Återigen, inga framsteg på ”Petersberg dialogen i Berlin” om klimatförändringarna.  Detta beror främst på den nuvarande situationen i USA sägs det.

Under tre dagar har diplomater från hela världen deltagit i Berlin för att diskutera framtiden för internationellt klimatskydd.  Vad kom då ut från dialogen?  Det ärliga svaret är: Ingenting.  Och inget kommer heller att ändras i den närmaste framtiden.

Möjligen efter november 2012 när USA väljer nästa president och en del av det nya representanthuset.

Media beskriver läget med vaga formuleringar och sköna omskrivningar:

”Vi är i en dynamisk utvecklingsprocess som inte nöjer sig med att backa upp vad som har uppnåtts” säger Tysklands miljöminister Röttgen.  Vilka mål som ska gälla i framtiden är dock fortfarande oklart. Vid det senaste klimatmötet i Cancún, enades man också om att man ville begränsa den globala uppvärmningen till två grader över förindustriell nivå. Annars finns det ytterligare många vaga formuleringar: Bla skall en ny ”Green Climate Fund” ska vara klar fram till nästa toppmöte i Durban, Sydafrika

Kyotoprotokollet kan komma att vara ”modell” för ett nytt klimatavtal.  Vad innebär det konkret?  Oklart. I Durban blir det heller inget enskilt, slutgiltigt avtal för att minska utsläppen. Trots att det är detta alla observatörer i de internationella klimatförhandlingarna väntar på.  Och de kommer förmodligen att få vänta länge.

Kyoto-komplex i USA:

Situationen är komplicerad: USA och Kina vaktar på varandra. Kina påpekar dock att den historiska utsläppsskulden ligger hos de industrialiserade länderna. Europeiska unionen kan inte ens minska utsläppen med 30 procent fram till 2020.

Den stora stötestenen är dock den politiska konstellationen i USA: Den planerade och redan flera gånger utspädda klimatpropositionen har ännu en gång misslyckats under det senaste året. Demokraterna förlorade också majoriteten. Detta har gjort att USA:s president Barack Obama lovat mer än han kunnat hålla internationellt. Den förre presidenten Bill Clinton hade undertecknat Kyotoprotokollet men har aldrig getts möjlighet att minska utsläppen pga motstånd i just parlamentet. Så länge Obama är orolig för att samma sak händer honom, blir det inget internationellt klimatavtal som förtjänar namnet. Spännande blir det dock efter den 6 november nästa år. Då har ny amerikansk president valts och dessutom en tredjedel av parlamentsledamöterna i representanthuset bytts ut.  Innan dess måste det dock till en tillfällig lösning, eftersom Kyotoprotokollet upphör den 31 december.

Gästinlägg av Professor emeritus Wibjörn Karlèn

Jag finner det intressant att mitt lilla debattinlägg om temperatur och koldioxid (CO₂) 29 maj föranlett över 200 kommentarer. Kommentarerna visar att de flesta liksom jag är eniga om att miljön är av centralt betydelse. Åsikter om hur bra miljö bäst uppnås är däremot ganska olika. Många tycks oförbehållsamt vilja stödja de åsikter som framhålls i många dagstidningar, vilket innebär att CO₂-utsläppen måste minskas drastiskt. Andra, däribland jag själv, anser att argumenten för att CO₂ är av överskuggande betydelse inte är uppenbara och att alla argument måste granskas och verifieras mot tillgängliga fakta. För närvarande tycks IPCC ha tolkningsföreträde och åsikter framförda av forskare som stöder åsikter som denna organisation framför anses automatiskt vara de som sitter inne med sakkunskapen. Detta är dock inte uppenbart.

Målet med mitt inlägg den 29 maj var att belysa ett problem där högst olika åsikter framförts. En del av dessa skillnader i åsikter tycks bero på bristande information om förekomsten av variationer i CO₂ i atmosfären och i sambanden mellan CO₂ och klimat. Båda dessa förhållanden har blivit osakligt diskuterade, inte minst i ett antal dagstidningar med stor spridning.

Jag är förvånad över bredden i kommentarerna. Jag skall här försöka fokusera på kommentarer som berör min text och undvika de kommentarer som främst tycks behandla personfrågor. Den mycket omfattande litteraturen, som berör detta breda ämne, kan inte sammanfattas på ett begränsat utrymme, och enbart några få av det stora antal artiklar som berör ämnet kan nämnas i detta inlägg.

Läs resten av dokumentet här:

Klimat och koldioxid – utveckling av föregående debattinlägg

Jag kikade på årets program för Almedalsveckan och väntade mig halvt om halvt samma upplägg som förra och förrförra året – diverse seminarier om klimat där någon representant för Sveriges klimatforskning upplyser allmänheten om allvaret i klimatsituationen, halvgalna utspel från NGO:er med koppling till klimat och miljö, ja, ni vet, the usual suspects.

Jag blev dock ganska besviken. Av 484 registrerade evenemang klassas visserligen 54 som tillhörande klimat- och miljöområdet, men en närmare titt på utbudet visar att klimatet blivit en fråga på marginalen.

