägardirektiven från – staten!

Av de frågor jag ställde kom endast denna med som chattens sista fråga.

Maggie Thauersköld: Tycker du att det är moraliskt försvarbart att ta med hela familjen på chartersemester till Thailand?

Lotta H: Sånt är tveksamt idag…

DN:s Hans Bergström visar idag på för denna publikation ovanlig insikt. I sin kolumn skriver han att det är dags för lite sund skepsis i miljödebatten.

”Många av oss som betraktar sig som liberal, i vid mening, våndas inför den frälsningsatmosfär som omger dagens klimatdebatt”, skriver Hans Bergström. ”Vi gör det därför att den äventyrar några av det öppna samhällets mest grundläggande lärdomar.”

”Ett stort beslut på en världskonferens med FN, under föreställningen att världen går under om inte alla följer ett och samma centrala direktiv, rymmer en ännu värre potential för dumhet än 1980 års svenska kärnkraftsbeslut. Så mycket kan inträffa som motiverar modifieringar, samtidigt som en världsvid politisk bindning svårligen låter sig rubbas av några nya fakta.”

”Vilka sakliga dårskaper som helst kan passera när varje invändning kan sopas undan som ett angrepp på det ädla målet att rädda världen.”

Hans Bergström ifrågasätter egentligen inte AGW-hypotesen. Enda stället där man skönjer en viss skepticism är när han talar om feedback i klimatsystemet.

Det är en mycket saklig och välskriven artikel och ett nöje att läsa. Sund skepticism mot de värsta dumheterna är precis det vi behöver.

Idag blev jag riktigt glad. I en av Wall Street Journals bloggar hittade jag nämligen en artikel om torium. Äntligen någon som tar upp tråden.

/citat ur artikeln/

Ever since the 1950s, thorium has played second fiddle to uranium as a nuclear fuel, partly as a consequence of the early marriage between civilian and military nuclear programs.

Lately, though, interest in thorium is growing by leaps and bounds, primarily because it could address three of the biggest problems plaguing the nuclear industry’s long-awaited renaissance.

To wit: Thorium is more abundant than uranium, and easier to get. It doesn’t present the same long-term radioactive waste problems that uranium and plutonium do. And it has built-in shields against nuclear proliferation.

/slut på citat/

I artikeln ges även ett par (i varje fall för mig) intressanta länkar.

Elling delar idag med sig av sin rapport från seminariet Kärnkraft 2009.

Kärnkraft 2009 : Inte värt pengarna

Jag gjorde en förfrågan til STF:s ingenjörsutbildning att presentera thorium, saltsmältreaktorn och det gynnsamma politiska läget i Norge inför Stortingsvalet i september på Kärnkraft 2009. Denna inbjudan blev inte ens besvarad, men jag stövlade in på seminariet ändå.

Det blev en besvikelse. Det enda behållningen av seansen var underhållningsvärdet som statsvetaren Tommy Möller stod för. Han beskrev hur kärnkraftsfrågan i princip styrde hela den politiska dynamiken från Palme till Karlsson. Centerns motstånd började då Fälldin talade med Hannes Alfvén, som råkade förespråka fusion istället för fission. Möller beskrev hur Fälldins ”oomkullrunkliga religiositet” tog mycket energi från allt annat och till slut blev hans fall. Analogin med Brundtlandkommissionen 1988 som ett beställningsvärk från tenniskompisarna Palme och Bolin ligger mycket nära.

Peter Tuominen från Fortum visade på skillnader i svensk och finsk kärnkraft. Han sade att det inte går att räkna megaWatt, kostnader och tider exakt. Beslut om ny kapacitet följs över blockgränserna i Finland. Enligt honom är vindkraft dubbelt så dyrt som kärnkraft. Diverse talare fällde en del giftigheter om Olkilouto3 men Tuominen fick tyst i salen när han jamförde det problematiska Lovisa1 med Lovisa2 som gick som på räls. Moderator Pernilla Ström tyckte det var kul med ”muntra tillrop” från vårt östra grannland.

Två talade helt utan förberedelse. På ett profesionellt seminarium unviker man annars sådant. Mikael Karlsson från Naturskyddsföreningen presterade att säga att kärnkraften inte har nån framtid. Han fick en mängd relevanta frågor, men slapp undan med jättelika yxskaft. Moderatorn gjorde inget. Högmod står för fall; som redan skett med miljörörelserna i Norge.

Folk från Vattenfall inleder ofta med att berätta om sina barn och sedan glömmer man ofta resten. Eloge dock till PO Wässmann, Chief Nuclear Officer, som lade fram säkerhetsrevisionen med integritet efter den allvarliga Forsmarksincidenten 2006.

Utbildningsgeneral Jan Blomgren vid Sveriges Kärntekniska Center var glad för att tjejer tycker om ämnet och att Strålskyddsmyndigheten vill utbilda sig. Janne Wallenius vid KTH pratade om transmutationsteknik och acceleratorer; något som aldrig i världshistorien kommer att bli annat än rent akademiska övningar. Wallenius insåg dock uranbristen och påpekade att civil kärnkraft och vapen aldrig har ertappats i samma säng.

Det utlösande skälet till kravet om ”pengarna tillbaka” är Saida Laarouchi Engström från SKB. Hon undervärderade grovt publiken – för tredje året i rad. Arrangör Klaes-Göran Sundvall från STF välkomnade nämligen med att slutförvarsfrågan var mycket aktuell och att det inte går som planerat (med val av plats av SKB annonserad till – midtsommarafton). Detta var den enda intressanta uppgiften på hela dagen. Saida verkade dock skakad av det faktum att Obama inte har satt av en enda näve dollar för US Nuclear Regulatory Commission. Hon hoppades dock på ”det sunda svenska förnuftet” – något som vi andra från ”tillropsländerna” är allvarligt rädda har gått av modet. En obehaglig känsla smög sig på: Håller Reinfeldt på med samma rävspel i kärnkraftsfrågan som i klimatfrågan ?

På SVT:s sajt Ställ om gör Martin Saar ett försök att ta sig in i huvudet på Svante Axelsson och Lars Bern och konstaterar att de egentligen inte tänker så olika. Axelsson vill bort från koldioxidutsläppen eftersom det är det som IPCC förespråkar. Lars Bern ”bekymrar sig för den kommande bristen på olja och fossil energi som utgör 80 % av vår energi på jorden. I Sverige 70 % om man också räknar in uran.”

För det första tror jag inte att Lars Bern oroar sig för bristen på fossil energi. Det finns stora kolreserver i världen och inte heller oljan lär ta slut inom den närmaste framtiden. Vad det handlar om är energisäkerheten, inte tillgången på energi. Varifrån författaren får siffran 70 procent fossil energi i Sverige, det vete fan. Ja, just det, han räknar uran som fossilt bränsle.

”Spelar det nån roll vem som har rätt, då de egentligen har en likartad problemformulering och vill samma sak!?”, undrar Martin Saar. ” Bli av med koldioxiden och bli kvitt oljeberoendet. Deras minsta gemensamma nämnare är stor, mycket stor, om man vill se den och erkänna den.”

Nej du, Martin, det handlar faktiskt inte alls om samma sak. Lars Bern har ingenting emot koldioxiden. Fråga honom så får du se. Du vill gärna ha det till en konsensus där ingen sådan finns. Och vad gäller oljeberoendet? Det är klart att många vill bort från det, men inte till vilket pris som helst.