Inga professorer med fallenhet för ishockey (rätta mig om jag har fel),

Svenska kyrkan gör ett halvtappert försök att tala om klimaträttvisa, men det handlar nog snarare mer om stöd till fattiga länder. Global utmaning med Allan Larsson i spetsen presenterar någon sorts rapport om hur man ska gå vidare i klimatfrågan nu när de globala förhandlingarna nästintill havererat. Alternativveckan satsar på det lite sensationella ”Apokalypsen närmar sig?”, men en närmare titt på innehållet gör mig också besviken. Inte ens här kommer det nog att talas om domedagen.

Det är i stället mycket hållbar utveckling, grön teknik och allmänna miljöfrågor som gäller. Ett tecken i tiden?

Svenskarna lyder inte råden att äta mindre kött. Statistiken är ännu inte helt klar, men enligt en ny rapport från Jordbruksverket ser 2010 ut att bli ett rekordår för den svenska köttkonsumtionen. Fem procent mer kyckling och tre procent mer av vardera nöt- och fläskkött. Trots varningar om hur maten på tallriken påverkar klimatet. Å andra sidan säger Helena Lööv vid Jordbruksverket att köttkonsumtionen kunde ha blivit ännu större om det inte funnits någon debatt om matens påverkan på klimatet.

PS Själv åt jag fisksoppa till middag igår.

En närapå namne till mig, Per Krusell, professor i nationalekonomi på Stockholms universitet, leder ett stort forskningsarbete om sambandet mellan klimat och ekonomi. Han ser inget behov av att begränsa den ekonomiska tillväxten för klimatets skull, däremot menar han att det behövs statlig reglering när mänsklig aktivitet skadar naturen. Lyssna på Per Krusell på Klotet.

En snabb titt på nyheterna avslöjar bl.a. följande:

Wijkman och Jakobsson har fått mothugg i Peak Oil kontra klimat-debatten. Av ingen mindre än Christian Azar som menar att de höga oljepriserna och hotet om Peak Oil gör att det relativt sett blir mer lönsamt att använda kol eller oljesand, som ger ännu högre CO2-utsläpp än olja. Azar vill ha specifika styrmedel som straffar koldioxidutsläpp, exempelvis handel med utsläppsrätter [för den fungerar ju, eller hur?] och finansiellt stöd till utveckling solceller och vindkraft [att de aldrig ger sig med vindkraften].

EU-kommissionen godkände på tisdagen en plan för att sänka utsläppen av växthusgaser med 80 procent till 2050, skriver Dagens Industri. Detta kommer att kräva årliga investeringar motsvarande 15 procent av BNP, eller 270 miljarder euro utöver de nuvarande investeringarna på 19 procent av BNP. ”270 miljarder euro kan verka vara ett enormt belopp”, säger klimatkommissionär Connie Hedegaard, ”men samtidigt betyder det besparingar på mellan 175 och 320 miljarder euro per år från lägre kostnader från olja och naturgas”. Hittar vi inom några år en helt ny teknik att utvinna energi så ska Connies mål inte vara omöjligt. Men bevare oss för vindkraften.

EU-parlamentet har röstat igenom ett förslag om en europeisk skatt på finansiella transaktioner och en skatt på koldioxid. I förslaget ingår att intäkterna bör användas för att finansiera klimatåtgärder. Attac-rörelsen är mycket positiv till de nya förslagen. ”Nu är det viktigt att Sveriges regering stöttar den fortsatta processen för att införa en skatt på finansiella transaktioner och på koldioxid och verkar för att pengarna ska kanaliseras till utvecklingsländer”, säger Francisco Contreras, ordförande för Latinamerikagrupperna. Har han möjligen missat att vi redan har en koldioxidskatt?

Klimatförändringar påverkar män och kvinnor olika. Dessutom påverkar män och kvinnor klimatet på olika sätt. Den 9 mars kan lundensare och andra skåningar få lära sig en del om klimatets orättvisor. Lunds kommun arrangerar nämligen en serie föreläsningar på temat Utmaning hållbart Lund och först ut är Anna Kaijser som ska tala om genus, makt och klimat. Hela föreläsningsschemat ser ni nedan. Observera att även Pär Holmgren kommer att delta.

Tänka sig, nu kan Al Gore få ett andra Nobels fredspris! Det första fick han för sina insatser i klimatkriget. Vad motiverar det andra, undrar ni. Jo, det är så här att Internet som företeelse är en av de nominerade kandidaterna till årets fredspris. Och vi vet ju alla att Al är Internets fader. Eller hur var det nu?

Läs även här.

Nu börjar det så smått dra ihop sig för årets upplaga av Earth Hour, spektaklet då vi i sympati med klimatet förväntas släcka ner så mycket som möjligt. I år har visst Lunds kommun utmanat min hemstad Helsingborg på en stadskamp om vem som släcker ner mest. Manifestationer i all ära, men jag önskar att fler människor insåg det symboliskt galna i att signalera klokskap genom att låta mörkret ta över. Förra året den 26 mars firade vi här på TCS Upplysningens timme. Jag hoppas att ni vill vara med och fira även i år. Mer om detta senare.